Parenting is increasingly seen as a profession which requires training and support with the purpose of creating improved interaction. A central question appears to be how the concept of interaction is defined. The aim of this study is to examine how training programs, trainers and parents perceive this concept, whether they define it the same way and whether trainers succeed in reaching parents with the message of what it actually is that will improve in the area of interaction. The study uses a phenomenological approach and a qualitative method. The research subject is the parental training program Komet, a manual-based education program for parents. The goal of the program is to offer families training in methods that have strong scientific support in order to reduce conflicts and to improve the relation and interaction between children and parents. One important result of the study is that parents and trainers viewed the concept of interaction from different perspectives. While the trainers described the interactions based on the parents’ attitudes towards the child, the parents focused on the child’s behavior. This resulted in difficulty for the parents to recognize other changes than changes in behavior.

Syftet med min studie var att, med avstamp i anknytningsteorin, undersöka vikten av att skapa trygga relationer under inskolningen samt att synliggöra eventuella hinder för detta i förskolans praktik. Genom förskollärares röster ville jag även undersöka vilka för- och nackdelar det kan finnas med olika så kallade inskolningsmodeller med koppling till begreppen trygghet och anknytning.För att nå syftet med min studie valde jag att använda mig av kvalitativ metod i form av skrivna intervjuer via mail. Denna metod ansåg jag bäst lämpad, utifrån de förutsättningar som fanns i form av tid och i relation till studiens syfte, för att undersöka pedagogers tankar och erfarenheter av trygga relationer, inskolning och eventuella hinder i förskolans praktik. Sju förskollärare med placering på förskolor i Malmö med omnejd deltog i studien och alla hade fler än fem års erfarenhet av förskolläraryrket.Resultatet av min undersökning visar att alla deltagare såg trygg anknytning och trygga relationer som något ytterst viktigt i förskolans praktik. Dock blev det tydligt att de också upplevde barngrupperna som för stora och personaltätheten för låg. Utifrån detta gav de också uttryck för att inte känna sig tillräckliga i att kunna möta varje barns behov av närhet och trygghet. Förskollärarna menade att inskolningen måste i största mån anpassas efter barnets behov och att dessa behov ser olika ut från barn till barn. Förskollärarna lyfte fram positiva fördelar i tredagarsinskolningen som till exempel att föräldern får en bättre inblick i förskolan då de vistas där hela, istället för delar av, dagen och att barnet skapar en relation till fler än en pedagog. Dock visar materialet att majoriteten anser att tre dagar är för kort tid för barnet att hinna skapa en trygg relation till personalen på förskolan och jag lyfter därför fram den traditionella modellen på två veckors inskolning som att föredra ur ett anknytningsperspektiv och en kombination av dessa två kanske är att föreslås. Gruppinskolning ansågs inte av någon främja förutsättningen för barnet att knyta an till någon pedagog men förskollärarna kunde se andra vinningar i metoden i form av att föräldrar sinsemellan fick kontakt med varandra.

Bakgrund Barn behöver trygghet för att utvecklas och vilja vara delaktiga i förskolans aktiviteter. Vi har valt att undersöka hur pedagoger arbetar för att etablera trygghet och en anknytning med barn under inskolningsperioden. Vi har dessutom undersökt om det förs dokumentation eller uppföljningsarbete gällande barns anknytning. Studien redogör för anknytningsteorin eftersom den inspirerat oss i vårt arbete. Syfte Vårt syfte är att identifiera hur pedagoger arbetar med barns anknytning och trygghet under inskolningsperioden, med pedagogers egna uppfattningar som utgångspunkt. Att undersöka om det finns något uppföljningsarbete eller dokumentation kring barns anknytningsmönster är ett ytterligare syfte. Metod Undersökningen genomfördes i form av kvalitativa intervjuer, där sju pedagoger på tre olika förskolor intervjuades. De forskningsansatser vi använt oss av var innehållsanalys i kombination med fenomenografisk analys Resultat I resultatet framgår att förskolorna använder sig av likartade inskolningsmodeller. Samtliga pedagoger värdesätter en god föräldrakontakt, vilket de aktivt arbetar med för att etablera från första mötet. Viss svårighet kring föräldrakontakt upplevs när vårdnadshavarna talar begränsad svenska, eftersom kommunikationen kan hämmas. Det är viktigt att pedagogerna får en helhetsbild kring barnet, vilket främst uppnås i dialogform med frågor till vårdnadshavarna under och efter inskolningsperioden. Dokumentation och uppföljningsarbete kring barns anknytning varierar, bland annat utförs detta i form av minnesanteckningar, muntliga samtal kollegor emellan och uppföljningssamtal med vårdnadshavare. Det framgår dessutom att pedagogerna värderar trygghet som en central del för barns fortsatta trivsel och utveckling på förskolan. När anknytningssvårigheter uppstår är den gemensamma upplevelsen att resurser i form av kunskap finns, däremot kan problematik ligga i avsaknad av personal eller stora barngrupper. Två uppfattningar gällande barns anknytning kunde urskiljas utifrån pedagogernas utsagor. Den ena uppfattningen handlade om huruvida det är pedagogernas ansvar att se till att en anknytning till barnen på förskolan sker. Den andra uppfattningen är att barns trygghet och anknytning påverkas av föräldrarnas förhållningssätt.

