Självmedkänsla och tilltron till de egna förmågorna har visat sig viktiga för välmående i arbetslivet samt för att minska utmattning. Fortfarande sjukskrivs dock många på grund av stress och emotionell utmattning samtidigt som studier kring självmedkänsla i relation till self-efficacy i emotionellt krävande arbeten är få. Denna studie undersökte självmedkänslans relation till emotionell self-efficacy i emotionellt krävande arbeten, samt hur den påverkade nivåerna av upplevd utmattning och välmående. Analyserna (Pearsons korrelation, tvåvägs ANOVA för oberoende mätningar och multipel hierarkisk linjär regressionsanalys) baserades på enkätdata från 154 deltagare, utifrån skalorna Self-compassion scale short form, Scale of Occupational Emotional Self-Efficacy, Emotional Exhaustion samt EPOCH-s välmåendeskala. Resultatet visade att för välmående spelade emotionell self-efficacy en något större roll än självmedkänsla, medan det för utmattning endast var självmedkänsla som kunde bidra med förklarad varians. Intressanta upptäckter gjordes gällande kön, vilket föreslås vidare forskning kring, då variabeln kön var alltför snedfördelad i denna studie.

過去學者探究員工擔任師父意願，或以個人特質、或以情境因素，皆以個人層次的性格因素探討其對擔任師父意願的影響程度。然而此研究取向結果累積，無法有系統架構地了解其對員工擔任師父意願的影響，並找到組織的施力點。故本研究以「工作要求-資源模型」為基礎，探討工作情境中的工作負荷量與知覺主管支持兩因素對於員工擔任師父意願之影響。本研究首先探討工作要求能否藉由增加員工的耗竭感，而減低員工擔任師父意願。其次探討工作資源是否能透過增加員工的工作敬業，進而提升員工擔任師父意願。此外，藉由比較工作要求-資源模型之雙歷程模式，以統計方法進行重要性比較，了解兩途徑對於員工擔任意願的影響程度相對大小。此研究結果可提供未來情境因素影響擔任師父意願研究之參考，實務上則能為組織提升員工擔任師父意願所用。並研究結果顯示，工作耗竭感完全中介工作負荷量與員工擔任師父意願間的關係，工作敬業對知覺主管支持與擔任師父意願間關係的中介並不顯著。其討論與應用則於後續章節探討。 / The past mentor topics mostly discussed the influence of personality on willingness to mentor. But with this approach, the authorities would not be able to intervene the mentoring program from the policy or program design so that the authorities could not improve current status of the organizational training. This research would base on theory of Job Demand-Resource model to integrate the work situational factors, such as workload and supervisor’s support, to predict the influence on the willingness to mentor. Also the other emphasis is to weight the two different work situational factors to value the importance between the situational factors and employees’ willingness to mentor. The result shows the job exhaustion directly mediate the workload and the willingness to mentor. However, the mediation effect of work engagement is not significant between the supervisor’s support and the willingness to mentor. The Job Demand-Resource model can be further applied in the area of mentoring willingness. Besides, the control variable of personality, altruism, has consistent effect on each of the research variables.