Syftet med uppsatsen är att undersöka hur coronapandemin kan ha påverkat multinationella organisationer, deras arbetssätt kring och inställning till internationella arbetstagare. Uppsatsens fokus ligger på internationella arbetstagare och deras bidrag till kunskapsöverföring inom den multinationella organisationen samt hur digitala kommunikationsmedel kan utgöra en komplementerande roll. Uppsatsen är av kvalitativ karaktär och empirin samlades in genom sex stycken semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att pandemin har haft en viss påverkan på villigheten att ta utlandsuppdrag. En stor påverkan på arbetssätt genom hela organisationen har noterats tack vare övergången till digitalt hemarbete. Dock har ingen påverkan på behovet av internationella arbetstagare för långtidsuppdrag utomlands eller någon märkbar påverkan på kunskapsöverföring inom organisationer noterats. Resultatet visar också att digitala kommunikationsmedel till stor del kunnat ersätta kunskapsöverföring genom fysiska möten med digitala möten under pandemin och kan komma att ha en bestående påverkan på korttidsuppdrag utomlands.