<p>Det är viktigt att lyfta fram hur individen påverkas av en långtidssjukskrivning Individen måste ständigt försvara sig då hon ifrågasätts av samhället. Individen måste även finna en ny identitet då den tidigare arbetsidentiteten har försvunnit. </p><p>Utgångspunkten i denna studie har varit att undersöka hur de åtta långtidssjukskrivna individer upplever sin situation som långtidssjukskrivna. Studiens syfte har varit att forska om långtidssjukskrivning är att förstå problemet, och hur den påverkar människor som har blivit drabbad av detta. Studien har använt sig utav en kvalitativ undersökning och en hermeneutisk forskningsprocess.</p>

Det är viktigt att lyfta fram hur individen påverkas av en långtidssjukskrivning Individen måste ständigt försvara sig då hon ifrågasätts av samhället. Individen måste även finna en ny identitet då den tidigare arbetsidentiteten har försvunnit. Utgångspunkten i denna studie har varit att undersöka hur de åtta långtidssjukskrivna individer upplever sin situation som långtidssjukskrivna. Studiens syfte har varit att forska om långtidssjukskrivning är att förstå problemet, och hur den påverkar människor som har blivit drabbad av detta. Studien har använt sig utav en kvalitativ undersökning och en hermeneutisk forskningsprocess.

<p><strong>SAMMANFATTNING</strong></p><p><strong>Det är betydelsefullt i dagens samhälle att rehabilitera långtidssjukskrivna, eftersom långtidssjukskrivning </strong><strong>medför ett stort lidande för enskilda individer och höga samhällskostnader. </strong><strong>Forskning visar att beteendeinriktade rehabiliteringsprojekt med fokusering på </strong><strong>beteendeförändring, kan få sjukskrivna att snabbare återgå till arbete. Syftet med den här </strong><strong>studien är att undersöka långtidssjukskrivnas erfarenheter av, uppfattningar av och engagemang </strong><strong>i ett 10 veckors beteendeinriktat rehabiliteringsprojekt. Dessutom undersöks </strong><strong>vilka följder projektet haft på deltagarna och deltagarnas tidigare erfarenheter av rehabilitering. </strong><strong>Intervjuer har genomförts med fem av sju deltagare. Resultatet visar att deltagarna </strong><strong>överlag hade positiva erfarenheter av innehåll och upplägg samt av att träffa </strong><strong>andra i samma situation. Negativt var att den fysiska träningen inte var individanpassad </strong><strong>och att det ej varit uppföljningar av hemuppgifter. Ingen av deltagarna har haft en prioriterad </strong><strong>aktivitet att arbeta emot. Genom projektet har deltagarna fått ändrade kostvanor, </strong><strong>förändrade tankesätt och ökade kunskaper. De flesta av deltagarna upplever att projektet </strong><strong>ej främjat återgång till arbete, men varit ett steg i rätt riktning. Deltagandet i projektet har </strong><strong>varit högt och deltagarna har blandade erfarenheter av tidigare rehabilitering. Slutsatser är </strong><strong>att beteendeinriktad rehabilitering är bra eftersom det främjar individer att öka sin självkännedom </strong><strong>och förändra beteenden. Då deltagarna inte haft konkreta prioriterade aktiviteter </strong><strong>att arbete emot och att inte hemuppgifter följts upp, har inte individernas selfefficacy </strong><strong>främjats till fullo.</strong></p><p><strong> </strong><p><strong> </strong></p></p><p> </p><p><strong> </strong></p><p><strong> </strong> </p><p> </p>

SAMMANFATTNING Det är betydelsefullt i dagens samhälle att rehabilitera långtidssjukskrivna, eftersom långtidssjukskrivning medför ett stort lidande för enskilda individer och höga samhällskostnader. Forskning visar att beteendeinriktade rehabiliteringsprojekt med fokusering på beteendeförändring, kan få sjukskrivna att snabbare återgå till arbete. Syftet med den här studien är att undersöka långtidssjukskrivnas erfarenheter av, uppfattningar av och engagemang i ett 10 veckors beteendeinriktat rehabiliteringsprojekt. Dessutom undersöks vilka följder projektet haft på deltagarna och deltagarnas tidigare erfarenheter av rehabilitering. Intervjuer har genomförts med fem av sju deltagare. Resultatet visar att deltagarna överlag hade positiva erfarenheter av innehåll och upplägg samt av att träffa andra i samma situation. Negativt var att den fysiska träningen inte var individanpassad och att det ej varit uppföljningar av hemuppgifter. Ingen av deltagarna har haft en prioriterad aktivitet att arbeta emot. Genom projektet har deltagarna fått ändrade kostvanor, förändrade tankesätt och ökade kunskaper. De flesta av deltagarna upplever att projektet ej främjat återgång till arbete, men varit ett steg i rätt riktning. Deltagandet i projektet har varit högt och deltagarna har blandade erfarenheter av tidigare rehabilitering. Slutsatser är att beteendeinriktad rehabilitering är bra eftersom det främjar individer att öka sin självkännedom och förändra beteenden. Då deltagarna inte haft konkreta prioriterade aktiviteter att arbete emot och att inte hemuppgifter följts upp, har inte individernas selfefficacy främjats till fullo.

