Den här uppsatsen undersöker hur den kvinnliga och vita blicken samverkar, samt hur de uppenbarar sig hos svenska kvinnliga dokumentärarbetare. Det undersöks genom en analys av dokumentärfilmerna Lekplats Broadway (Ribbsjö& Marklund, 1978), Tala med mig systrar (Wechselmann, 1998) och Kiki (Jordenö, 2016). Utgångspunkten är att se vad som sker när den kvinnliga blicken och den vita blicken möts och hur det påverkar berättandet i filmerna. Uppsatsen undersöker skildringar av kvinnor, barn och HBTQ-personer med olika etniciteter. Det görs utifrån teorierna om den kvinnliga blicken, den vita blicken och intersektionalitet. De här begreppen beskriver hur olika identiteter så som kön och etnicitet påverkar individers upplevelser och perspektiv. Något som även påverkar filmskaparens synsätt. Sammanfattningsvis härleder uppsatsen att det finns en kvinnlig blick i filmerna som samverkar med den svenska blicken på olika sätt. Det framkommer även att det är viktigt att ta hänsyn till filmskaparens bakgrund utifrån andra faktorer än kön.