Ringhals är ett kärnkraftverk beläget på Väröhalvön i Halland. Det finns totalt fyra stycken reaktorer i drift. Ringhals 1 är en kokvattenreaktor medan Ringhals 2-4 är tryckvattenreaktorer. Syftet med rapporten är att fastställa vilken reningsmetod av ånggeneratorernas bottenblås som är den mest fördelaktiga sett ur ett personal-, miljömässigt samt ekonomiskt perspektiv. Reningen av ånggeneratorernas bottenblåsningssystem skiljer sig åt på Ringhals 2-4. På Ringhals 2 renas vattnet på elektroniskt vis, medan man i Ringhals 3-4 renar vattnet med hjälp av jonbytarfilter. Varannan vecka blir massan mättad och behöver bytas ut. Processoperatörerna får då ett recept av kemiavdelningen hur blandningen ska vara. Vanligtvis är det 82 säckar, som vardera väger tjugo kilo, som ska fyllas i jonbytaren. Det har i många år förts debatt om fyllningen av jonbytarmassa. Arbetet medför tunga och obekväma lyft. Säckarna lyfts från marken och fylls i en tratt, belägen ungefär 1,5 meter över golvet vilket kan leda till arbetsskador. Skulle jonbytarmassa hamna på golvet medför detta en halkrisk. Förbrukad massa hamnar på deponi. Fördelarna med avjonisering på elektroniskt vis är störst ur personalmässig synvinkel. Jonbytarmassan, som fungerar som ett partikelfilter, behöver endast bytas ut en gång per år under revision på Ringhals 2. Ammoniaken som avskiljs från processvattnet leds ut till kylvattenkanalen, vilket medför utsläpp till havet på 800 kg per år. Underhåll och drift är mindre krävande med electronic deionization (EDI) jämfört med jonbytarfilter. Vidare undersökningar krävs för att fastställa om det är ekonomiskt och miljömässigt hållbart att installera EDI på de övriga blocken.

I Sverige har ungefär 1,2 miljoner människor enskild dricksvattenförsörjning och en stor andel av dessa har problem med vattenkvalitet. En utvärdering av reningstekniker har inletts av företaget Ecoloop och Utvecklingscentrum för vatten och detta examensarbete fördjupar och följer upp de inledande resultaten från det projektet. Med hjälp av en litteraturstudie, modellering i Visual MINTEQ och fem fallstudier utvärderades reningsteknikerna jonbytarfilter och nanofilter avsett för enskild dricksvattenförsörjning med avseende på reduktion av föroreningarna bly och uran. Fallstudierna visar att jonbytarfilter kan fungera väl för att reducera uranhalter men en viss inkörningsperiod förekommer där bieffekter, exempelvis kemisk smak, kan förekomma samt att underhåll är viktigt för att fortsätta ha en hög reduktionsgrad. Fallstudierna kunde ej besvara ifall nanofilter är en lämplig reningsteknik för ändamålet att reducera halter av bly och uran under de gränsvärden som finns, eftersom de membranfilter som använts i fallstudierna visade sig ha för stor porstorlek för att kallas nanofilter. En slutsats är att det är viktigt att fortsätta med provtagning av vattnet även efter att ett filter installerats. Utöver det genomfördes intervjuer och en enkätundersökning som undersökte hur kommuner i Sverige arbetar för att möta enskilda brunnsägare i deras utmaningar med vattenkvalitet. Intervjuerna och enkätsvaren visar på en variation där några kommuner jobbar aktivt för att stötta de enskilda brunnsägarna med rådgivning, bidrag och förebyggande åtgärder medan andra kommuner är mer passiva och låter de enskilda ta eget ansvar för sitt vatten. / About 1.2 million people in Sweden rely on their own private drinking water supply for their daily needs and a large portion of those have problems with water quality. An evaluation of water treatment technology intended for private wells has been initiated by the companies Ecoloop and Utvecklingscentrum för vatten and this master’s thesis further develops and follows up the initial results. By conducting a literature review, doing modelling in Visual MINTEQ and carrying out five case studies the two water treatment techniques nanofilter and ion exchange are evaluated in the context of domestic water supplies with water quality problems caused by either lead or uranium. The case studies shows that ion exchange filters can reduce uranium in drinking water below the threshold value but with some initial side effects (i.e., chemical taste of the water). The case studies could not show if nanofilters are suitable to reduce lead or uranium from domestic water supplies, since the pore size was found to be too big for the membrane filters used in the case studies to be called nanofilters. This concludes that it is important to proceed with sampling of the water even after installing a filter for water treatment. Additionally, interviews and a survey were conducted which investigated how municipalities in Sweden are working to meet private well owners in their challenges with water quality. The answers from the interviews and the survey displays a variation where some municipalities are actively supporting the private well owners through counselling, grants, and preventive measures while other municipalities are more passive and leaves the individual well owners responsible to look after their water quality by themselves.