Studien syftar till att undersöka synliggörande av teknik och vilka möjligheter barnen ges till att utveckla sin förståelse för teknik i förskoleverksamheten. Studien är även avsedd att synliggöra vilken betydelse pedagogers kunskaper och medvetenhet kring teknik har samt hur detta påverkar val av teknikrelaterat material. Resultaten grundar sig på kvalitativa studier med barn och pedagoger. Barnen på en förskola observerades med hjälp av videoupptagning under sin fria lek för att dokumentera de intra-aktioner som sker. Därefter följde en fokusgruppsdiskussion med arbetslaget på samma förskola för att synliggöra pedagogernas kunskap och medvetenhet kring teknik. Studien utgår från två teorier, posthumanism och socialkonstruktionism. Det centrala inom posthumanismen är att människa och icke-människa står i en ömsesidig relation till varandra där olika aktörer hela tiden påverkar varandra genom vad som beskrivs som intra-aktioner. Det centrala i socialkonstruktionism är att människan skapar sociala relationer samt utvecklar sin identitet och sitt lärande i inter-aktioner med andra människor. Resultatet visar att pedagogernas medvetenhet och kunskap kring teknik är förhållandevis liten. Fokusgruppsdiskussionen bidrar dock till reflektioner som synliggör att viss kunskap finns. I slutet av diskussionen har pedagogerna utvecklat sitt sätt att tala om teknik som begrepp, innehåll samt undervisning. Resultatet visar att pedagogerna saknar en gemensam definition vad gäller teknikämnet och överhuvudtaget ett gemensamt sätt att tala om teknik, vilket skapar en osäkerhet och försvårar ett pedagogiskt arbete med ämnet bland barnen i förskolan. Resultatet visar att det finns gott om material i verksamheten som kan kopplas till teknik, vilket pedagogerna också är medvetna om. Däremot beskriver pedagogerna att osäkerheten kring hur de kan arbeta med material och miljö för att knyta an till teknik är stor, vilket gör att teknikundervisningen blir lidande.