<p>Under våren 1995 fattade Norrköpings och Linköpings kommuner beslut om att etablera ett regionkontor i Bryssel. Enligt beslutet skulle kontoret vara verksamhet i tre år, efter det andra verksamhetsåret skulle kontoret utvärderas. Detta innebär att kontoret var en treårig försöksverksamhet och först efter utvärderingen var gjord skulle huvudmännen fatta besluta om kontoret skulle övergå till att bli en</p><p>permanent verksamhet. Under våren 1998 gjorde undertecknad en utvärdering av East Sweden Brysselkontoret på uppdrag av huvudmännen. Den kvalitativa intervjuundersökning som gjordes i samband med utvärderingen har varit ett viktigt empiriskt bidrag för denna uppsats.</p><p>I uppsatsen studeras bland annat hur klara målsättningarna var med kommunernas etableringar av EU-kontor och hur hög medvetenhet som fanns. Syftet är att studera implementeringen av Norrköpings och Linköpings kommuns beslut att inrätta ett gemensamt representationskontor i Bryssel Den teoretiska utgångspunkten i uppsatsen är teorier som i olika grad bygger på ett rationellt</p><p>beslutsfattande, till exempel rationalistiskt teori och inkrementalistisk teori samt olika perspektiv på styrning vid implementering, bottom-up och top-down. En central teoretisk slutsats av denna fallstudie är att inte bara implementeringsprocessen</p><p>utan hela policyprocessen har varit starkt inkrementalistisk. Det är inte ovanligt att kommunala policyprocesser är inkrementalistiska till sin karaktär.</p><p>Kontoret har sitt ursprung i att näringslivet i början av 1990-talet uttryckte ett behov av en kanal i Bryssel, på grund av det kommande medlemskapet i EG. Det intressanta med detta är att kontoret inte alls har utvecklats till ett näringslivskontor, utan framförallt som ett kontor för utveckling av kommunala</p><p>verksamheter. Tanken med brysselverksamheten var framförallt att den skulle öka regionens möjligheter att hämta hem finansiella medel till regionen, bland annat genom att tjänstemännen skulle vara ett stöd vid de projektansökningar som lämnades in. Under den period som har studerats har brysselverksamheten emellertid inte nyttjats av hemregionen i den omfattning som huvudmännen hade trott. Detta beror bland annat på att flera kommuner i regionen inte har kommit</p><p>igång med EU-projekt och att verksamheten endast hade varit verksamt i två år då utvärderingen gjordes. Kontoret kan istället karaktäriseras som ett rent informationskontor, i den mening att tjänstemännen i Bryssel i huvudsak hämtar in, strukturerar och förmedlar information till hemregionen.</p><p>Ett annat huvudresultat är att det har saknats ett tydligt mål med verksamheten. Huvudmännen har förklarat detta med att de inte riktigt viste vad de skulle använda</p><p>kontoret till eller hur de skulle arbeta. De valde istället att starta en försöksverksamhet och pröva sig fram under en treårsperiod. Avsaknaden av ett tydligt mål har även avspeglats styrningen av kontoret, som har varit svag. Den tjänsteman som engagerades för uppdraget i Bryssel fick inga tydliga riktlinjer hur verksamheten skulle drivas. Detta har varit symptomatiskt för hela den period som</p><p>har studerats, det vill säga de två första verksamhetsåren.</p>

Denna uppsats behandlar kommunal samhällsplanering, med fokus på handelsetableringar. Uppsatsen tar avstamp i den utveckling med externalisering och koncentration av detaljhandeln som pågått under de senaste decennierna. Denna utveckling är såväl lokal som regional och har inneburit att detaljhandeln koncentrerats till centralorternas stadskärnor och externa stormarknader. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilken aktör som bestämmer över denna utveckling. De aktörer som undersöks är dagligvaruhandeln och samt kommuner. Från dessa aktörer intervjuas ett antal informanter: etableringschefer på Axfood, Coop och Ica, samt kommunalråd och kommuntjänstemän från Borlänge, Säter och Örnsköldsviks kommuner. Dessutom intervjuas ett antal personer från en lokal intresseförening i Husum. Materialet visar att dagligvaruföretagen är aktiva och trendsättare, medan kommunerna är relativt passiva och försöker klara sig så bra som möjligt utifrån sina förutsättningar. I slutändan finner uppsatsen att det är handeln snarare än kommunerna som bestämmer över utvecklingen med externalisering och koncentration av handel. Detta aktualiserar bland annat frågan om framtida samarbete över kommungränserna i detaljhandelsfrågor kan bli nödvändigt. / This paper deals with municipal planning, with special focus on retail localisation issues. The paper takes its inspiration from the process of externalising and concentration that has characterised the past few decades of the retail industry. This development is both local and regional, and has meant that retailers have concentrated their localisations to the important city centers and out-of-town shopping centres. The purpose of this paper is to explore which agent that controls this development. The agents examined are the retail grocery industry and municipalities. From these agents a few people are interviewed: managers at Axfood, Coop and ICA, as well as municipal politicians and officials from Borlänge, Säter and Örnsköldsvik municipalities. Furthermore, a number of people from a local interest group in Husum are interviewed. The material shows that retail grocery companies are active and trendsetting, while the municipalities are relatively passive and trying to cope as well as possible based on their current situations. In the end, the paper finds that retail rather than the municipalities are in charge of the process of externalisation and concentration. Amongst other things, this raises the question of whether future cooperation in retail policy may be necessary across municipal borders.

