Den här studien handlar om hur begreppet epok används i historieundervisningen på gymnasiet, i kursplanen och i läroböcker. Mer specifikt fokuseras om och hur undersökningens tio läroböcker följer kursplanens centrala innehåll beträffande epoker. Tidigare forskning visar att begreppet epok är svårtydligt och konsensus över någon allmänt vedertagen periodisering/epokindelning av historien finns inte. Kursplanerna för historia 1a1 och 1b fastställer en epokindelning som enligt Skolverket ska följas. Den komparativa läroboksanalysen visar dock att sju av dem tio läroböckerna brister i kopplingen till kursplanen och därför inte kan sägas följa den. Den vanligaste försummelsen var att läroböckerna hade en egen epokindelning med en eller flera epoker från kursplanen som utelämnats. En annan frekvent förekommande brist var avsaknaden av problematiseringar av epokbegreppet, som också enligt kursplanen, ska behandlas. Däremot uppvisade nio av tio läroböcker exempel på fördjupningar och förändringsprocesser enligt kursplanens beskrivningar. / <p>Godkänt datum 2020-08-27</p>

Syftet med detta examensarbete är att undersöka tre läroböckers skönlitterära urval, samt undersöka hur läroboksförfattarna motiverar sina skönlitterära urval. Studien använder även metoden diskursanalys genom att undersöka läromedlen med en kvalitativ textanalys i syfte att synliggöra bakomliggande kanondiskurser. Studien analyserar även Skolverkets kunskapskrav gällande skönlitteratur utifrån en postkolonial litteraturteori.     Resultatet visar att samtliga tre läroböcker till stor del presenterar västerländska författare även om enstaka icke västerländska författare ibland nämns. Två av läroböckerna har även fokus på litteraturhistoria och har delat in skönlitterära verk i epoker i sin framställning. Det västerländska kanondiskursen i kombination med epokframställningen är enligt studien en bidragande orsak till att läroböckerna inte lyfter in annan litteratur från andra delar av världen. Den litteraturhistoriska inriktningen tycks enligt studien lägga fokus på Europa och västvärlden och stänger ute annan litteratur från andra delar av världen, vilket även studiens postkoloniala teorier visar. Resultatet av analysen av Skolverkets kunskapskrav visade på vissa vaga och svårdefinierade termer. Skolverket använder termer som ”internationell litteratur”, ”epoker” och ”idéströmningar” när de skall beskriva litteraturen. Vid en mer djupgående analys av termerna, och med hjälp av teorierna om kanon och världslitteratur, fanns ett visst stöd för att läroplanen bidrar till en litteraturhistorisk epokinledning med västerländsk inriktning. Vilket i sin tur även påverkar läroböckernas framställning och presentation av skönlitterära verk.