Abstrakt Den här studien innefattar en kritisk granskning av inkluderingsidealen med syftet att granska hur inkluderingsidealen påverkar undervisningen och vilka konsekvenser det får för barn i behov av särskilt stöd. Inom svensk skola finns en vision om att inkludering ska råda och utbildningen ska utformas utifrån inkluderande premisser. Inkludering framställs som något positivt och eftersträvansvärt inom en stor del av den vetenskapliga diskursen inom specialpedagogik. Konceptet en skola för alla står för elevers värde och lika rätt att delta i samhörighet och gemenskap utifrån inkluderande premisser. Konceptet en skola för alla innefattar en rad demokratiska och humanistiska ideal som till exempel jämlikhet, frihet, förmåga att välja, rationalitet och förnuft och så vidare. Studien bygger därav på humanism som teoretisk utgångspunkt utifrån allas lika värde där människosyn, samhällssyn och kunskapssyn är centrala begrepp. Specialpedagogiska perspektiv synliggörs där det kompensatoriska, det kritiska- samt dilemmaperspektivet framläggs. Studien har genomförts med hjälp av kvalitativ metod genom insamling och analys av semistrukturerade intervjuer med fyra lärare, två rektorer och en chef. Studiens resultat visar att en skola för alla är till för alla elever utifrån att alla är likvärdiga i samklang med humanistisk människosyn. Skolans syfte står i motsats till varandra där varje barn ska värderas och bedömas men alla ska ha samma värde. Utifrån analysen framkommer att dilemman tillstöts och konsekvenser av inkludering blir synbara då alla ska nå samma mål oavsett förutsättningar och olika värderingar kolliderar med varandra kring vems behov som har företräde någon annans vilket påverkar undervisningen, elever och lärare negativt. Genom intervjuer blir det uppenbart att inkludering är ett omtvistat begrepp. Resultatet visar att lärare är ganska tveksamma till inkludering.