<p>I Sverige dominerar kvinnorna sjukskrivningstalet, framförallt då det gäller någon form av stressrelaterad ohälsa. I forskning och offentlig debatt är ofta arbetsrelaterad stress i fokus. Denna studie undersöker hur kvinnor som har fått en stressrelaterad diagnos själva ser på orsakerna till sin ohälsa och till att de fått denna diagnos samt hur diagnosförfarandet kan gå till. Resultatet analyseras ur ett könsperspektiv. I denna kvalitativa studie tillfrågades fem läkare om diagnostisering och åtta kvinnor med någon form av stressrelaterad diagnos intervjuades. Resultatet genomsyras av att kvinnorna beskriver sin livssituation som en kamp på fyra arenor: den personliga, i familjen, på arbetet samt på samhällsarenan. Kampen försvåras av det dubbeltydiga budskap som förmedlas till kvinnor om deras värde och krocken mellan värdeskalorna i det privata och det offentliga livet. Flera känner inte igen sig i den diagnos de får då den antingen förminskar eller förstorar kvinnornas upplevelse. Kanske tydliggör dessa kvinnor att den manliga normen som präglar forskning och diagnoskriterier måste ersättas med en som tar hänsyn till båda könens förutsättningar.</p>

I Sverige dominerar kvinnorna sjukskrivningstalet, framförallt då det gäller någon form av stressrelaterad ohälsa. I forskning och offentlig debatt är ofta arbetsrelaterad stress i fokus. Denna studie undersöker hur kvinnor som har fått en stressrelaterad diagnos själva ser på orsakerna till sin ohälsa och till att de fått denna diagnos samt hur diagnosförfarandet kan gå till. Resultatet analyseras ur ett könsperspektiv. I denna kvalitativa studie tillfrågades fem läkare om diagnostisering och åtta kvinnor med någon form av stressrelaterad diagnos intervjuades. Resultatet genomsyras av att kvinnorna beskriver sin livssituation som en kamp på fyra arenor: den personliga, i familjen, på arbetet samt på samhällsarenan. Kampen försvåras av det dubbeltydiga budskap som förmedlas till kvinnor om deras värde och krocken mellan värdeskalorna i det privata och det offentliga livet. Flera känner inte igen sig i den diagnos de får då den antingen förminskar eller förstorar kvinnornas upplevelse. Kanske tydliggör dessa kvinnor att den manliga normen som präglar forskning och diagnoskriterier måste ersättas med en som tar hänsyn till båda könens förutsättningar.