BAKGRUND: Ländryggssmärta är idag ett av de största folkhälsoproblemen och drabbar majoriteten av människor någon gång under deras livstid. Det är viktigt med validerade och reliabla tester för att undersöka problematiken. Nedsatt rörelsekontroll är en trolig källa till symptom i ländryggen. Styrkelyftare utsätts för stora externa krafter på ländryggen, framförallt i knäböj och marklyft, vilket gör att de tillhör riskgruppen för ländryggssmärta. SYFTE: Syftet med denna studie var att undersöka interbedömarreliabiliteten för erfarna och oerfarna bedömare av rörelsekontroll för ländryggen hos styrkelyftare. Det sekundära syftet var att undersöka om det fanns en skillnad i total testbatteripoäng mellan styrkelyftare med och utan ländryggssmärta. METOD: Åtta deltagare filmades när de utförde tester enligt ett testbatteri utvecklat av Luomajoki et al. Dessa filmer bedömdes av två erfarna samt två oerfarna bedömare för att undersöka interbedömarreliabiliteten. RESULTAT: Resultaten presenterades med Cohens kappa samt med procentuell överensstämmelse. Resultaten visade tendenser till att erfarna bedömare hade bättre överensstämmelse än oerfarna bedömare i detta testbatteri. Av de åtta tester som analyserades med Cohens kappa hade de erfarna bedömarna högre kappakoefficienter i fem av testerna. Sett till procentuell överensstämmelse var inte tendensen lika tydlig. Ingen signifikant skillnad fanns i total testbatteripoäng mellan styrkelyftare med och utan ländryggssmärta. SLUTSATS: Tendensen tyder på att erfarna bedömare är mer samstämmiga i sin bedömning än oerfarna bedömare. I den här studien kunde man inte se någon skillnad i resultatet mellan styrkelyftare med respektive utan ländryggsmärta på ett testbatteri för rörelsekontroll i ländryggen. Några säkra slutsatser kunde inte dras av resultaten, framförallt på grund av det låga deltagarantalet.

Introduktion: God rörlighet i armbågsleden är viktig för att kunna utföra dagliga aktiviteter eller vid idrottsutövande. Det är därför viktigt med reliabla och standardiserade mätmetoder för att kunna utvärdera ledrörligheten. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka inter- och intrabedömarreliabilitet för vinkelmätning av armbågsleden med den elektroniska goniometern EasyAngle. Metod: Standardiserade mätmetoder togs fram. Mätningar av aktiv och passiv rörlighet i armbågen utfördes av 3 stycken terapeuter med varierande erfarenhet av ledmätning. Mätningar för flexion, extension, pronation och supination utfördes i armbågsleden. Alla mätningar utfördes 2 gånger med ungefär 15 minuter emellan på 21 stycken testpersoner. Deltagare rekryterades genom bekvämlighetsurval. Exklusionskriterierna var: pågående skada i området, neurologisk sjukdom som kunde påverka rörligheten eller vara yngre än 20 år, och äldre än 69 år. Resultat: ICC-värdena för interbedömarreliabilitet varierade mellan 0.72-0.95. Enligt de referensvärden som studien använt så klassas de lägsta resultaten som goda, och de bästa resultaten som utmärkta. För intrabedömarreliabiliteten varierade ICC- värdena mellan 0.54-0.94 för terapeut 1, 0.65-0.94 för terapeut 2 och 0.47-0.94 för terapeut 3. Detta gör att dom lägsta resultaten gällande intrabedömarreliabiliteten kan anses som godtagbara och dom högsta som utmärkta. Konklusion: Inter- och intrabedömarreliabiliteten för mätverktyget EasyAngle vid mätning av armbågsled är enligt resultat i denna studie genomgående godtagbara till utmärkta. Då vår studie är den första i sitt slag för armbågsleden krävs vidare forskning med fler deltagare från olika studiepopulationer. Det krävs också fler studier som undersöker användbarheten av dom standardiserade mätmetoder för armbågen som tagits fram.