Syfte Syftet med studien är att undersöka förskollärares tankar och förhållningssätt kring anknytning. Inledning och relevans av valt ämne De erfarenheter man upplever i samspel med andra är avgörande för utvecklingen hos barnet och formar hur man ser på anknytningsrelationer och hur de möjliggörs senare i livet. För ett barn är anknytningsrelationer livsviktiga för dess välmående och utöver föräldrar och släktingar så får pedagoger i förskolan denna viktiga roll för barnet. Det är därför viktigt hur man förhåller sig till barnen i förskolan avseende trygghetsskapande. Anknytningsteori Jag har utgått ifrån John Bowlbys anknytningsteori vilken är grundaren för teorin, som kortfattat bygger på att nära och kontinuerliga relationer till en omsorgperson är avgörande för att ett barn rent fysiskt ska överleva men även för barnets normala utveckling. Forskningsmetod- och ansats För att få en inblick i förskollärares synsätt på anknytning i förskolan har jag valt att utföra enskilda intervjuer där personliga erfarenheter, synsätt och åsikter synliggörs. Metoden för studien är kvalitativ och forskningsansatsen fenomenografisk. Jag har använt mig av semistrukturerade intervjufrågor som innebär att frågor som ställts delvis är strukurerade och förutbestämda och delvis spontana följdfrågor som uppstått utifrån de svar jag erhållit från förskollärare. Svaren har givit mig en nyanserad bild på förskollärares synsätt på anknytning i förskolan, då utsagor och fenomen har visat sig genom personliga svar och erfarenheter. Slutsats Slutsatsen utifrån resultatet visar att förskollärare ser på trygghetsskapande och anknytningprocesser som viktiga i förskolan och man förknippar det med trygghet, tillit, tillgänglighet och lyhördhet. Förskollärare menar att man ständigt strävar och arbetar mot att barnen ska känna sig trygga. Man utövar även systematiska kartläggningar som ska utveckla och förbättra anknytningsrelationerna i förskolan. Förskollärare lyfter också svårigheter i att kontinuerligt kunna upprätthålla trygghetsskapandet i förskolan, detta på grund av stora barngruppssammansättningar och vikariebrist. Bristen på tillgänglighet hos förskollärare leder till att barn åsidosätts och prioriteras efter praktiska arbetsuppgifter.

Inledning Studien tar grund i Bowlbys anknytningsteori som handlar om olika anknytningsbeteenden och barns anknytning till olika individer. Förskolan ska erbjuda en trygg punkt där barnen dagligen bör möta pedagoger som engagerar sig kring barnens känslor. Anknytning är ett viktigt ämne för alla som arbetar inom förskolan då grunden för en trygg anknytning leder till att barn utvecklas till trygga och kompetenta individer. Syfte Syftet med studien är att undersöka pedagogernas förhållningssätt vid bemötande av yngre barns anknytningsaktivering. Metod Metoden är ett i förväg uppgjort observationsschema som delades in i två delar, trygg och otrygg bas. Resultatet av observationerna sammanställdes i ett stapeldiagram. Resultat Resultatet visar att pedagogerna till stor del av bemötte barnen inom en trygg bas vid yngre barns anknytningsaktivering. Resultatet visade även att en större del än förväntat var inom den otrygga basen.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om fyra förskollärares uppfattningar om trygg anknytning vid inskolning på förskolan. De frågeställningar som vi ville undersöka var hur förskollärare beskriver trygg anknytning vid inskolning men även vilka svårigheter förskollärare upplever med att skapa en trygg anknytning vid inskolning samt hur förskollärare beskriver sin roll som anknytningsperson. Studien utgår från anknytningsteorins centrala begrepp, som är trygg anknytning, anknytningsperson, trygg bas och trygghetscirkeln. Det är dessa begrepp, samt begreppet inskolning, som kommer vara bärande genom studien. Detta småskaliga forskningsprojekt bygger på en kvalitativ ansats. Undersökningsinstrument som har använts för att hjälpa oss att få svar på frågeställningarna är fyra semistrukturerade intervjuer av legitimerade förskollärare som arbetar på småbarnsavdelning med barn i åldern ett till tre år. I studiens resultat framkommer det att samtliga förskollärare visar på en medvetenhet om vikten av en trygg anknytning vid barns inskolning i förskolan. Vidare visar förskollärarna förståelse för hur betydelsefullt arbetet är i deras roll som anknytningsperson. Viktiga framgångsfaktorer som förskollärarna betonar i deras roll är att vara tillgänglig och visa närhet och engagemang. I resultatet lyfter förskollärarna några svårigheter som dem upplever med att skapa en trygg anknytning vid inskolning, så som att vårdnadshavarna inte känner sig trygga med att lämna sitt barn på förskolan respektive när barnet har erfarenhet av otrygg anknytning. Förskollärarna lyfter att anknytningen är viktig utifrån relationen hem och förskola och att anknytningens betydelse är beroende av olika ramfaktorer som finns på förskolan.

