I denna studie utreder vi om föräldraledighet kan förklara delar av könslönegapet samt om effekten av föräldraledighet på lönen skiljer sig mellan män och kvinnor. Våra hypoteser grundar sig bland annat i teorier kring humankapital, signalering och könsrollssocialisering samt tidigare forskning. Studien baseras på data från svenska levnadsnivåundersökningen 2010, vilket är ett riksrepresentativt urval över Sveriges befolkning. Vi har använt en linjär regressionsanalys för att studera effekten av föräldraledighet på lönen, där vi kontrollerar för vanliga faktorer som kan förklara könslönegapet. För att studera om effekten skiljer sig åt har vi utfört separata regressioner för män och kvinnor samt konstruerat en interaktionsmodell. Vi finner inget stöd för föräldraledighet som en bidragande förklaring av könslönegapet, istället finner vi att könslönegapet ökar något vid kontroll för föräldraledighet. Vi finner vissa skilda effekter av föräldraledighet på lönen för män och kvinnor, föräldraledighet har en positiv påverkan på kvinnors löner, medan vi för män inte får signifikanta resultat. När vi utreder interaktionseffekter i en gemensam modell finner vi viss signifikans som tyder på att effekten skiljer sig åt mellan könen. Vi diskuterar våra resultat i förhållande till teorier och tidigare forskning. Vi diskuterar även eventuella mätfel i datamaterialet som kan ha påverkat våra resultat då dessa skiljer sig så markant från befintlig statistik. Slutligen föreslår vi att studien bör upprepas med ny insamlad surveydata.

This thesis aims to study if descriptive representation, i.e. the social likeness between representatives and population, is considered important and if it changes when a national parliament is prevented from convening in full-format during a crisis. A maintained descriptive representation is important as it reflects that representatives have equal opportunities to execute their representational duties during a crisis (fairness argument), and because the interests of underrepresented groups otherwise risk being represented to a lesser degree (interest argument). By adopting a mixed-methods approach, semi-structured interviews are used to study how representatives were selected to participate in the reduced voting procedures in the Swedish parliament during the COVID-19 pandemic, and if descriptive representation (gender, age, geographical) was considered in this process. Results show that while descriptive representation was considered by five out of eight party groups – most prominently gender representation motivated by the fairness argument – it was not as influential as other more practical factors in the selection process, such as proximity to parliament or the need of being present for other reasons. Furthermore, changes in the descriptive representation in the Swedish parliament are studied by voting data using descriptive statistics and regression analysis. Results show that the share of women increased slightly during votes during the pandemic, contrary to developments in many other parliaments. Representatives over 65 years old decreased, as did representatives from constituencies far from parliament. Significant differences in average voting participation rate arose for the different age and geographical groups, indicating unequal opportunities to execute their representational duties during the crisis.