<p>Mot bakgrund av den kontinuerliga samhällsdebatten kring sjukskrivningar, var syftet med denna studie att undersöka hur en långtidssjukskrivning och vidare återgång till arbete kan upplevas. Den har inspirerats av ett hermeneutiskt tolkningsperspektiv, och syftet har uppnåtts genom fyra kvalitativa, halvstrukturerade intervjuer.</p><p>Undersökningen visar att ett fysiskt sjukdomstillstånd också inverkar på ett psykiskt och emotionellt plan. En person som är sjukskriven kan på så vis börja ifrågasätta sitt eget värde, och känna sig oduglig genom att bara gå hemma och inte kunna bidra med något till samhället. Personernas berättelser påvisar emellertid att återgången till arbete kan underlättas av en engagerad arbetsplats. Det framgår också att det är viktigt med stöd och förståelse från omgivningen, såsom från familj, chef och arbetskamrater, men även från läkare, Försäkringskassa och andra ansvariga aktörer. Vidare åskådliggör studien att det är väsentligt med individanpassade åtgärder i rehabiliteringsprocessen, vilket resultaten likväl uppvisar vissa brister på från Försäkringskassans sida. Framförallt belyser undersökningen vikten av att se till den sjukskrivne personen och dennes förutsättningar, och vad personen faktiskt kan utföra för arbete.</p>

Alltsedan de stigande sjukfrånvarotalen under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet har olika aspekter av sjukskrivningsprocessen belysts i forskningen. Relativt lite har dock undersökts om de sjukskrivnas egna upplevelser. Syftet med föreliggande studie var att utifrån ett processinriktat perspektiv studera långtidssjukskrivnas erfarenheter och upplevelser av kontroll och handlingsutrymmen. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex individer som befunnit sig i sjukskrivning i minst 180 dagar bearbetades genom Grundad Teori. Av analysen framgick att de långtidssjukskrivna upplevde kontrollförlust kopplad till sin sjukdom och regelverket i rehabiliteringsgången. Vidare kände de kontrollförlust i mötet med vård- och myndighetsutövare. Slutligen upplevde de kontrollförlust genom att deras tid förvaltades av andra. Långtidssjukskrivnas upplevelser kan därmed förstås utifrån begränsade handlingsutrymmen i både tid och rum.

Mot bakgrund av den kontinuerliga samhällsdebatten kring sjukskrivningar, var syftet med denna studie att undersöka hur en långtidssjukskrivning och vidare återgång till arbete kan upplevas. Den har inspirerats av ett hermeneutiskt tolkningsperspektiv, och syftet har uppnåtts genom fyra kvalitativa, halvstrukturerade intervjuer. Undersökningen visar att ett fysiskt sjukdomstillstånd också inverkar på ett psykiskt och emotionellt plan. En person som är sjukskriven kan på så vis börja ifrågasätta sitt eget värde, och känna sig oduglig genom att bara gå hemma och inte kunna bidra med något till samhället. Personernas berättelser påvisar emellertid att återgången till arbete kan underlättas av en engagerad arbetsplats. Det framgår också att det är viktigt med stöd och förståelse från omgivningen, såsom från familj, chef och arbetskamrater, men även från läkare, Försäkringskassa och andra ansvariga aktörer. Vidare åskådliggör studien att det är väsentligt med individanpassade åtgärder i rehabiliteringsprocessen, vilket resultaten likväl uppvisar vissa brister på från Försäkringskassans sida. Framförallt belyser undersökningen vikten av att se till den sjukskrivne personen och dennes förutsättningar, och vad personen faktiskt kan utföra för arbete.

