Sammanfattning Vad beror det på att vissa anställda erbjuds karriärmöjligheter och andra typer av utvecklingsmöjligheter av sin arbetsgivare på en arbetsplats och andra inte? Att en anställd söker en tjänst internt och besitter en lång erfarenhet eller högre utbildning men en nyligen anställd som nyligen börjat får jobbet, eller att en anställd helt plötsligt inte får stanna kvar på sin arbetsplats utan rimlig förklaring? Dessa händelser är exempel av situationer som uppstår dagligen inom olika organisationer och arbetsplatser, där anställda och arbetsgivare har olika uppfattningar om vilka förväntningar och löften de har gentemot varandra. Syftet med denna studie är att undersöka dessa komplexa förväntningar närmare med utgångspunkt i teoretiska antaganden om så kallade psykologiska kontrakt (även kallad informella och osynliga kontrakt). Dessa kontrakt är motsatsen till formella skriftliga kontrakt där titel, befattning och lön framgår. Psykologiska kontrakt handlar om vilka outtalade löften, åtaganden och förväntningar som finns mellan arbetsgivare och anställd, vad man tror att man är överens om men som forskningen visar att vi oftast inte är. Vad får det för konsekvenser när de psykologiska kontrakten bryts? Psykologiska kontrakt finns i alla relationer, mellan familjemedlemmar, inom vänskapsrelationer, på arbetsplatsen osv. I denna studie fokuserar vi på att undersöka de psykologiska kontrakten ur en arbetstagares synvinkel gällande karriärutveckling och utvecklingsmöjligheter hen upplever sig ha på sin nuvarande, eller hade på en tidigare arbetsgivare. Med hjälp det teoretiska ramverket kring psykologiska kontrakt som utgångspunkt genomfördes åtta kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma tjänstemän inom Human Resources (HR). Resultaten visar att flera av respondenterna har haft erfarenheter utav brutna psykologiska kontrakt genom arbetslivet, på både låg och hög nivå. Det visar sig även att våra respondenter har väldigt liknande åsikter om hur deras karriärutveckling leds i första hand personligen av dem själva som högst ansvariga men att det även måste ske med en känsla av trygghet till chefen och dess stöd i en växelverkan. Att chefen håller det hen lovar och att den anställde känner sig rättvis behandlad framhölls av respondenterna som mycket betydelsefullt för deras välbefinnande.