Inlandsvatten, exempelvis sjöar och floder, har en betydande roll för den globala kolcykeln. Förutom att dessa vatten transporterar kol mellan kontinenterna och havet så förekommer en mängd processer som påverkar kolomsättningen i dessa system. Inlandsvatten kan fånga in (fixera) koldioxid från atmosfären via fotosyntes, men en stor del av kolet i inlandsvatten transporteras från land. Detta kol kan antingen emitteras till atmosfären som koldioxid eller metan, lagras på botten av sjöar och reservoarer eller transporteras (exporteras) till havet genom floder och grundvatten. Genom att sammanställa litteratur som i huvudsak publicerats mellan 2007 och 2017 konkluderas att 3,6 Pg C y-1 transporteras till inlandsvatten från världens kontinenter. Av detta emitteras 2,3 Pg C y-1 till atmosfären innan det når havet, 0,15 Pg C y-1 sedimenteras i sjöar och dammar medan 1,1 Pg C-1 exporteras till havet. För att förstå hur människan påverkar kolomsättningen globalt krävs en korrekt beskrivning av de naturliga flödena av kol mellan hav, land och atmosfär. Förbättringspotential och osäkerheter gällande den kvantitativa uppskattningen om inlandsvatten som en del i den terrestra kolcykeln finns bland annat kopplat till små vattenansamlingar, då dessa inte är fullständigt kartlagda. En bättre geografisk spridning för den data som ligger till grund för globala uppskattningar krävs också för att förbättra förståelsen för inlandsvattens roll i den terrestra kolcykeln. / Inland waters, for example lakes and rivers, play a considerable role in the global carbon cycle. In addition to transport carbon between the continents and the oceans, a number of processes occur during the transport along the hydrological chain. Inland water could directly take up carbon dioxide from the atmosphere though photosynthesis, but a vast amount of the carbon origins from land. The carbon could either be emitted to the atmosphere as carbon dioxide or methane, stored at the bottom of lakes or reservoirs and/or transported (exported) to the ocean through rivers or groundwater. In this study, publications from 2007 to 2017 were reviewed, and the conclusion is drawn that 3,6 Pg C y-1 are exported to inland waters from land. 2,3 Pg C y-1 are emitted to the atmosphere, 0,15 Pg C y-1 is buried in the sediments of lakes and reservoirs and 1,1 Pg C y-1 is exported to the ocean. To understand how human affects the global carbon budget, a correct description of the natural migration of carbon between the ocean, the continents and the atmosphere is needed. Potential of improvement and uncertainties related to the quantitative estimates of emission, sedimentation and export are to a large extent connected to the poor surveys of small lakes and ponds. A more representative global distribution of the data is also needed for a better understanding of the role of inland waters in the terrestrial carbon cycle.

