Uppsatsen faller inom ämnet bildproduktion och undersöker hur människor lever sig in i film och hur den inlevelse kan gå förlorad. I studien utforskas hur avancerade kamerarörelser kan utgöra ett hinder för att följa filmens narrativ och om personer med förkunskap inom filmproduktion påverkas mer än andra. Film- och socionomstudenter, med sex deltagare från varje grupp, har intervjuats efter att ha visats fyra olika sekvenser med avancerade kamerarörelser. Studien utgår från forskning inom reception och intervjusvaren har erhållits genom ett kvalitativt tillvägagångsätt. Resultaten visar att kamerarörelser inte verkar utgöra ett hinder för att följa filmers handling eller påverka förmågan hos människor att leva sig in i den filmiska världen. Vissa kamerarörelser uppmärksammas mer än andra, beroende på om de är motiverade eller inte, utan att publiken slungas ut ur den filmiska världen. Film- och socionomstudenter uppmärksammar olika aspekter under filmtittande där filmstudenter uppmärksammar mer den tekniska aspekten medan socionomstudenter fokuserar mer på filmens miljö och karaktärer.

Syften med den här uppsatsen är att fördjupa kunskapen om hur Alfonso Cuarón använder sigav staging/blocking, kamerarörelse och bildkomposition för att förebåda olycka i filmenRoma från 2018. Studien kommer att använda sig av bildsemiotisk metod för att analyserautvalda scener som kretsar kring huvudkaraktären Cleo och hennes förhållande med Fermínsamt den graviditet som följer.Uppsatsen uppmärksammar Cuaróns användning av långa tagningar och långtskärpedjup, för att kunna nyttja detaljer i bakgrunden av sin mise-en-scène som en kommentarpå förgrunden. Cuarón använder sig av linjer och tredjedelsregeln för att vägleda tittarensögon mot det som är väsentligt. Detaljerna i bakgrunden tillsammans med filmens stagingskapar i sin tur symboler/tecken som förebådar eller varnar för saker som kommer händasenare i filmen.