2009 beslutade det europeiska fotbollsförbundet UEFA att införa regelverket Financial Fair Play Regulations, för att förbättra fotbollens ekonomiska hälsa. Detta som en följd av en allt mer ansvarslös och irrationell pengahantering bland europeiska fotbollsklubbar, med stora underskott och försenade betalningar som konsekvens. Ett avsnitt i regelverket berör de så kallade ”break-even”-kraven, som sätter begränsningar för hur stora underskott klubbar får visa upp.   I vår uppsats har syftet varit att utreda huruvida ”break-even”-kraven är att anse som förenliga med EU-rättsliga konkurrensregler, specifikt art. 101.1 FEUF. Detta då kraven, enligt vår uppfattning, kan anses ha en konkurrenshämmande verkan i form av investeringsbegränsningar och en asymmetrisk effekt på transfermarknaden.   För att kunna utreda den rättsliga giltigheten, har vi använt oss av relevant praxis på EU-nivå inom områdena konkurrensrätt och idrott. Eftersom regelverket är så pass nyutkommet, har det ännu inte hunnit prövas rättsligt på EU-nivå. I och med detta, har det för oss funnits stort utrymme för diskussion och hypotetiska scenarion. Vår studie av praxis har visat att bestämmelserna kan bedömas vara förenliga med EU-rätten, trots en konkurrensbegränsande verkan. I vår analys har vi därför, utifrån befintliga förutsättningar, diskuterat huruvida vi anser att ”break-even”-kraven ska bedömas vara förenliga med art. 101.1 FEUF, även om de kan anses ha en konkurrenshämmande effekt. Vi har vägt in både ekonomiska och sportsliga faktorer i vår analys, och har även diskuterat möjligheten till alternativa tillvägagångssätt.