Det kan hävdas att den digitala erans tekniska verktyg för musikproduktion bjuder på ständigt ökande valmöjligheter. Detta kan tyckas vara en fördel, men här finns också en paradox där ett överflöd av valmöjligheter ibland blir överväldigande och hämmande för den kreativa processen. Denna studie syftar till att utforska hur utövande musiker och producenter upplever musikproduktion utifrån ett antal konstruerade begränsningar, som påminner om hur musikproduktion gick till i begynnelsen av den inspelade musikhistorien. För ändamålet har en albumproduktion genomförts med begränsningar i tid och antal tagningar, utan möjlighet att göra pålägg, ändringar eller destruktiv ljuddesign i efterhand. Studiens frågeställningar handlar om hur de medverkande upplever både sin egen och gruppens kollektiva prestation när de är medvetna om dessa begränsningar. Dessa frågeställningar har undersökts med hjälp av ett frågeformulär som deltagarna uppmanades svara på efter att inspelningen var avslutad. Resultaten visar att de medverkande upplevde denna metod för inspelning som ny och annorlunda. En tendens som framkommer är att man generellt värderar gruppens kollektiva prestation som bättre än sin egen individuella. Inslag av nervositet, utmattning och missnöje över sin egen prestation förekommer hos flera av deltagarna, även om den större delen av enkätsvaren uttrycker positiva reaktioner och känslor. / <p>Bifogas en kort sammanställning av utvalda delar från alla låtar som spelades in inom projektet.</p>

Många mjukvarutillverkare gör idag digitala produkter menade att emulera analog hårdvara för musiker och ljudingenjörer. Denna undersökning utgick ifrån frågan om hur lyssnare upplever emulering av analoga ljudegenskaper, i form av rullband, jämfört med digitalt ljud fritt från detta. Ett kortare utdrag från ett musikstycke inom genren metal användes för att undersöka detta. En digital mjukvaruplugin avsedd för emulering av analogt rullband växlade på och av under styckets gång för att möjliggöra en jämförelse mellan det analoga och det digitala ljudet. Stycket spelades upp tillsammans med en video, och denna visade en bokstav som växlade mellan A och B samtidigt som rullbandsemuleringen slogs av och på. Ett antal testpersoner fick vid enskilda testtillfällen lyssna på stycket och sedan i en semistrukturerad intervju diskutera de skillnader de kunde höra, om några alls. Resultatet visade att upplevelsen inte påverkades nog för att ge ett klart svar. Detta då de hörbara skillnaderna var mycket små.

SyfteSyftet med studien är att undersöka skillnader mellan en lätt och en hård träningsveckas kortsiktiga inverkan på rörelseekonomi (GE) och delta efficiency (DE) hos elitcyklister.MetodSju elitcyklister genomförde två cykeltester på ett rullband med en veckas mellanrum. Vid testtillfällena körde cyklisterna på tre olika submaximala belastningar motsvarande 2–2,5 W/kg, 2,5–3 W/kg samt 3–3,5 W/kg med en lutning på 2,5° i sex minuter per belastning för att uppnå steady state. Laktatprov togs efter varje belastning. Syreupptag och den respiratoriska kvoten mättes sista två minuterna vid varje belastning för att kunna kalkylera fram GE och DE. GE beräknas som utfört arbete dividerat med energiförbrukningen. DE beräknas som förändringen av utfört arbete dividerat med förändringen av energiförbrukningen. Inför första testtillfället ombads deltagarna att träna lugnt i en vecka, och inför andra testtillfället ombads deltagarna att träna hårt i en vecka. Vidare gavs inga fler instruktioner kring träningsupplägg då det ämnades mäta efter deras ordinarie träningsbelastningar.ResultatDet fanns en signifikant förändring av träningsbelastning hos deltagarna mellan den lugna och hårda träningsveckan. Ingen signifikant förändring av vare sig GE eller DE på gruppnivå mellan träningsveckorna visade sig.SlutsatserSkillnader i träningsbelastning mellan lätt och hård träningsvecka hade ingen påverkan på vare sig GE eller DE hos elitaktiva cyklister.