The thesis aims to examine how well two standardised methods in nature conservation, namely natural value assessment and key biotope inventory, perform in terms of recognising an area with a high amount of red listed and bioindicator fungi. The two methods are compared to see if any method is superior to find areas with high presence of red listed and bioindicator fungi and if a larger area automatically means a larger number of species. A natural value assessment inventory is conducted on study sites with a performed key biotope inventory, with an addition of an inventory on fungi. Statistical tests are completed to give information about occurring correlations. The results display that the key biotope inventory and the natural value assessment do not differ in their evaluations of an area. Analysis also shows that there is no relationship between the forest sites area and the assessment performed by the natural value assessment. However, if the assessment is performed by the key biotope inventory there exist a relationship with the forest sites area. Further on, there is no correlation between the area and its number of species. The tests also indicate that neither of the methods predict presence or the number of red listed and bioindicator species in a forest. Based on the results, the presence of bioindicator and red listed species alone are not good indicators of forest nature value. In order to give more credible answers to these questions, more studies with increased number of replicates should be conducted. / Avhandlingen syftar till att undersöka hur bra två standardmetoder inom naturvården (Skogsbiologernas naturvärdesbedömning och Nyckelbiotopsinventering) är på att upptäcka ett områdes förekomst av rödlistade svampar och signalarter. Metoderna jämförs för att upptäcka om någon metod är överlägsen den andra angående att finna områden med stor förekomst av rödlistade svampar och signalarter samt om ett större område automatiskt innebär fler arter. Detta undersöks genom att Skogsbiologernas naturvärdesbedömning utförs på områden som redan inventerats utifrån en Nyckelbiotopsinventering med tillägg av en svampinventering. Statistiska analyser genomförs därefter för att ge svar om förekommande samband. Analyser visar att Nyckelbiotopsinventeringen och Skogsbiologernas naturvärdesbedömning inte skiljer sig angående bedömningen av skogsområden. Utförda statistiska testerna tyder även på att det inte förekommer något samband mellan bedömda områdens areal och dess bedömning enligt Skogsbiologernas bedömning, däremot finns det ett samband mellan områdenas areal och Nyckelbiotopsinventeringens bedömning. Det förekommer dock inget art-area samband. Utförda tester indikerar även att ingen av metoderna kan förutsäga mängden rödlistade svampar samt signalarter i ett skogsområde. Baserat på detta resultat ger förekomsten av signalarter samt rödlistade svamparter ingen bra indikation på en skogs naturvärde. För att ge mer trovärdiga svar på dessa frågor krävs mer studier med en ökad mängd replikat.

Skogsstyrelsens inventering och registrering av nyckelbiotoper är ett högaktuellt ämne som berör många skogsägare över hela landet. En nyckelbiotop är ett område med mycket höga naturvärden där det kan förväntas förekomma rödlistade arter och som därmed är viktiga att bevara. Nyckelbiotoper saknar idag ett formellt skydd vilket skiljer sig från de områden som enligt svensk lagstiftning är formellt skyddade med berättigad ersättning. För att uppnå ett av regeringens miljökvalitetsmål har Skogsstyrelsen tilldelats ökade resurser för att genomföra en nationell inventering och registrera dessa nyckelbiotoper. Registrering av nyckelbiotoper kan medföra ekonomiska konsekvenser samt en upplevd inverkan på äganderätten för den privata skogsägaren. Denna uppsats behandlar de konsekvenser som kan uppstå för skogsägare när en nyckelbiotop registreras ur ett ekonomiskt och äganderättsligt perspektiv. Dagens moderna skogsbruksmetoder har inverkan på möjligheten att bevara områden med höga naturvärden vilket tidigare gjord forskning belyser. Syftet med denna uppsats är att vidga förståelsen om de privata skogsägarnas uppskattade värde av en nyckelbiotops område och därmed underlätta vid värdering, överlåtelse och fastighetsbildning. På längre sikt är målet att förståelsen kan leda till en hållbar utveckling av den biologiska mångfalden. För att utreda och besvara ämnet har metoder i form av enkätutskick till privata skogsägare samt intervjuer med sakkunniga på marknaden tillämpats. Resultatet visar att privata skogsägare upplever äganderättsliga och ekonomiska konsekvenser när ett område registreras som nyckelbiotop. Många anser att äganderätten påverkas oavsett i vilken omfattning det upplevda intrånget är samt att ersättning bör utgå för detta. / The Swedish Forest Agency’s inventory and registration of “nyckelbiotoper”, key biotopes, is a current topic which affects many forest owners in Sweden. A key biotope is an area which has been identified for having a very high natural valuation in endangered and at-risk species, it also has the required habitat for regenerating endangered species and is therefore important to protect. Key biotopes are missing formal protection that differs from other areas which are already protected by Swedish law with legitimate compensation for land owners. The identification and registration of key biotopes can cause economic consequences as well as having a perceived effect on the forest owner’s ownership. To reach one of the Swedish governments environmental quality objectives, the Swedish Forest Agency has been assigned increased resources to undertake and operate a new national inventory and registration of these key biotopes. This essay discusses the consequences that can emerge for forest owners when a key biotope is registered from an economic and ownership perspective. Modern-day forestry methods have an impact on the ability to protect areas with high natural importance which former research already illustrates. The purpose of this essay is to broaden the understanding about private forest owners appreciated value of key biotope areas and in turn simplify the valuation, conveyance and land parcelling of these areas. The long-term ambition of this work is to build knowledge which will result in the sustainable development of biodiversity across Sweden. To investigate and answer the subject, a methodical approach in the shape of a survey directed to private forest owners and interviews with experts in the field have been used. The results show that private forest owners experience consequences on ownership and economical value when an area is registered as a key biotope. Most find that their ownership is affected no matter the size of the felt infringement and that compensation should be paid out for this.