Närvaron av PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) i miljön och i vårt dricksvatten blir alltmer uppmärksammad i Sverige och världen. Denna undersökning gick dels ut på att undersöka föroreningssituationen av bland annat PFAS på brandövningsplatsen i Vetlanda enligt Naturvårdsverkets metodik för inventering av förorenade områden (MIFO) fas 2 och utfördes av Njudung Energi på uppdrag av Höglandets räddningstjänstförbund och Vetlanda kommun. En andra del utgjordes av ett laborationsförsök där reningskapaciteten för PFAS med fyra olika adsorbenter jämfördes. Vetlanda brandövningsplats påvisade kraftigt förhöjda halter PFOS (perfluoroktansulfonsyra) och ∑PFAS11 i grundvatten (8,9 µg/l och 27,2 µg/l respektive) och i jord (0,82 mg/kg TS PFOS). Halten PFOS i grundvatten var över 45 ng/l och i jord översteg halten 0,02 mg/kg TS som är SGI:s preliminära riktvärden för PFOS (Pettersson et al. 2015). I ytvattenrecipienten var halten PFOS över det rekommenderade årsmedelvärdet enligt EU:s miljökvalitetsnorm för inlandsvatten (65 ng/l). Ytvattenrecipienten anses särskild skyddsvärd då den mynnar ut i Emån, som har höga naturvärden och används som vattentäkt. Halten koppar och bly i jord översteg Naturvårdsverkets generella riktvärden för mindre känslig markanvändning (200 mg/kg TS och 400 mg/kg TS respektive). Objektet Vetlanda brandövningsplats bedöms utgöra riskklass 1 enligt MIFO fas 2, vilket innebär en mycket stor risk. Som åtgärd föreslås grundvattenpumpning och behandling för att åtgärda föroreningsnivån med avseende på PFAS i grundvattnet, fortsatt provtagning för att avgränsa föroreningen i jord samt schaktsanering av de förorenade jordmassorna för att förhindra fortsatt urlakning till grundvattnet. I laborationsförsöket jämfördes de två konventionella filtermaterialen granulärt aktivt kol (GAC) och jonbytarmassa (AE) med grillkol och torv, två relativt billiga material. Labbförsöket utfördes som ett kolonnförsök med varierande pH-värden samt som ett försök med förlängd exponeringstid. Resultatet visar att AE och torv gynnas av ett sänkt pH-värde och av en förlängd exponeringstid. GAC uppvisade bäst reningsgrad under samtliga försök, med fullständig adsorption av PFOS och ∑PFAS11 för kolonnförsöken. Torv avlägsnade 65% PFOS vid 10 dagars exponeringstid och grillkol avlägsnade omkring 50% PFOS i kolonnförsöken. Försöket innehåller endast ett fåtal provtagningspunkter och ytterligare studier med grillkol och torv krävs för att fastställa deras eventuella potential som adsorbenter för att rena PFAS i grundvatten.

Per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) is a group of man-made, highly persistent chemicals. Due to the specific surface-active attributes of these molecules, applications are numerous and feed an economically important industry. During the last decade, PFASs have been detected globally in the environment, living organisms and tap water. The combination of toxic properties and high bioaccumulative potential, together with the discovery that conventional water treatment methods do not remove PFAS, renders further research on purification methods highly needed.  Three techniques of purifying water from PFASs were examined. Nanofiltration technology (NF) is a membrane filtration technique, which produces a purified product (the permeate) by generating an effluent of high contaminant concentration (the reject water). To decontaminate the reject water, adsorption by granular activated carbon (GAC) or anion exchange (AE) have been proposed. The efficiency of these three technologies was studied at Bäcklösa drinking water treatment plant (DWTP) in Uppsala. A nanofiltration pilot with two 270NF membranes (Dow Filmtech™), connected in series, was used. A high removal efficiency (>90%) was found for all PFASs. Furthermore, it was confirmed that the concentration in the permeate water was a function of the concentration in the incoming raw water; increased PFAS raw water concentration resulted in increased PFAS permeate concentration. Size-exclusion and electrostatic repulsion were deemed important mechanisms. For the comparison of GAC (Filtrasorb 400®) and AE (Purolite® A-600), a column experiment was set up. The perfluoroalkane (-alkyl) sulfonic acids (PFSAs) and perfluorooctanesulfonamide (FOSA) had similar removal efficiencies using both GAC and AE, and the efficiency increased with increasing chain length. AE was found to have a higher average removal efficiency of perfluoroalkyl carboxylic acid (PFCAs) (62-95%) than GAC (49-81%). In conclusion, longer chain length PFASs were removed more effectively than shorter-chained, and the PFSAs and FOSA showed higher removal efficiency compared to the PFCAs. Furthermore, linear isomers were removed more effectively than branched for GAC and AE. In contrast, the opposite was found for the NF membrane, where branched isomers were better retained. / Per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) är en grupp syntetiska, ytterst persistenta kemikalier. På grund av deras ytaktiva egenskaper är de lämpliga för användning i många produkter och tillverkningsprocesser, och är således viktiga för en ekonomiskt betydande industri. Under det senaste årtiondet har PFAS påträffats i miljön, levande organismer och kranvatten världen över.  Kombinationen av toxiska egenskaper, en hög bioackumuleringspotential och upptäckten att konventionella reningsmetoder inte avlägsnar substanserna från vatten, gör att vidare forskning av reningsmetoder för PFAS är mycket angelägen. Tre reningsteknikers förmåga att rena vatten från PFAS undersöktes. Nanofiltrering (NF) är en membranfiltreringsteknik som utöver den renade produkten, permeatet, även framställer en biprodukt av hög föroreningsgrad, rententatet. För att rena rententatet har adsorption till granulärt aktivt kol (GAC) eller jonbytarmassa (AE) föreslagits. Teknikerna utvärderades på Bäcklösa Vattenverk i Uppsala.  Nanofiltreringen undersöktes i en pilotanläggning där två 270NF (Dow Filmtech™) membran var seriekopplade. En hög reningsgrad (>90%) konstaterades för alla typer av PFAS. Vidare visades PFAS-koncentrationen i permeatet vara en funktion av PFAS-koncentrationen i råvattnet; en ökad råvattenkoncentration gav en ökad permeatkoncentration. Storleksseparation och elektrostatisk repulsion befanns vara viktiga mekanismer som påverkade reningsgraden. För att undersöka de mekanismer som påverkar PFAS-adsorption jämfördes GAC (Filtrasorb 400®) och AE (Purolite® A-600) i ett kolonnexperiment. Reningsgraden för GAC och AE av perfluorerade sulfonsyror (PFSA) och perfluorooktan sulfonamider (FOSA) var lika hög och reningseffektiviteten ökade med ökande kolkedjelängd. AE återfanns ha en högre genomsnittlig reningsgrad av perfluorkarboxylsyror (PFCA) (62-95%) än GAC (49-81%). Sammanfattningsvis avlägsnades PFAS av längre kolkedjelängd mer effektivt än kortare kolkedjor, och PFAS med sulfonsyror och sulfonamider som funktionella grupper uppvisade en högre reningsgrad än karboxylsyrorna. Vidare renades linjära isomerer mer effektivt än grenade både genom GAC och AE. Däremot konstaterades det motsatta för NF-membranen, där grenade isomerer renades mer effektivt. / SafeDrink