Hur mottagandet och undervisningen av nyanlända elever i skolan bör ske har länge varit ett omdebatterat ämne. Undervisning genom förberedelseklasser och direktplacering i ordinarie klass är två modeller för hur undervisningen av nyanlända elever brukar ske i de svenska grundskolorna. Båda modellerna är omtalade och har kritiserats utefter undervisningsmodellernas för- och nackdelar. Inkludering och exkludering är två begrepp som präglar skolverksamheten och som diskuterats inom området nyanlända elever. Enligt läroplanen är skolans uppdrag att bidra till en likvärdig utbildning där undervisningen anpassas efter varje enskild elevs förutsättningar och behov. Syftet med studien var att undersöka hur lärare uppfattar begreppet inkludering samt få förståelse för hur det skapas och hur inkluderingen av nyanlända elever bör ske utifrån lärares upplevelser och erfarenheter. Genom kvalitativa studier med utgångspunkt från den fenomenologiska teorin har vi valt att genomföra semistrukturerade intervjuer där studiens resultat är baserat på sju lärares uppfattningar och erfarenheter. Studiens resultat visar på likheter gällande lärarnas uppfattningar om begreppet inkludering och hur det uppnås i undervisningen. När det kommer till hur lärarna anser att undervisningen av nyanlända elever bör ske finns det även där främst likheter i de olika lärarnas utsagor.