L'objectif de cette thèse était de caractériser la déformation récente, tant dans son style que dans son partitionnement, d'un arc orogénique lent à travers une approche pluridisciplinaire à grande échelle.La déformation récente et actuelle de l'arc du Jura a été caractérisée par l'analyse des indices géomorphologiques le long des profils de rivières ainsi qu'à travers le traitement des données sismiques et géodésiques. Les essais de caractérisation et de datation des évènements tectoniques et sismiques à travers l'analyse des failles décrochantes tardives et des enregistrements spéléologiques n'ont pas permis d'apporter de nouvelles données sur la néotectonique du Jura. Cependant la combinaison des données et observations géomorphologiques, géophysiques et géodésiques confrontée aux données des précédentes études nous permets de proposer un modèle de répartition de la déformation dans le système orogénique Alpes occidentales-Jura. [...] / No abstract available.

Cette recherche archéozoologique s'intéresse aux relations homme-animal, de I' Antiquité tardive (milieu du 3e s.), jusqu'à la fin du premier Moyen Age (11e s.). Elle englobe le Massif jurassien et la Plaine d'Alsace. Ces deux régions géographiques limitrophes sont des axes de passage, des zones fluviales (Doubs, Saône, Rhône, Rhin), qui ont appartenu à des royaumes différents et qui ont été habitées par des populations soumises à des influences culturelles différentes. Trois entrées sont utilisées pour analyser les sources ostéologiques : les contextes domestiques ruraux, les contextes funéraires ruraux, la mortalité du cheptel bovin. Un premier chapitre présente la problématique, le cadre physique, chronologique, méthodologique, de cette recherche transfrontalière (est de la France, Suisse occidentale, Allemagne méridionale). Le chapitre 2 prend en compte 64 sites d'habitat (env. 146000 restes osseux pour 87 taxons), en distinguant les milieux géographiques, environnementaux, sociaux. Des éléments de synthèse sont présentés (alimentation, élevage, chasse). Le chapitre 3 examine une trentaine d'ensembles funéraires qui ont livré des ossements animaux. Nous distinguons des objets symboliques, des squelettes animaux, des dépôts alimentaires. Les découvertes sont mises en perspective avec d'autres connues en Gaule et dans la sphère germanique.Le chapitre 4 se fonde sur l'étude de squelettes de bovins altomédiévaux, mis au jour sur trois sites différents d'une même petite région. L'hypothèse de dépôts de cadavres en relation avec des épisodes de mortalité infectieuse est évoquée et mise en perspective avec des cas similaires connus en France pour la même période. L'ensemble a été confronté aux sources écrites traitant de la mortalité animale au Moyen Âge. Le chapitre 5 livre la synthèse générale des résultats, par contextes et par catégories animales. Un volume d'annexes répertorie de nombreuses données complémentaires. / This archaeozoological study focuses on human-animal relations, from late antiquity (mid 3rd c.), until the end of the early Middle Ages (11th c.).It concentrates on the Jura Mountains and the plain of Alsace. These two neighboring geographic regions were communication corridors and riverine zones (Doubs, Saône, Rhône, Rhine), which belonged to different kingdoms and were inhabited by culturally distinct populations. Three inputs are used to analyze the osteological data: rural domestic contexts, rural funerary contexts, and mortality of cattle.-The first chapter presents the issue at hand, the physical, chronological and methodological data of the interregional research program (eastern France, western Switzerland, southern Germany). Chapter 2 considers 64 settlement sites and distinguishes them geographically, environmentally and socially. Approximately 146.000 bone remains for 87 taxa are assessed. Elements of synthesis are presented, regarding in particular evidence for food, livestock and hunting.- Chapter 3 considers 30 cemeteries containing animal bones. Symbolic objects, animal skeletons and grave goods are discussed and the findings are compared with other known sites within Gaul and the Germanic sphere. Chapter 4 is based on the study of cattle skeletons discovered at three different but closely situated sites. Whether these bovine graves evidence infectious disease mortality events is discussed. These burials are compared with similar cases from early medieval France and also discussed in relation to the written evidence for animal mortality events in the Middle Ages. Chapter 5 presents a general synthesis of the results of the thesis, in regards to contexts and animal categories. Appendices and lists of additional data follow.

