Global ETD Search

1	The politics of film adaptation : a case study of Alfonso Cuarón's Children of men Nelson, Patricia Elise 26 October 2010 (has links) This thesis investigates the political and social contexts of the adaptation of the 1992 novel The Children of Men, written by prolific British mystery writer P.D. James, to a 2006 US film of the same title, directed by Alfonso Cuarón. Both novel and film share the same premise, imagining a future world where human reproduction is no longer possible; however, each deals with drastically different ideological and political concerns. As a case study of the politics of adaptation, this project considers adaptation as both a product and a process, analyzing representation, medium specificity, genre and political contexts as well as issues of production and reception. / text Children of men Alfonso Cuarón P.D. James Reception studies Adaptation Feminist film criticism
2	Mexican Cinema in a Global Age: The Films of Guillermo Del Toro, Alfonso Cuarón, and Alejandro González Iñárritu Rusnak, Stacy S 14 December 2010 (has links) This study investigates the participation of cinema in the continuing debates over Mexican national identity. Part one lays out the problem of defining “Mexicanness” in contemporary society, and demonstrates that during the 1990s a new attitude emerged amongst a younger generation that sought to redefine the image of the cosmopolitan Mexican urbanite. This section is devoted to the problematics of traditional discourses on Mexican identity, as well as to a theoretical shift away from a nationalist paradigm of identity formation towards a more flexible model that takes into consideration the global processes shaping contemporary Mexico. Part 2 analyzes three early Mexican films made by Guillermo Del Toro, Alfonso Cuarón, and Alejandro González Iñárritu, respectively Cronos (1993), Y tu mamá también (2001), and Amores perros (2000). I demonstrate through a heuristic model of the Real, Imaginary, and Symbolic how these films allegorize Mexico’s “coming to age tale” under the weight of political and economic changes. Part 3 shifts to the Hollywood films by these directors. Using a scalar concept, I illustrate how these directors’ works yield a new model for understanding the interconnectedness between the national and the transnational in a way that neither term is necessarily privileged, but rather coextensive. Mexican cinema Identity Transnational Guillermo Del Toro Alfonso Cuarón Alejandro González Iñárritu Communication
3	Mexican Cinema in a Global Age: The Films of Guillermo Del Toro, Alfonso Cuarón, and Alejandro González Iñárritu Rusnak, Stacy S 14 December 2010 (has links) This study investigates the participation of cinema in the continuing debates over Mexican national identity. Part one lays out the problem of defining “Mexicanness” in contemporary society, and demonstrates that during the 1990s a new attitude emerged amongst a younger generation that sought to redefine the image of the cosmopolitan Mexican urbanite. This section is devoted to the problematics of traditional discourses on Mexican identity, as well as to a theoretical shift away from a nationalist paradigm of identity formation towards a more flexible model that takes into consideration the global processes shaping contemporary Mexico. Part 2 analyzes three early Mexican films made by Guillermo Del Toro, Alfonso Cuarón, and Alejandro González Iñárritu, respectively Cronos (1993), Y tu mamá también (2001), and Amores perros (2000). I demonstrate through a heuristic model of the Real, Imaginary, and Symbolic how these films allegorize Mexico’s “coming to age tale” under the weight of political and economic changes. Part 3 shifts to the Hollywood films by these directors. Using a scalar concept, I illustrate how these directors’ works yield a new model for understanding the interconnectedness between the national and the transnational in a way that neither term is necessarily privileged, but rather coextensive. Mexican cinema Identity Transnational Guillermo Del Toro Alfonso Cuarón Alejandro González Iñárritu Communication
4	Kommer det att sluta lyckligt? : En semiotisk analys av Alfonso Cuaróns Roma Larsson, Karl January 2020 (has links) Syften med den här uppsatsen är att fördjupa kunskapen om hur Alfonso Cuarón använder sigav staging/blocking, kamerarörelse och bildkomposition för att förebåda olycka i filmenRoma från 2018. Studien kommer att använda sig av bildsemiotisk metod för att analyserautvalda scener som kretsar kring huvudkaraktären Cleo och hennes förhållande med Fermínsamt den graviditet som följer.Uppsatsen uppmärksammar Cuaróns användning av långa tagningar och långtskärpedjup, för att kunna nyttja detaljer i bakgrunden av sin mise-en-scène som en kommentarpå förgrunden. Cuarón använder sig av linjer och tredjedelsregeln för att vägleda tittarensögon mot det som är väsentligt. Detaljerna i bakgrunden tillsammans med filmens stagingskapar i sin tur symboler/tecken som förebådar eller varnar för saker som kommer händasenare i filmen. Roma mise-en-scène semiotik Alfonso Cuarón bildkomposition staging kamerarörelse Visual Arts Bildkonst
5	Olika leka bäst : En studie i samspel mellan olika berättarmodeller och element från slow cinema / The Interplay of Dissimilarities : A study on the interplay of various narrative models and elements from slow cinema Ekenberg, Jonatan January 2015 (has links) Uppsatsens syfte ligger i att undersöka huruvida filmteoretikern David Bordwells två inflytelserika berättarmodeller från 1980-talet fortfarande återfinns inom samtida filmproduktion. Jag fördjupar mig i det klassiska- respektive konstfilmsberättandet och jämför vidare de typiska elementen från de två berättarmodellerna med formatet slow cinema. I definitionen av slow cinema utgår jag ifrån filmvetaren Matthew Flanagans utredning av vad formatet innebär samt de tre byggstenarna han anser vara mest väsentliga. Dessa är långa tagningar, en ickeberättande struktur och skildringar av realistiska, vardagliga skeenden. Med en utgångspunkt i detta utför jag en närläsning av Alfonso Cuaróns film Gravity (2013). Analysen fokuserar på hur element från slow cinema kan adapteras till en mer kommersiellt accepterad film med ett klassiskt berättande. Gravity visar sig exemplifiera dels Cuaróns personliga stil men även ett samspel av element från de två berättarmodellerna, och slow cinema. Avslutningsvis förs en diskussion där jag jämför analysens resultat dels med tidigare forskning samt ett antal andra filmexempel. Slutsatsen blir således att konstnärlig auktoritet och filmisk kvalitet likväl kan uppstå inom kommersiella modeller som konstnärliga sådana. Dagens filmklimat och dess vidare utveckling kan gynnas av en uppluckring av de föråldrade konventioner som Bordwells berättarmodeller innebär. Istället skall filmskapare fritt kunna röra sig mellan olika stilar, tillvägagångsätt och berättande, likt Cuaróns förkroppsligade kamera. narration art-cinema narration David Bordwell Slow cinema Matthew Flanagan Gravity Alfonso Cuarón classical narration Hollywood Berättarmodeller David Bordwell Slow cinema Matthew Flanagan Gravity Alfonso Cuarón klassiskt berättande Hollywoodfilm konstfilmsberättande konstfilm konventioner normer samspel film hybridfilm dramaturgi

1

Page generated in 0.0611 seconds