<p>Antalet långtidssjukskrivna i samhället har ökat kraftigt under det senaste årtiondet och aktuell forskning visar att sannolikheten att komma tillbaka i arbete efter en lång sjukskrivning är låg. Mot bakgrund av detta är det av stor vikt, såväl ur ett samhälleligt perspektiv, ur ett organisationsperspektiv som ur ett individperspektiv, att nya vägar tillbaka till arbete utforskas. Syftet med föreliggande studie är att undersöka långtidssjukskrivnas upplevelser av att komma tillbaka i arbete med hjälp av rehabilitering genom en så kallad arbetsgivarring. Mer konkret innebär det att undersöka vilken roll respondenterna upplever att arbetsgivarringen haft i deras väg tillbaka till arbetslivet. Metodansatsen är kvalitativ och elva djupintervjuer har genomförts med personer som genomgått arbetslivsinriktad rehabilitering via en arbetsgivarring. Ett stratifierat urval användes i syfte att öka möjligheterna att förstå fenomenet, genom att studera individuella variationer av upplevelserna hos intervjupersonerna. Resultatet visar att arbetsgivarringen spelat en avgörande roll för individernas återinträde på arbetsmarknaden.</p>

<p>Tidigare forskning visar att det finns olika framgångsfaktorer för återgång i arbete efter en långtidssjukskrivning. Syftet med studien var att identifiera framgångsfaktorer för återgång i arbete för personer som haft en långtidssjukskrivning, d.v.s. längre än 60 dagar, inom Jämtland läns landsting (JLL). Utifrån resultatet i denna studie ville vi se om det förelåg ett behov av mer stöd eller utbildning för JLL:s chefer. Studien var kvalitativ med semistrukturerade intervjuer med fem anställda som varit långtidssjukskrivna. Två chefer intervjuades också för deras syn på de anställdas återgång. Alla intervjuade var kvinnor mellan 30-60 år och de hade olika arbeten inom sjukvård, administration och landstingsservice. Genom personalhandläggare och chefer fick vi kontakt med lämpliga intervjupersoner. Vi fann att framgångsfaktorer för återgång i arbete inom JLL var: en god fysisk arbetsmiljö, en god psykosocial arbetsmiljö, organisationens stöd, Försäkringskassans stöd men även Försäkringskassans regelverk och byråkrati som får anställda att välja tjänstledighet utan lön istället för sjukskrivning, stöd från familj och vänner, ett bra ledarskap, arbetsträning och arbetsanpassning, en hög intern locus of control och en god hälsa. Slutsatsen visade att de viktigaste framgångsfaktorerna var: ett tidigt stöd från organisationen i rehabiliteringen, ett bra ledarskap, en bra arbetsmiljö, medarbetarens motivation till återgång i arbete och en hög intern locus of control.</p>

<p>Vi läser sista terminen på Rehabiliteringsvetenskap och idén att skriva om det här ämnet fick vi från en lista med förslag på c-uppsatser från en av lärarna. Vi har tidigare läst 5p ledarskap vilket fick oss intresserade av att studera ledarrollens betydelse när det gäller återgång i arbetet.</p><p>För att komma till rätta med det stora antalet sjukskrivningar visar tidigare studier på hur viktigt det är med en arbetsgivare som tar ansvar över arbetsmiljö- och rehabiliteringsfrågor. Medarbetarnas närmsta chef bör ges befogenhet och utbildning i dessa frågor för att kunna främja både fysisk och psykosocial arbetsmiljö. Det är vanligt att fysiska besvär har sitt ursprung i psykosociala orsaker. Syftet med den här studien var att ta reda på hur fyra före detta långtidssjukskrivna individer upplever sin arbetsledares stöd under rehabiliteringsprocessen. Kriterierna för urvalet av intervjupersoner var sjukskrivning minst 1 år, slutförd rehabilitering och återgång i arbete. Vi använde oss av kvalitativa djupintervjuer. Respondenterna upplevde sina arbetsledares betydelse olika under processen, detta verkar bero på hur bra och ”välutbildad” organisationen är inom rehabiliterings- och arbetsmiljöfrågor och hur engagerad och pådrivande arbetsledaren är. Det framgick i berättelserna att arbetsledarna har haft viljan att stötta och hjälpa till under processen, men inte riktigt rätt kunskaper för att göra detta på ett bra och effektivt sätt.</p>