Bakgrund: Våld i nära relation är ett globalt hälsoproblem som påverkar miljontals kvinnor. Våldet förekommer i flera olika former, exempelvis fysiskt, psykiskt och sexuellt, och kan ha dödliga konsekvenser. Sjukvården behöver utveckla och säkra kvaliteten i arbetet med att identifiera och hjälpa kvinnor som är utsatta för våld i nära relation. Sjuksköterskor har en viktig roll i detta arbete.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av det initiala samtalet med kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på nio kvalitativa studier. Datasökningen gjordes på Cinahl och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskas med hjälp av Olsson & Sörensens granskningsmall. Analysen av artiklarna gjordes med inspiration av Fribergs analysmodell.  Resultat: Analysen resulterade i två huvudteman och sju underteman. De två huvudteman är: Försvårande och underlättande faktorer för att initiera samtal om våld i nära relation och Försvårande och underlättande faktorer för att genomföra bra samtal om våld i nära relation. Konklusion: Ämnet våld i nära relation väcker känslor hos patienter likaväl som hos sjuksköterskor. Det finns osäkerheter hos sjuksköterskor om hur man ska hålla det initiala samtalet om våld i nära relation och vad man ska göra med svaret. Tidsbrist och underbemanning är faktorer som bidrar till att samtal om våld i nära relation utelämnas av sjuksköterskor i deras arbete. Rutinmässiga frågor till alla kvinnliga patienter kan hjälpa sjuksköterskor att uppmärksamma våld i nära relation. / Background: Domestic violence is a global health problem affecting millions of women. Violence takes many forms, including physical, psychological and sexual, and can have fatal consequences. The health care system needs safe procedures to develop and ensure the quality of work with women who are exposed to domestic violence. Nurses play an important role in this work. Aim: The aim of the study was to describe nurses' experiences of the initial conversation with women who have been subjected to domestic violence. Methods: A literature study based on nine qualitative studies. The data search was done on Cinahl and PubMed. With help from Olsson & Sörensen's review template, the articles were quality reviewed. The analysis of the articles was done with inspiration from Friberg's analysis model. Results: The analysis resulted in two main themes and seven sub-themes. The two main themes are: Difficulty and facilitating factors for initiating conversations about domestic violence and Difficulty and facilitating factors for conducting good conversations about domestic violence. Conclusion:  The topic of domestic violence raises emotions in patients as well as in nurses. There are uncertainties among nurses about how to have the initial conversation about domestic violence and what to do with the response. Lack of time and understaffing are factors contributing to the omission of domestic violence conversations by nurses in their work. Routine questions to all female patients can help nurses to recognize intimate partner violence.