Bakgrund: Traditionellt har rapporteringen mellan vårdpersonalen inom slutenvården skett inne på vårdavdelningens sjuksköterske-expeditionen i frånvaro av patienten. Informationen som delges handlar om patienten men vanligen utan patientens medverkan. Överrapporteringsmetoderna som används idag har vissa brister gällande informationsöverföringen mellan skiftbytena och även i patienternas delaktighet. Att göra patienter mer delaktiga i överrapporteringen resulterar i att informationsbytet blir av bättre kvalité som i sin tur leder till bättre behandlingsresultat. Syfte: Syftet med studien är att beskriva hur patienten upplever sin delaktighet vid bedside-rapportering. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Tio patienter deltog i studien, sex män och fyra kvinnor. Åldern varierade mellan 34-81 år. Det fanns en spridning av utbildningsnivå, om de var ensamboende eller sammanboende, om de var akutinlagda eller om inläggningen var planerad. Patienterna hade alla olika diagnoser. Resultat: Patienterna i studien upplevde att det var viktigt att vara välinformerad. De ansåg också att det var en fördel att veta vad nästa arbetspass visste. Patienternas erfarenhet vid bedside-rapporteringen var också att de upplevde sig delaktiga under rapporteringen och de ansåg att de fick bra information under vårdtiden. Det var även viktigt för patienterna att de fick berätta om sina erfarenheter av vården. Patienterna ansåg dock att de saknade kunskapen att fatta beslut angående vården och valde därför att lämna över beslutsfattandet till sjukvårdspersonalen. Slutsats: Patienterna beskrev generellt att de fick en positiv upplevelse av bedside-rapportering. De upplevde att de var mer välinformerade och att de hade en möjlighet att delge personalen information, vilket var värdefullt för vården. Vidare bidrog bedside-rapporteringen till att patienten kände sig mer delaktig i sin egen vård.

Abstrakt Bakgrund: Patienter som vårdas i samband med operation lider ofta av någon grad av preoperativ oro. Att uppleva oro beskrivs vara ett obehagligt och känslomässigt tillstånd som avger en negativ ansträngning och stress på kroppen. Oron påverkar patienterna både psykiskt och fysiskt. Det finns ett värde för operationssjuksköterskan att få en fördjupad förståelse för patientens upplevelse av preoperativ oro. Operationssjuksköterskan har en utmaning i sitt möte med patienten att skapa en säker vårdmiljö både gällande den tekniska säkerheten och den icke-tekniska för att förebygga vårdskador samtidigt som patienten behöver vårdas med värdighet. Syfte: Beskriva patienters upplevelse av preoperativ oro i samband med en operation. Metod: Studien är utförd som en strukturerad litteraturstudie med kvalitativ ansats enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultat: Studien resulterade i två teman med två kategorier till respektive tema under sig. Temat begränsad tillgång till livet efter operation har kategorierna negativa händelser i samband med operation och det förändrade livet efter operationen under sig. Temat maktlöshet inför det främmande har kategorierna att inte kunna påverka och att vara patient i en okänd miljö under sig. Slutsats: Patienternas upplevelse av oro visar sig olika beroende på deras individuella specifika livssituation. Deras oro har ofta kopplingar till erfarenheter som livet erbjudit. Sambandet mellan oro och relationerna till vårdpersonal i den preoperativa perioden visar vilken betydelse bemötandet har i relation till patienternas upplevelse. Operationssjuksköterskan, och övrig vårdpersonal, kan påverka patientens möjlighet till trygghet och minskning av lidande genom ett personcentrerat förhållningssätt i sina möten.

Bakgrund: Hypotermi är ett allvarligt problem som kan drabba patienten under den intraoperativa fasen, och kan leda till en rad olika konsekvenser såsom ökad blödningsrisk, ökad infektionskänslighet och förlängd återhämtningstid. Det finns flera metoder för att förebygga intraoperativ hypotermi, men dessa metoder har varierande effekt. Det är därför viktigt att anestesisjuksköterskan har tillräcklig kunskap om hur olika uppvärmningsmetoder optimerar kroppstemperatur intraoperativt.Syfte: Syftet var att beskriva åtgärder för att förebygga intraoperativ hypotermi hos vuxna patienter i generell anestesi.Metod: Studien är genomförd som en systematisk litteraturstudie med sökning i databaserna CINAHL, PubMed och The web of Science.Resultat: Studiens resultat baseras på 14 vetenskapliga artiklar med kvantitativ metod. Resultatet delades i två olika kategorier: aktiva uppvärmningsmetoder och passiva uppvärmningsmetoder. Aktiva uppvärmningsmetoder delades vidare i flera underkategorier: forcerad aktiv varmluft, termiska textilier, termisk madrass och uppvärmda infusioner. Resultatet visar att aktiva uppvärmningsmetoder har bättre effekt mot intraoperativ hypotermi jämfört med passiva åtgärder.Slutsats: Uppvärmningsmetoder har varierande effekt mot intraoperativ hypotermi, men aktiva uppvärmningsmetoder var mest effektiva för att förebygga intraoperativ hypotermi. Anestesisjuksköterskan måste ha kunskap om eventuella problem som kan drabba patienten under operation och vidta rätta åtgärder för att skydda patienten när patienten inte kan förmedla sig.