SammanfattningFöljande kvalitativa studie syftar till att skapa en ökad förståelse kring barns uteslutning i den fria leken utomhus. Med hjälp av tidigare forskning beskrivs forskningsläget gällande barns uteslutningsmetoder. Forskning kring barns uteslutning utomhus är knapp, majoriteten av tidigare forskning fokuserar på inomhusmiljöer. Genom användandet av deltagande observationer vill vi bidra med kunskap kring hur barn utesluter varandra i den fria leken utomhus. Observationerna genomfördes på en förskolegård där barn i åldrarna 1–5 var ute samtidigt. Det framkommer att barn primärt använder en verbal uteslutningsstrategi, meningar likt “nej, nej, nej” används ofta som metod. Sekundärt framkommer en fysisk strategi där bortspringande eller knuffande ingår. Även ignorerande observerades vid enstaka tillfällen. Vår förhoppning är att studien ska uppmärksamma en bild där uteslutning ses som en naturlig del av barns sociala liv. De negativa känslor uteslutning kan medföra ska inte försummas, men något som inte heller bör försummas är det skyddande och bevarande av kamratkulturer som uteslutningen innebär. Skyddandet och bevarandet av kamratkulturer uppmärksammas i studien som tillfällen då barnen innesluter sin lek. Resultaten har bidragit till att öka förståelsen kring hur barn utesluter varandra, där den huvudsakliga slutsatsen är att uteslutning ofta är en konsekvens av inneslutning, och tvärtom.