Denna uppsats handlar om hur olika förskollärare arbetar med olika inskolningsstrategier i förskolan. Det vill säga hur det använder sig av en viss strategi och varför. Syftet med studien är att undersöka hur de olika inskolningsstrategierna påverkar pedagoger och barn. Vidare handlar studien om att undersöka hur pedagoger arbetar för att barn ska knyta an och på så sätt skapa sig en anknytningsrelation. Vi ville även studera vad det finns för faktorer som bidrar till en trygg inskolning och hur de pedagoger vi intervjuade bidrog till en trygg inskolning på deras förskola. En sista frågeställning vi har i studien är vilka verktyg pedagogerna har erfarenhet av att vara användbara vid en inskolning. Under hela arbetet har vi utgått ifrån pedagogernas synsätt samt tolkning av våra frågeställningar. I studiens resultat blir det tydligt att inskolningsstrategier är ett komplext ämne där det i grunden handlar om att få det nya barnet tryggt på förskolan. Det nya barnet ska alltså beroende på vilken strategi vänja sig vid ny miljö samt omgivning under en kort period vilket kan vara påfrestande. Det framkommer även i resultatet att det krävs tid och engagemang av pedagogen för att ett barn ska känna sig tryggt, samt för att barnet ska kunna skapa en anknytningsrelation. Vi har utgått ifrån anknytningsteorin som härstammar från John Bowlby (2010), där trygg bas är ett begrepp som än idag är centralt vid inskolning. Vi presenterar även olika sorters anknytning och hur dessa kan utspela sig när en inskolning äger rum. Vi valde att göra en kvalitativ studie, där vi använde oss av semistrukturerade intervjuer. Vi har intervjuat fem förskollärare på olika förskolor. Detta för att se hur deras inskolning ser ut, om de använder någon särskild strategi och hur de arbetar för att knyta an till nya barn. Vi spelade in intervjuerna, sedan transkriberade vi materialet för att slutligen analysera och få fram ett resultat.