Ce travail a pour objectif de préciser, à travers la composante lithique de cinq gisements, le cadre chrono-culturel des dernières populations de chasseurs-cueilleurs venues occuper le Jura méridional au sortir de la dernière grande glaciation. Normalisée par une réflexion engagée sur le degré de préservation des ensembles archéologiques, l’étude du matériel lithique, menée sous une double perspective technologique et économique, permet d’éclairer les comportements ayant orienté la conduite technique des individus et de discuter la structuration de ces groupes sur un axe synchronique et diachronique s’étendant du 15ème millénaire au 11ème millénaire avant le présent. Ces nouveaux acquis permettent ainsi de redéfinir la place des assemblages sur l’espace jurassien et de contrôler l’hypothèse d’une région carrefour soumise à de multiples influences. / The present thesis is aimed at defining more closely the chronocultural frame of late glacial populations on the basis of lithic artefacts from five sites in the Southern French Jura. Starting from a taphonomic analysis, a techno-economical approach illuminates the variability of individual technological behaviour and finally discusses the particular humain groups on a synchronic and diachronic axis from 15.000 untill 11.000 yr B.P. These new results permit to redefine the place of these assemblages in the context of the Jura mountains and thus to establish the Southern French Jura within the Rhine-Saone-Rhone area as a crossing point of multiple influences.

Mémoire numérisé par la Direction des bibliothèques de l'Université de Montréal.

The present study concerned mainly on the source, facies, and sedimentary environments of the Middle to Upper Jurassic strata in the Kerman and Tabas areas, east-central Iran. The composition of sandstones, and heavy mineral analysis point to pre-existing sedimentary, low, middle to upper rank metamorphic, and plutonic rocks of the Kalmard, Posht-e-Badam, Bayazeh, and Zarand-Kerman areas as the source rocks. According to the diagram of WELTJE et al. (1998), most samples from the Middle-Upper Jurassic rocks suggest a moderate to high elevation of the source area, and indicate a semi-arid and mediterranean to sub-humid climate. In the Qt-F-L ternary diagrams of DICKINSON et al. (1983), most point counting data from the Lower Siliciclastic Member and the top of the Hojedk Formation plot in the recycled orogen (Quartzose recycled) area of the diagram. The sandstones in this area can be interpreted as being derived from the Mid-Cimmerian Movements. Sixteen different types of siliciclastic-carbonate, and evaporatic sedimentary environments have been recognized. Thirty-nine macroinvertebrate taxa have been identified. Ten ichnotaxa have been taxonomically described from the Middle to Upper Jurassic rocks. Quite likely, before rotation of CEIM which were associated with counterclockwise block-rotation, equivalent rocks of the Bidou Formation occurred along the tectonic zone between the Yazd and the Tabas blocks (probably during the Middle Jurassic to Lower Cretaceous). However, from the Cretaceous onwards, most of the Bidou Formation has been removed by a combination of strike-slip and reverse movements of the Kashmar-Kerman tectonic zone. Roughly, these block-rotation movements occurred after the Cretaceous. During the Middle to Upper Jurassic, the tectonic activities were vertical movements producing the sedimentary pattern in the CEIM. / Die Arbeit behandelt die Herkunft, Fazies und das Ablagerungsmilieu des mittleren bis oberen Jura der Kerman- und Tabas-Regionen, östlicher Zentraliran.

