Syftet med detta examensarbete är att undersöka tre läroböckers skönlitterära urval, samt undersöka hur läroboksförfattarna motiverar sina skönlitterära urval. Studien använder även metoden diskursanalys genom att undersöka läromedlen med en kvalitativ textanalys i syfte att synliggöra bakomliggande kanondiskurser. Studien analyserar även Skolverkets kunskapskrav gällande skönlitteratur utifrån en postkolonial litteraturteori.     Resultatet visar att samtliga tre läroböcker till stor del presenterar västerländska författare även om enstaka icke västerländska författare ibland nämns. Två av läroböckerna har även fokus på litteraturhistoria och har delat in skönlitterära verk i epoker i sin framställning. Det västerländska kanondiskursen i kombination med epokframställningen är enligt studien en bidragande orsak till att läroböckerna inte lyfter in annan litteratur från andra delar av världen. Den litteraturhistoriska inriktningen tycks enligt studien lägga fokus på Europa och västvärlden och stänger ute annan litteratur från andra delar av världen, vilket även studiens postkoloniala teorier visar. Resultatet av analysen av Skolverkets kunskapskrav visade på vissa vaga och svårdefinierade termer. Skolverket använder termer som ”internationell litteratur”, ”epoker” och ”idéströmningar” när de skall beskriva litteraturen. Vid en mer djupgående analys av termerna, och med hjälp av teorierna om kanon och världslitteratur, fanns ett visst stöd för att läroplanen bidrar till en litteraturhistorisk epokinledning med västerländsk inriktning. Vilket i sin tur även påverkar läroböckernas framställning och presentation av skönlitterära verk.