Kunskapsområdet för det här examensarbetet är anknytning, uppsatsen sätter fokus på anknytningsteorins roll i förskolan. Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagoger i förskolan uppfattar omsorgsuppdraget samt hur de arbetar med det. Metoden som vi har valt att använda oss av är en kvalitativ forskningsmetod, där insamlingsmetod av data grundar sig på semistrukturerade intervjuer med sex verksamma pedagoger från småbarnsavdelningar i södra Skåne. Metodvalet för vår databearbetning är en kvalitativ innehållsanalys. Med hjälp av ett anknytningsperspektiv med dess centrala begrepp har den insamlade empirin analyserats.I studiens resultat framkommer det att samtliga pedagoger är bekanta med begreppet anknytning, respondenterna har olika förståelse för begreppets betydelse samt dess funktion. Samtidigt önskar samtliga pedagogerna en fördjupad förståelse för anknytning och att det är väsentligt som pedagog att våga erkänna sina utvecklingsområden. Alla respondenter har en uppfattning kring barns anknytningshierarkier och en del pedagoger lyfter att innebörden är väsentlig att förstå grundat på deras profession. Medan somliga pedagoger uttrycker att hierarkin hämmar barnet och verksamheten. Anknytningshierarkier speglas därav på olika sätt i praktiken. Resultatet i denna studie visar att begreppet omsorgs otydliga definition i kombination med att lärandeuppdraget har fått ett större fokus än omsorgsuppdraget kan leda till en splittrad uppfattning kring anknytningsteorins roll i förskolan.

Först vill vi tacka pedagogerna och förskolorna som har medverkat i vår studie. Utan er hade denna studie inte varit möjlig. Vi vill även tacka varandra för ett gott samarbete. Vi har kunnat dela erfarenheter och idéer med varandra under arbetets gång, men även stöttat och kompletterat varandra. Vi vill även tacka vår handledare Fanny Jonsdottir.Vi arbetar med de yngre barnen på olika förskolor i Skåne. Vi valde att göra studien tillsammans eftersom vi delade ett gemensamt intresse för pedagogens förhållningssätt vid inskolning och anknytningens betydelse. Vi har tidigare upplevt olika inskolningssituationer och vi ville fördjupa oss i och undersöka vidare andra pedagogers erfarenheter och tankar kring anknytning och inskolning.Då vi bor några mil ifrån varandra bestämde vi att diskutera via telefon och genom våra träffar på Malmö Universitet.  AbstractSyftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger skapar en trygg inskolningsmiljö utifrån barns och vårdnadshavares olika behov och förutsättningar.Vi använder oss av en kvalitativ forskningsmetod genom att intervjua sex pedagoger, på två förskolor i olika kommuner. Under intervjun använde vi oss av en intervjuguide med frågeställningar för att få fram pedagogers erfarenheter angående inskolningsmetoder, trygg inskolningsmiljö, samverkan och föräldrainflytande. Vi utgår från Sterns teori om självutveckling och Bowlby anknytningsteori som beskriver vikten av den trygga basen för de yngre barnen och med hjälp av teorierna har vi analyserat empirin. Resultatet av vår undersökning visar att pedagogerna använder sig av en inskolningsmetod som anpassas efter det enskilda barnets behov och förutsättningar men i vissa fall även vårdnadshavares behov och förutsättningar. Pedagogerna lyfter betydelsen av barns och vårdnadshavares trygghet som grund till inskolning och berättar om vikten av samverkan mellan pedagoger och vårdnadshavare. Men även vårdnadshavares delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet.Slutsatsen är att pedagoger måste vara flexibla och öppna och se till varje barns och vårdnadshavares behov för att skapa trygga relationer under inskolningsperioden.