The aim of this study was to assess distribution patterns of articulate brachiopods during the Mesozoic. Exploratory and confirmatory multivariate analyses in this study evaluate whether environmental preferences of brachiopods and bivalves are substantially distinct and whether structure of their communities significantly differ. Specifically, the hypothesis being tested is that differential abundances of Mesozoic brachiopods and bivalves are not related to varying substrate properties only, but also to varying food supply, turbidity and oxygen levels. This hypothesis was evaluated with quantitative data gathered in various field areas and time intervals. They include the Upper Triassic deposits of the West Carpathians and Eastern Alps, the Lower and Middle Jurassic deposits of Morocco, the Middle and Upper Jurassic deposits of the West Carpathians, the Upper Jurassic deposits of the Franconian and Swabian Alb, and the Upper Jurassic deposits of the Swiss Jura. The main conclusion is that brachiopod-dominated communities are characterized by a unique guild structure, with dominance of trophic groups with low metabolic requirements or adapted to nutrient-poor or oxygen-poor conditions. For example, brachiopod co-occured more commonly with epifaunal than with infaunal bivalves in soft-bottom environments. Abundances of brachiopods correlate mostly negatively with increasing proportions of terrigenous admixture (i.e., with increasing amount of land-derived nutrient supply and turbidity). / Das Ziel dieses Projekt war es, das Verbreitungsmuster im Erdmittelalter von artikulaten Brachiopoden zu interpretieren. Es basiert hauptsächlich auf der Charakterisierung der Struktur von Benthos-Gemeinschaften mit Brachiopoden und Bivalven. Ausgegangen wird dabei von der Hypothese, dass die Häufigkeit des Auftretens von Brachiopoden und Muscheln nicht allein mit Substratgradienten erklärt werden kann, sondern auch ein Zusammenhang mit Nährstoff-, Sauerstoff- und Turbiditätgradienten besteht. Diese Hypothese war mit Geländedaten aus spezifischen Gebieten (Obertrias der Westkarpaten und Ostalpen, Unterjura und Mitteljura in Marokko, Mitteljura und Oberjura in den Westkarpaten, Oberjura der Fränkische und Schäbische Alb in Deutschland, und Oberjura in Schweiz). Das wichtigste Ergebnis ist dass Brachiopoden-dominierte Gemeinschaften spezifische ökologische Strukturen zeigen und durch die Dominanz von Benthosgruppen charakterisiert sind, welche sind an nährstoffarme oder sauerstoffarme Bedingungen angepasst sind (zum Beispiel durch ein effizientes Filtriersystem) oder niedrige metabolische Ansprüche haben. Zum Beispiel kommen epifaunale Bivalven mit Brachiopoden wesentlich häufiger vor als infaunale Bivalven. Dies kann nicht nur mit unterschiedlichen Substratpräferenzen der infaunalen und epifaunalen Bivalven erklärt werden, weil diese Vergesellschaftungen häufig in mikritischen Wackestones und Floatstones vorkommen.Außerdem korreliert die Häufigkeit der Brachiopoden positiv mit der Abnahme des siliziklastischen Anteil (d.h., mit der Abnahme nährstoffreicher Partikel und Wassertrübe).

