När en investerare vill investera utomlands finns många risker som måste beräknas, analyseras och hanteras. Utöver olika ekonomiska risker finns politiska risker. En investerare kan, för att hantera dessa politiska risker, välja att investera i en stat med vilken Sverige har ett bilateralt investeringsskyddsavtal. Dessa avtal reglerar både materiellt investeringsskydd, det vill säga hur en investerare ska behandlas, och processuellt skydd, det vill säga möjligheten för en investerare att väcka talan mot staten investeraren investerar i genom ett internationellt skiljeförfarande. Sverige har idag 66 stycken bilaterala investeringsskyddsavtal i kraft, varav tolv stycken är slutna med länder inom EU. Antalet bilaterala investeringsskyddsavtal slutna mellan EU-länder, intra-EU BIT, ökade avsevärt i och med att unionen utvidgades år 2004 och 2007. Sedan dess har avtalens förenlighet med EU-rätten diskuterats i litteraturen, i skiljedomstolar och nyligen även i EU- domstolen i det så kallade Achmea-målet. I uppsatsen kartläggs och analyseras argumenten i diskussionen om relationen mellan intra-EU BIT och EU-rätten. Vidare analyseras vilken del av investeringsskyddet som intra-EU BIT-förespråkare anser vara mest betydelsefull. Från resonemanget och analysen i uppsatsen dras slutsatsen att det är ISDS-systemet, tvistelösningssystemet där en investerare kan väcka talan mot en stat, som kan anses utgöra den mest betydelsefulla delen av investeringsskyddet i intra-EU BIT:en. Därefter analyseras huruvida ett investeringsskydd innehållande ett ISDS-förfarande kan vara förenligt med principen om ömsesidigt erkännande och förtroende. I uppsatsen konstateras att ISDS-förfarandet inte kan vara förenligt denna princip och att problematiken inte kan lösas genom en juridisk debatt utan måste diskuteras på en politiskt hög nivå. / When investing abroad, an investor is faced with many risks that need to be thoroughly analysed in order to be mitigated. Risks are not only financial, but also political. An investor may, to mitigate these risks, choose to invest in states with which Sweden has a bilateral investment treaty, a so called BIT. BIT do not only regulate treatment of the investor and the investment, which is the material investment protection; but also the jurisdictional possibility of the investor to raise charges against the state of in which the investment has taken place in case of violation of investment rights, procedural investment protection. Today, Sweden has 66 BITs in force, out of which twelve are concluded with EU member states, so called intra-EU BIT. The number of intra-EU BITs grew significantly as a result of the enlargement of the union in the year of 2004 and 2007. Since then, the agreements’ compatibility with the EU legislation has been a subject of discussion within literature, investment arbitrations and recently in the European Court of Justice in the Achmea case. This thesis aims to establish and analyse the context of the discussions flourishing the relationship between the intra-EU BITs and the EU legislation. Additionally, the author intends to identify which argumentation regarding investment protection, that by intra-EU BIT praisers is considered to be the most impactful. As a result, the conclusion of the thesis is that it is the ISDS-system, the investor- state dispute settlement, in which an investor can raise charges towards a state, that is the most valuable part of the investment protection given by the intra-EU BITs. Accordingly, it is analysed weather investment protection containing an ISDS-system can be compatible with the principle of mutual trust and recognition. In the thesis it is concluded that the ISDS-system cannot be considered to be compatible with the principle and that this problem should be debated on a high political level and cannot be solved through a legal debate.