Syftet med min studie har varit att med hjälp av anknytningsteorin undersöka hur de olika inskolningsmetoderna som är aktuella inom svensk förskola idag, traditionell två veckors inskolning och den föräldraaktiva inskolningsmetoden på tre dagar, lyckas möta de yngsta barnens behov av att knyta an till en vuxen i förskolan. Jag ville med hjälp av tankar och erfarenheter från pedagoger i förskolan undersöka hur de upplever sina förutsättningar för att skapa betydelsefulla trygga relationer till de yngsta barnen i förskolan. För att på bästa sätt kunna ta del av pedagogernas tankar valde jag att genomföra en kvalitativ studie där jag använde mig av semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare på tre olika förskolor inom samma kommun. Resultatet av min studie visar att majoriteten av de intervjuade menar att en pedagogs viktigaste uppdrag i förskolan är att skapa trygga bestående relationer till barnen, att vara en stabil och trygg vuxen. Dock visar det även att pedagogerna upplever svårigheter att leva upp till rollen som en trygg vuxen, bland annat anger intervjupersonerna de stora barngrupperna och administrativa uppgifter som tar tid från barnen som hinder för att skapa och upprätthålla en trygg relation till varje enskilt barn. Resultatet visade även att pedagogerna föredrog den föräldraaktiva inskolningsmetoden, som argument för detta menade de att denna metod ger föräldrarna en djupare insyn i verksamheten och pedagogernas arbetssätt, samt att det möjliggör för ett smidigare relationskapade både till föräldern och till barnet. Samtidigt pekar forskning kring anknytningens betydelse på att det tar längre tid än tre dagar för ett litet barn att knyta an till en pedagog i förskolan.Sammanfattningsvis kan jag se att det finns behov av ytterligare forskning på om tredagarsmetoden är positivt ur ett anknytningsperspektiv, lyckas den leva upp till de yngsta barnens behov av att skapa en nära känslomässig relation till en alternativ anknytningsperson i förskolan?

Denna uppsats handlar om hur olika förskollärare arbetar med olika inskolningsstrategier i förskolan. Det vill säga hur det använder sig av en viss strategi och varför. Syftet med studien är att undersöka hur de olika inskolningsstrategierna påverkar pedagoger och barn. Vidare handlar studien om att undersöka hur pedagoger arbetar för att barn ska knyta an och på så sätt skapa sig en anknytningsrelation. Vi ville även studera vad det finns för faktorer som bidrar till en trygg inskolning och hur de pedagoger vi intervjuade bidrog till en trygg inskolning på deras förskola. En sista frågeställning vi har i studien är vilka verktyg pedagogerna har erfarenhet av att vara användbara vid en inskolning. Under hela arbetet har vi utgått ifrån pedagogernas synsätt samt tolkning av våra frågeställningar. I studiens resultat blir det tydligt att inskolningsstrategier är ett komplext ämne där det i grunden handlar om att få det nya barnet tryggt på förskolan. Det nya barnet ska alltså beroende på vilken strategi vänja sig vid ny miljö samt omgivning under en kort period vilket kan vara påfrestande. Det framkommer även i resultatet att det krävs tid och engagemang av pedagogen för att ett barn ska känna sig tryggt, samt för att barnet ska kunna skapa en anknytningsrelation. Vi har utgått ifrån anknytningsteorin som härstammar från John Bowlby (2010), där trygg bas är ett begrepp som än idag är centralt vid inskolning. Vi presenterar även olika sorters anknytning och hur dessa kan utspela sig när en inskolning äger rum. Vi valde att göra en kvalitativ studie, där vi använde oss av semistrukturerade intervjuer. Vi har intervjuat fem förskollärare på olika förskolor. Detta för att se hur deras inskolning ser ut, om de använder någon särskild strategi och hur de arbetar för att knyta an till nya barn. Vi spelade in intervjuerna, sedan transkriberade vi materialet för att slutligen analysera och få fram ett resultat.