No description available.

Detta examensarbete är en undersökning av hur elevers och lärares attityder påverkar utformningen och undervisningen i momentet litteraturhistoria i gymnasiet men också elevernas generella inställning till litteratur, samt vilka hjälpmedel som finns och kan användas för att motivera och stimulera dem. Undersökningens metoder är en enkät till elever samt intervjuer med fyra gymnasielärare. Resultatet av undersökningen visar att eleverna på ett högskoleförberedande program generellt hade en positiv inställning till litteraturen. Lärarna i undersökningen var positivt inställda till momentet och skönlitterär läsning i stort. De hjälpmedel som diskuterades med lärarna såg de som positiva, samt att de kan användas som en hjälp för eleverna att möta en ny form av litteracitet. Den genre som uppskattades mest av eleverna i undersökningen var fantasy och det är något som visas i flera undersökningar. Litteraturen är på uppgång och tillsammans med lärare och bibliotek kan vi hjälpa eleverna att få upptäcka den.

Den här studien handlar om hur begreppet epok används i historieundervisningen på gymnasiet, i kursplanen och i läroböcker. Mer specifikt fokuseras om och hur undersökningens tio läroböcker följer kursplanens centrala innehåll beträffande epoker. Tidigare forskning visar att begreppet epok är svårtydligt och konsensus över någon allmänt vedertagen periodisering/epokindelning av historien finns inte. Kursplanerna för historia 1a1 och 1b fastställer en epokindelning som enligt Skolverket ska följas. Den komparativa läroboksanalysen visar dock att sju av dem tio läroböckerna brister i kopplingen till kursplanen och därför inte kan sägas följa den. Den vanligaste försummelsen var att läroböckerna hade en egen epokindelning med en eller flera epoker från kursplanen som utelämnats. En annan frekvent förekommande brist var avsaknaden av problematiseringar av epokbegreppet, som också enligt kursplanen, ska behandlas. Däremot uppvisade nio av tio läroböcker exempel på fördjupningar och förändringsprocesser enligt kursplanens beskrivningar. / <p>Godkänt datum 2020-08-27</p>

Sveriges kanondebatt har tagit ny fart efter att Tidöpartierna gått ut med att de vill introducera en svensk kulturkanon som ska användas i skolan. En kulturkanon som inkluderar litteratur kan vara användbart för lärare i sin planering av undervisningsmomentet litteraturhistoria då skolans centrala styrdokument inte bidrar med tillräcklig information. Tidigare forskning visar däremot på att lärare är splittrade mellan att föredra strukturen som en fastställd kanon ger och friheten utan en. Utan en fastställd kanon kan lärare fortfarande söka sig till läroböcker i sin planering av undervisning. Denna uppsats utreder ifall de svenska läroböckerna ämnade för kursen Svenska 2 på gymnasiet redan framställer en kanon. Metoden uppsatsen använder sig av är innehållsanalys för att ta fram vilka författare som inkluderas i svenska läroböcker. En anpassning av Niklas Ammerts analysmodell för framställning av innehåll i läroböcker används för att analysera de framtagna författarna. Resultatet av analyserna visar att svenska läroböcker förmedlar en skönlitterär kanon inom litteraturhistoria som innehåller en övervägande andel män och är eurocentrerad. Av de svenska författarna som inkluderas i denna kanon kan man däremot dra slutsatsen att det råder jämställdhet mellan könen.