Previous work on Jurassic bivalves from the Iberian Range is reviewed, whereby emphasis is placed on Callovian-Kimmeridgian species. The taxonomy, distribution pattern and ecology of the bivalve fauna occurring in Middle and Upper Jurassic rocks of the Aragonian Branch of the Iberian Range have been analysed. For this purpose 14 sections and 5 additional outcrops, selected according to the abundance of bivalves, were measured in detail and sampled. The rocks studied belong to the Chelva, Yátova, Sot de Chera and Loriguilla formations of Callovian-Kimmeridgian age. The distribution of species of bivalves is given for each section. More than 3000 specimens of bivalves representing 83 species that belong to 46 genera and subgenera of the subclasses Palaeotaxodonta, Pteriomorphia, Isofilibranchia. Palaeoheterodonta, Heterodonta and Anomaldesmata have been used for the taxonomic analysis. One species is new: Plagiostoma fuersichi from the Callovian of the Chelva Fm. The autecology (trophic group and life habit) of each bivalve has been discussed. 49 samples of four sections habe been selected for a quantitative palaeoecological analysis of the bivalve fraction of the benthic fauna. Five bivalve associations and two assemblages are recognised by a Q-mode hierarchical cluster analysis (Ward method). The main environmental factors controlling bivalve associations are thought to be substrate, water energy and distribution of organic matter. The bivalves exhibit a distinct spatial and temporal distribution pattern within the Aragonian Branch. Four of the bivalve associations occur in the Upper Oxfordian (Sot de Chera Fm) and one association in the Lower Callovian (Chelva Fm). In the Sot de Chera and Loriguilla formations, the abundance of bivalves decreases from NW to SE i.e., from relatively close to the shore line towards the distal-most part of the carbonate platform. In the Chelva Fm. bivalves are abundant in the Ariño region, interpreted as a palaeogeographic high. The distribution of bivalves might have been largely controlled by the availability of nutrients. / Die Bivalvenfauna des Mittel- und Oberjura des Aragonesischen Abschnitts der Keltiberischen ketten wird nach taxonomischen, stratigraphischen, geographischen und palökologischen Gesichtspunkten analysiert. Dabei wurden frühere Arbeiten über Bivalven des Jura, insbesondere über Formen aus dem Callov im Oberjura, evaluiert. Es wurden 14 Detailprofile und fünf weitere Profile, die nach der Häufigkeit der Bivalven ausgewählt wurden, aufgenommen und beprobt. Das bearbeitete Material stammt aus den Formationen Chelva, Yátova, Sot de Chera und Loriguilla des Zeitabschnitts Callov-Kimmeridge. Für jedes Profil wird die stratigraphische Verteilung der Muschel-Taxa angegeben. Für die taxonomische Analyse wurden mehr als 3000 Individuen herangezogen. Sie repräsentieren 83 Taxa, die zu 46 Gattungen und Untergattungen der Unterklassen Palaeotaxodonta. Pterimorphia, Isofilibranchia, Palaeoheterodonta, Heterodonta und Anomalodesmata gehören. Eine Art, Plagiostoma fuersichi aus dem Callov der Chelva Formation, wird neu beschrieben. Für alle Bivalven wird ihre Autökologie (Ernährungsweise, Lebensweise) diskutiert. Aus vier Profilen wurden 49 Proben für eine quantitative palökologische Analyse des Bivalvenanteils des Makrobenthos ausgewählt. Mit Hilfe einer Q-mode Clusteranalyse ließen sich fünf Assoziationen und zwei Vergesellschaftungen ausscheiden. Die wichtigsten Umweltfaktoren, welche die Assoziationen beeinflussen, sind Substrabeschaffenheit, Wasserenergie und die Verteilung von organischen Material. Die Bivalven zeigen ein charakterisches zeitliches und räumliches Verteilungsmuster innerhalb der Aragonesischen Ketten. Vier Assoziationen treten im Ober-Oxford (Sot de Chera Formation) und eine Assoziation im Unter-Callov auf. In den Formationen Sot de Chera und Loriguilla nimmt die Häufigkeit der Bivalven von NW nach SE, bzw. von den proximalen Bereichen der Plattform zu den distalen Bereichen hin, ab. Die Bivalven der Chelva-Formation treten vermehrt im Gebiet von Ariño auf, das als Hochgebiet interpretiert wird. Die räumliche Verteilung der Bivalven wurde vermutlich zum größten Teil durch die Verfügbarkeit von Nahrung bestimmt.

<p>Den materiella processledningen utgör ett officialintrång i parternas dispositionsrätt och är ett inkvisitoriskt element i en processform som annars präglas av kontradiktionsprincipen. Mot bakgrund av att institutet är främmande för den kontradiktoriska processformen uppkommer naturligt frågan om varför institutet skall existera.</p><p>Den materiella processledningen syftar till att avhjälpa parts fel och brister vid utformandet av sin talan. Processledningen delas traditionellt in i en formell och en materiell del. Denna indelning ter sig främmande, då såväl den formella som den materiella processledningen syftar till att handläggningen av rättegången ska fungera på bästa möjliga vis, varför den egentliga gränsen mellan instituten då suddas ut.</p><p>Dispositionsprincipen skall utgöra den dominerande delen av en rättegång. Processledningen skall verka som ett komplement därtill för att rätten, i första hand, skall kunna effektivt föra fram en talan till avgörande och prövning av det som parten vill ha prövat. Däri ligger en processekonomisk aspekt. Onödiga resurser skall inte spenderas på att pröva processmaterial som förebringats i onödan.</p><p>Rätten kan bedriva processledningen såväl i syfte att berika som för att begränsa processmaterialet. Av dessa två är rättens aktivitet att begränsa processmaterialet den minst kontroversiella. Vid berikande av materialet kan rättens aktivitet övergå till materiell rådgivning, dvs. att parten får konkreta materiella råd om hur denne skall utforma sin talan. Sådant resultat går stick i stäv med målsättningen för materiell processledning.</p><p>Den materiella processledningen kan bedrivas med avseende på parts yrkanden och grunder, åberopanden samt bevisföring. Den här uppsatsen har framförallt avhandlat frågan om materiell processledning avseende parts yrkanden. Det klara fallet i vilket rätten bör bedriva processledning är i den händelse part brister språkligt sett vid utformandet av sitt yrkande. Vid sidan av detta kan frågan om processledning komma upp ifråga om processuella och materialrättsliga spörsmål. Processledning bör bedrivas i de fall det kan vara fråga om avhjälpbara processhinder, i annat fall inte. Ifråga om materialrättsliga brister ter sig processledningsfrågan i dessa fall som en aning paradoxal. Processledningen har nämligen en större prägel av lämplighet snarare än legalitet. Eftersom det krävs relativt stora misstag från rättens sida för att frågan om domvilla eller rättegångsfel ska komma ifråga och processledning ifråga om materialrättsliga brister i första hand, blir gränsen för vad som är tillåten och inte tillåten processledning aldrig tydligt utredd. Den rådande hållningen vad gäller processledningen blir således att den konkreta situationen från fall till fall blir vad som får styra omfattningen och förekomsten därav. Detta får dock som konsekvens att processledningen tillämpas inkonsekvent och med ett inte alltför litet inslag av godtycklighet i bedömningen av vad som är lämplig processledning och inte.</p>