Under våren 1995 fattade Norrköpings och Linköpings kommuner beslut om att etablera ett regionkontor i Bryssel. Enligt beslutet skulle kontoret vara verksamhet i tre år, efter det andra verksamhetsåret skulle kontoret utvärderas. Detta innebär att kontoret var en treårig försöksverksamhet och först efter utvärderingen var gjord skulle huvudmännen fatta besluta om kontoret skulle övergå till att bli en permanent verksamhet. Under våren 1998 gjorde undertecknad en utvärdering av East Sweden Brysselkontoret på uppdrag av huvudmännen. Den kvalitativa intervjuundersökning som gjordes i samband med utvärderingen har varit ett viktigt empiriskt bidrag för denna uppsats. I uppsatsen studeras bland annat hur klara målsättningarna var med kommunernas etableringar av EU-kontor och hur hög medvetenhet som fanns. Syftet är att studera implementeringen av Norrköpings och Linköpings kommuns beslut att inrätta ett gemensamt representationskontor i Bryssel Den teoretiska utgångspunkten i uppsatsen är teorier som i olika grad bygger på ett rationellt beslutsfattande, till exempel rationalistiskt teori och inkrementalistisk teori samt olika perspektiv på styrning vid implementering, bottom-up och top-down. En central teoretisk slutsats av denna fallstudie är att inte bara implementeringsprocessen utan hela policyprocessen har varit starkt inkrementalistisk. Det är inte ovanligt att kommunala policyprocesser är inkrementalistiska till sin karaktär. Kontoret har sitt ursprung i att näringslivet i början av 1990-talet uttryckte ett behov av en kanal i Bryssel, på grund av det kommande medlemskapet i EG. Det intressanta med detta är att kontoret inte alls har utvecklats till ett näringslivskontor, utan framförallt som ett kontor för utveckling av kommunala verksamheter. Tanken med brysselverksamheten var framförallt att den skulle öka regionens möjligheter att hämta hem finansiella medel till regionen, bland annat genom att tjänstemännen skulle vara ett stöd vid de projektansökningar som lämnades in. Under den period som har studerats har brysselverksamheten emellertid inte nyttjats av hemregionen i den omfattning som huvudmännen hade trott. Detta beror bland annat på att flera kommuner i regionen inte har kommit igång med EU-projekt och att verksamheten endast hade varit verksamt i två år då utvärderingen gjordes. Kontoret kan istället karaktäriseras som ett rent informationskontor, i den mening att tjänstemännen i Bryssel i huvudsak hämtar in, strukturerar och förmedlar information till hemregionen. Ett annat huvudresultat är att det har saknats ett tydligt mål med verksamheten. Huvudmännen har förklarat detta med att de inte riktigt viste vad de skulle använda kontoret till eller hur de skulle arbeta. De valde istället att starta en försöksverksamhet och pröva sig fram under en treårsperiod. Avsaknaden av ett tydligt mål har även avspeglats styrningen av kontoret, som har varit svag. Den tjänsteman som engagerades för uppdraget i Bryssel fick inga tydliga riktlinjer hur verksamheten skulle drivas. Detta har varit symptomatiskt för hela den period som har studerats, det vill säga de två första verksamhetsåren.