Dams play an important role in our society, but their negative impacts on aquatic ecosystems have led to a need for conservation efforts to mitigate the negative effects. In some instances, dam removal has been suggested to be the most economically and ecologically beneficial restoration method to improve longitudinal connectivity. This, however, has increased the need of more research about the effects dam removal have on aquatic ecosystems, since the outcomes of this restoration method can be unpredictable. In this study, I investigated ecological impacts of dam removals in Swedish inland waters. I collected field data from five different lakes in Värmland and Dalarna, two lakes with dam removal in 2017/2018 and three without. I studied how dam removal affected different trophic levels of the aquatic ecosystem, where I predicted that a top-down effect would increase abundances of piscivorous European perch (Perca fluviatilis) and zooplankton, but decrease phytoplankton, whereas a bottom-up effect would lead to increases in biomass at all trophic levels (with most pronounced effects on nutrient concentration). If both top-down and bottom-up effects would operate in parallel, all the above mentioned effects could occur. I also predicted that if dam removal affected the fish community, there would be a change in species diversity and fish biomass. Moreover, if perch demography was affected, there would be a change in perch length and abundance of different age classes. To investigate this, I collected data on fish, plankton, nutrients (P, N), DOC, pH and conductivity in the five lakes and compared this with already existing historical data using a BACI design. Two-way ANOVAs were used to study the effects of dam removals on these variables. There were not enough historical data on P concentration or zoo-and phytoplankton to be analyzed statistically. I did, however, conduct correlation analyses with zoo- and phytoplankton. Contradictory to my prediction, the results showed no effect of dam removal on fish biomass or diversity, water chemistry or perch demography in the studied lakes. There was, however, a statistically significant effect of time on Tot-N, with lower values after the years of 2017/2018 (regardless of dam removal). There were also some differences between the lakes in species diversity, concentration of Tot-N, potentially piscivorous perch and perch length. The outcomes of dam removal are unpredictable, as are the expected time-lapse of the effects, which means that changes may yet occur in the studied lakes. Knowledge about ecosystem responses to dam removal enables managers to better predict the effects of dam removal, and thereby facilitate decision makings related to this restoration method. / Dammar spelar en viktig roll i vårt samhälle, men deras negativa påverkan på akvatiska ekosystem har ökat behovet av bevarandeinsatser för att minska de negativa effekterna. I somliga fall har dammutrivning föreslagits vara den mest ekonomiskt och ekologiskt gynnsamma bevarandemetoden för att förbättra longitudinell konnektivitet. Detta har dock ökat behovet av mer forskning gällande dammutrivningars effekter på akvatiska ekosystem, eftersom utfallen av denna bevarandemetod kan vara oförutsägbara. I denna studie undersökte jag dammutrivningars ekologiska effekter i svenska inlandsvatten. Jag samlade data i fält från fem olika sjöar i Värmland och Dalarna, två sjöar med dammutrivningar under 2017/2018 och tre utan. Jag undersökte hur dammutrivning påverkade olika trofiska nivåer i det akvatiska ekosystemet, med förväntningarna att en top-down-effekt skulle öka abundansen av fiskätande abborre (Perca fluviatilis) samt djurplankton, men minska växtplankton, medan en bottom-up-effekt skulle leda till ökad biomassa inom samtliga trofiska nivåer (men med mest effekter på näringskoncentration). Om både top-down- och bottom-up-effekter skulle verka parallellt kunde samtliga ovanstående nämnda effekter förekomma. Jag förväntade även att om dammutrivning påverkade fisksamhället skulle det ske en förändring i artdiversitet och fiskbiomassa. Därtill bör en effekt på demografi hos abborre leda till förändringar i abborrlängd- och abundans i olika åldersklasser. För att undersöka detta samlade jag in data över fisk, plankton, näringsämnen (P, N), DOC, pH och konduktivitet i de fem sjöarna och jämförde detta med redan existerande historiska data med en BACI design. Tvåvägs-ANOVAs användes för att studera effekterna av dammutrivningar på dessa variabler. Det fanns inte tillräckligt med historiska data över P-koncentration eller djur- och växtplankton för att analyseras statistiskt. Jag utförde dock korrelationsanalyser med djur- och växtplankton. I kontrast till min förväntan visade resultaten ingen effekt av dammutrivning på fiskbiomassa- eller diversitet, vattenkemi eller demografi hos abborre i de studerade sjöarna. Det var däremot en statistiskt signifikant effekt av tid på Tot-N, med lägre värden efter 2017/2018 (oberoende av dammutrivning). Det var även en del skillnader mellan sjöarna i artdiversitet, koncentration av Tot-N, potentiellt fiskätande abborre samt abborrlängder. Utfallen av damutrivningar är oförutsägbara, och detsamma gäller tidsintervallet för effekterna, vilket innebär att det fortfarande kan ske förändringar i de studerade sjöarna. Kunskap om ekosystemrespons till dammutrivning möjliggör för förvaltare att lättare bedöma effekter av dammutrivningar, och underlättar därav beslutsfattning relaterat till denna bevarandemetod.