Det kan hävdas att den digitala erans tekniska verktyg för musikproduktion bjuder på ständigt ökande valmöjligheter. Detta kan tyckas vara en fördel, men här finns också en paradox där ett överflöd av valmöjligheter ibland blir överväldigande och hämmande för den kreativa processen. Denna studie syftar till att utforska hur utövande musiker och producenter upplever musikproduktion utifrån ett antal konstruerade begränsningar, som påminner om hur musikproduktion gick till i begynnelsen av den inspelade musikhistorien. För ändamålet har en albumproduktion genomförts med begränsningar i tid och antal tagningar, utan möjlighet att göra pålägg, ändringar eller destruktiv ljuddesign i efterhand. Studiens frågeställningar handlar om hur de medverkande upplever både sin egen och gruppens kollektiva prestation när de är medvetna om dessa begränsningar. Dessa frågeställningar har undersökts med hjälp av ett frågeformulär som deltagarna uppmanades svara på efter att inspelningen var avslutad. Resultaten visar att de medverkande upplevde denna metod för inspelning som ny och annorlunda. En tendens som framkommer är att man generellt värderar gruppens kollektiva prestation som bättre än sin egen individuella. Inslag av nervositet, utmattning och missnöje över sin egen prestation förekommer hos flera av deltagarna, även om den större delen av enkätsvaren uttrycker positiva reaktioner och känslor. / <p>Bifogas en kort sammanställning av utvalda delar från alla låtar som spelades in inom projektet.</p>