Denna uppsats tar sin utgångspunkt i läraryrkets låga status och lärares egna upplevelser och erfarenheter av sin yrkesutövning. Uppsatsen syftar till att undersöka lärares arbetsförhållanden utifrån Karaseks och Theorells krav, kontroll och stöd-teori samt att undersöka hur införandet av en yrkeslegitimation och möjligheten att bli förstelärare påverkar läraryrkets eventuella professionalisering. Sex semistrukturerade intervjuer med lärare i grundskolans senare del har genomförts. Tre frågor strukturerade analysen av materialet: Hur upplever lärare i grundskolans senare del sitt yrkesuppdrag? Vilken påverkan har de reformer som har genomförts av skolan och läraryrket haft på deras yrkesutövning? Vilka faktorer framhåller lärare skulle kunna höja läraryrkets status? Intervjuerna har analyserats med hjälp av Karaseks och Theorells krav, kontroll och stöd-teori samt Brantes teori om hur professionella yrkesgrupper bör definieras. Studien visar att läraryrket är ett högstressarbete, som utgörs av höga krav och relativt liten kontroll. Den möjlighet till kontroll som lärarna har motverkas av de många olika krav som föreligger på yrket. Lärarna upplever överlag ett stort stöd från arbetsgruppen, vilket kan verka som en buffert mot den press som de upplever i arbetet. Samhällets bristande förtroende för läraryrket inverkar dock sannolikt även det på lärares upplevelse av sin yrkesutövning. Införandet av en yrkeslegitimation och möjligheten att bli förstelärare har inte ökat läraryrkets möjlighet till professionalisering. Utifrån Brantes förståelse av professioner förstås läraryrket, utifrån denna undersökning, bäst som en semiprofession. Läraryrket kännetecknas av låg autonomi och ett relativt lågt förtroende från allmänheten. Läraryrket saknar en gemensam kunskapsbas och värdesätter olika former av empirisk kunskap i sitt arbete. Lärare själva menar att läraryrkets roll måste renodlas och att yrkesgruppen måste erhålla ett större mandat att driva deras arbete, för att yrkets status ska kunna höjas.