Det finns forskare som menar att medierna är med och skapar vår identitet, därför måste vi ställa oss kritiska till de bilder vi ser. Enligt Gillian Rose ska vi med noggrannhet granska de bilder som exempelvis ett omslag har, för där det finns vissa kriterier vi måste ta hänsyn till. Syftet med min studie är att med semiotiska och retoriska verktyg analysera Elle, Plaza Kvinna, GQ samt King’s omslag för att se om män och kvinnor gestaltas olika beroende på vilken publiken är. Samt om det finns en skillnad tidningarna emellan. Med hjälp av Yvonne Hirdmans genusteori, Erwing Goffmans teori om avkodningen på bilden samt Laura Mulveys begrepp ”the male gaze” såg jag hur omslagen med en manlig publik gestaltade både män och kvinnor på sina omslag. Samt att de omslagen som inriktade sig till kvinnlig publik endast gestaltade kvinnor. Av de fyra modemagasinen som jag valde att analysera så anspelade tre av dem på kända personers trovärdighet istället för att låta kläder eller skönhet tala. Ord som blev centrala i analysernas konnotativa del var bland annat självständighet, makt, elegans och fullständighet. / There are scientists who believe that the media are creating human’s identity, therefore we need to be critical to the images we see. According to Gillian Rose we must view the cover pictures carefully with several criteria to take into consideration. The purpose with this study is to analyze Elle, Plaza Kvinna, GQ and King’s covers to see if men and women are portrayed differently depending on who’s looking. With the help of semiotic and rhetorical tools I saw a difference to how the genders were portrayed. The theoretical position I have taken is gender theory by Yvonne Hirdman, the theory Erwing Goffman presents in his work Media Advertisement where he talks about the decoding of a picture and Laura Mulveys concept of” the male gaze”. In the material, I saw that a different was made between male and females. The magazines that had a male audience portrayed both men and woman on their covers. And the magazines that has a female audience portrayed woman only. Of the four- fashion magazine three of them focused on the credibility of the model instead of letting the fashion speak.

Den här uppsatsen undersöker hur den kvinnliga och vita blicken samverkar, samt hur de uppenbarar sig hos svenska kvinnliga dokumentärarbetare. Det undersöks genom en analys av dokumentärfilmerna Lekplats Broadway (Ribbsjö& Marklund, 1978), Tala med mig systrar (Wechselmann, 1998) och Kiki (Jordenö, 2016). Utgångspunkten är att se vad som sker när den kvinnliga blicken och den vita blicken möts och hur det påverkar berättandet i filmerna. Uppsatsen undersöker skildringar av kvinnor, barn och HBTQ-personer med olika etniciteter. Det görs utifrån teorierna om den kvinnliga blicken, den vita blicken och intersektionalitet. De här begreppen beskriver hur olika identiteter så som kön och etnicitet påverkar individers upplevelser och perspektiv. Något som även påverkar filmskaparens synsätt. Sammanfattningsvis härleder uppsatsen att det finns en kvinnlig blick i filmerna som samverkar med den svenska blicken på olika sätt. Det framkommer även att det är viktigt att ta hänsyn till filmskaparens bakgrund utifrån andra faktorer än kön.

This paper addresses the representation of the male equivalent of the mermaid - the merman - in illustrations. The paper relies on a theoretical framework of gender studies, queer theory, masculinity studies and previous studies of the mermaid including psychoanalysis and folkloric studies. The paper focuses on four different representations of the merman: The Pin-up, The Romantic Couple, The Fish Boy and The Elderly Merman. Each type is examined by their portrayal of gender, sexuality, masculinity, the gendered gazes in the picture and the intertextual relation to mermaid mythology, folklore and research. The paper concludes that the illustrations of the merman are shaped by a polarized gender norm. The different representations show a wide range of implicit looks, sexualities and various ways in how they relate to the mermaid myth. Some strategies implemented in the pictures imply that the male body still resists an objectified position. The sexualized merman follows the beauty ideals for the western man in mainstream media since the 1980’s where whiteness, muscles, youth and sensitivity are prioritized. The mermen that do not follow this ideal is pictured as frightening and/or asexual. All mermen have in common that they are feminized and exoticized due to their close connection to nature.