Den materiella processledningen utgör ett officialintrång i parternas dispositionsrätt och är ett inkvisitoriskt element i en processform som annars präglas av kontradiktionsprincipen. Mot bakgrund av att institutet är främmande för den kontradiktoriska processformen uppkommer naturligt frågan om varför institutet skall existera. Den materiella processledningen syftar till att avhjälpa parts fel och brister vid utformandet av sin talan. Processledningen delas traditionellt in i en formell och en materiell del. Denna indelning ter sig främmande, då såväl den formella som den materiella processledningen syftar till att handläggningen av rättegången ska fungera på bästa möjliga vis, varför den egentliga gränsen mellan instituten då suddas ut. Dispositionsprincipen skall utgöra den dominerande delen av en rättegång. Processledningen skall verka som ett komplement därtill för att rätten, i första hand, skall kunna effektivt föra fram en talan till avgörande och prövning av det som parten vill ha prövat. Däri ligger en processekonomisk aspekt. Onödiga resurser skall inte spenderas på att pröva processmaterial som förebringats i onödan. Rätten kan bedriva processledningen såväl i syfte att berika som för att begränsa processmaterialet. Av dessa två är rättens aktivitet att begränsa processmaterialet den minst kontroversiella. Vid berikande av materialet kan rättens aktivitet övergå till materiell rådgivning, dvs. att parten får konkreta materiella råd om hur denne skall utforma sin talan. Sådant resultat går stick i stäv med målsättningen för materiell processledning. Den materiella processledningen kan bedrivas med avseende på parts yrkanden och grunder, åberopanden samt bevisföring. Den här uppsatsen har framförallt avhandlat frågan om materiell processledning avseende parts yrkanden. Det klara fallet i vilket rätten bör bedriva processledning är i den händelse part brister språkligt sett vid utformandet av sitt yrkande. Vid sidan av detta kan frågan om processledning komma upp ifråga om processuella och materialrättsliga spörsmål. Processledning bör bedrivas i de fall det kan vara fråga om avhjälpbara processhinder, i annat fall inte. Ifråga om materialrättsliga brister ter sig processledningsfrågan i dessa fall som en aning paradoxal. Processledningen har nämligen en större prägel av lämplighet snarare än legalitet. Eftersom det krävs relativt stora misstag från rättens sida för att frågan om domvilla eller rättegångsfel ska komma ifråga och processledning ifråga om materialrättsliga brister i första hand, blir gränsen för vad som är tillåten och inte tillåten processledning aldrig tydligt utredd. Den rådande hållningen vad gäller processledningen blir således att den konkreta situationen från fall till fall blir vad som får styra omfattningen och förekomsten därav. Detta får dock som konsekvens att processledningen tillämpas inkonsekvent och med ett inte alltför litet inslag av godtycklighet i bedömningen av vad som är lämplig processledning och inte.

Techn. Universiẗat, Diss., 2001--Berlin.