Sveriges kanondebatt har tagit ny fart efter att Tidöpartierna gått ut med att de vill introducera en svensk kulturkanon som ska användas i skolan. En kulturkanon som inkluderar litteratur kan vara användbart för lärare i sin planering av undervisningsmomentet litteraturhistoria då skolans centrala styrdokument inte bidrar med tillräcklig information. Tidigare forskning visar däremot på att lärare är splittrade mellan att föredra strukturen som en fastställd kanon ger och friheten utan en. Utan en fastställd kanon kan lärare fortfarande söka sig till läroböcker i sin planering av undervisning. Denna uppsats utreder ifall de svenska läroböckerna ämnade för kursen Svenska 2 på gymnasiet redan framställer en kanon. Metoden uppsatsen använder sig av är innehållsanalys för att ta fram vilka författare som inkluderas i svenska läroböcker. En anpassning av Niklas Ammerts analysmodell för framställning av innehåll i läroböcker används för att analysera de framtagna författarna. Resultatet av analyserna visar att svenska läroböcker förmedlar en skönlitterär kanon inom litteraturhistoria som innehåller en övervägande andel män och är eurocentrerad. Av de svenska författarna som inkluderas i denna kanon kan man däremot dra slutsatsen att det råder jämställdhet mellan könen.

Detta självständiga arbete handlar om idén om den kulturkanon som ska införas enligt Tidöavtalet som publicerades 2022. Syftet är att belysa hur musiklärarstudenter reflekterar kring en kulturkanon och vilka implikationer den potentiellt skulle ha för musikundervisning utifrån forskningsfrågan; Vad karaktäriserar musiklärarstudenters utsagor om en potentiell kulturkanon och dess implikationer för deras framtida musikundervisning? För att besvara forskningsfrågan har sex musiklärarstudenter, från de senare årskurserna under höstterminen 2023 på Kungl. Musikhögskolan, intervjuats och deras utsagor har analyserats utifrån en kulturhistorisk teori. Resultatet visar på att det existerar en typ av outtalad kanon redan idag samt att innehåll från den används för att mediera förståelse för andra människor baserad på kollektiv kunskap. Resultaten visar även på att det existerar mindre kollektiv samt att ett sådant kan vara en outtalad kanon inom en uttalad kanon. Resultatet visar att informanterna anser det viktigt gällande representation i utförandet och innehållet av en uttalad kanon och vidare att en uttalad kanon kan användas för att styra historia och kollektiv kunskap. Avslutningsvis visar resultatet att en uttalad kanon kan verka hämmande för en musiklärare, men att den kan leda till aktiviteter för kreativitet och fantasi genom en gemensam förståelse av kollektiv kunskap. / This study is about the idea of ​​the cultural canon that’s going to be introduced according to the Tidö-agreement that was published in 2022. The aim is to highlight how music teacher students reflect on a cultural canon and what implications it would potentially have for music education while answering the research question: What characterizes music teacher students' statements about a potential cultural canon and its implications for their future music teaching? To answer the research question, six music teacher students, studying their later years during the autumn semester of 2023, were interviewed and their statements were analyzed from a cultural-historical perspective. The results show that a type of unexpressed canon already exists today and that content from it is used to mediate understanding for other people based on collective knowledge. The result also show that there are smaller collectives and that such can be an unexpressed canon within an expressed canon. The result show that the informants consider representation important in the execution and content of an expressed canon and further that an expressed canon can be used to control history and collective knowledge. In conclusion, the result show that an expressed canon can be inhibiting for a music teacher, but that it can lead to activities for creativity and imagination through a common understanding of collective knowledge.

This essay focuses on the digitalization of art canonisation in the game Animal Crossing: New Horizons (Nintendo/Nintendo EPD, 2020). Furthermore, the purpose of this essay is to understand which artworks the game incorporates in its museum, as well as how the player can interact with the artworks in question. Bolter and Grusin's remediation theory are thoroughly explored through the material, as well as the maintaining of norms through representation. The conclusion is that the game allows the player to interact restrictedly with the art in the museum, but is allowed more freedom outside of it. However, the restricted interaction is strongly incorporating known norms of how to behave and interact with the museum as an institution. These norms are also applicable in situ – outside of the museum's pixelated world. The aura of the artworks is compromised through the notion that the player can obtain any number of original artworks. Still, the originality and aura of the artworks are secured through the institutionalised environment in the museum. / Uppsatsen behandlar digitaliserad konsts kanonisering i spelet Animal Crossing: New Horizons (Nintendo/Nintendo EPD, 2020). Uppsatsens syften är att analysera vilka konstverk som spelet integrerar i sitt museum och hur dessa verk kategoriseras, samt hur spelaren kan interagera med konstverken. Bolter och Grusins remedieringsteorier behandlas utifrån denna frågeställning med fokus på digitalisering och konstrepresentation. Slutsatsen är att spelarens interaktion med konstverken på det digitala museet är begränsad, men att spelaren får mer frihet i spelets andra miljöer. Således följs etablerade konventioner kring hur besökaren på ett museum ska bete sig. Konstverkens aura förändras då spelaren kan inneha hur många originalverk som helst. Trots denna omdefinierade aura stärks däremot verkens originalitet av museets institutionaliserade och auktoritära presentation.