The present thesis aims to describe teenagers as peer reviewers and explore possible benefits of giving feedback. My study was carried out in two EFL classrooms in year eight in a Swedish lower secondary school, where the pupils were engaged with the written task to write an informative reply letter in English. The teaching unit included negotiations of a joint criteria list, feedback training, peer review, and the production of first and final drafts of the reply letter. Data were collected from multiples sources: texts produced in class, audio- and video-recordings, questionnaires and interviews. My main findings suggest that pupils can learn about writing from giving feedback. By adopting a reader perspective, the pupils raised their genre and audience awareness. Moreover, the peer-reviewed reply letters served as inspiration both in terms of transfer of structure, such as rhetorical organisation, and of ideas and content. Self-reports indicated that the pupils in my study enhanced their ability to self-assess and edit their own writing, which suggests that transferable skills were developed as a result of peer review. As regards micro-level aspects of writing, reading and commenting on peers’ reply letters seemed to influence a smaller number of pupils to transfer patterns and spelling. In their role as peer reviewers, the pupils successfully identified strengths and weaknesses in their peers’ writing, but the feedback comments did not include much specific formative information. My findings contribute to research on L2 writing and peer feedback by showing that younger learners can benefit from giving feedback. This is significant since previous research has mainly been carried out at university and college level. In addition, by combining text analyses, classroom observation and pupils’ self-reports, my study offers a comprehensive understanding of peer review. / Syftet med min licentiatuppsats är att beskriva tonåringar som kamratbedömare och undersöka möjliga fördelar med att ge feedback. Min studie genomfördes i två engelskklassrum i årskurs åtta i en svensk högstadieskola där eleverna  arbetade med att skriva svarsbrev på engelska. Arbetsområdet inkluderade diskussioner om en gemensam kriterielista, träning i att ge feedback, kamratbedömning och skriftlig produktion av utkast och slutlig version av svarsbrevet. Material samlades in från flera olika källor: de texter som skrevs i klassrummet, ljud- och videoinspelningar, enkäter och intervjuer. Mina resultat visar att elevers eget skrivande kan gynnas genom att ge feedback. Genom att de fick ett läsarperspektiv på sitt skrivande ökade elevernas medvetenhet om genre och mottagare. Dessutom fungerade de brev som eleverna läste och gav feedback på som inspiration, vilket visades genom att de överförde disposition och strukturer, samt idéer och innehåll till sitt eget skrivande. Eleverna uttryckte själva att de förbättrade sin förmåga att självbedöma och rätta sina texter, vilket indikerar att det är möjligt att utveckla överförbara färdigheter genom att bedöma andras texter. Ett mindre antal elever överförde ord och grammatiska strukturer från sina kamraters texter, men överlag påverkades skrivandets mikronivå i mindre utsträckning än makronivån (organisation och innehåll). I sin roll som kamratbedömare kunde eleverna  identifiera styrkor och svagheter i sina klasskamraters texter, men deras feedbackkommentarer innehöll relativt lite formativ information. Tidigare forskning inom området har främst utförts på högskole- och universitetsnivå  och mina resultat bidrar till forskning om skrivande i främmande språk och kamratfeedback genom att visa att också högstadieelevers skrivande kan gynnas av att ge feedback.

Interest in comics as Swedish school material has risen in the last few years and the publication of comics for children and adolescents has also increased. Meanwhile, although research around new literacies has taken an interest in combinations of image and text, there is still little research on comics as a literacy material, especially as part of school practices. With comics’ rise in popularity, and their quality as examples of new literacies, this points to the relevance of exploring how meaning making with comics is done in schools. The purpose of this study is to contribute knowledge on how locally situated literacy practices are done, practices in which pupils and teachers make meaning with comics. The study combines literacy, comics and discursive psychology to investigate aspects of literacy not as individual, inner workings, but as part of participants’ social constructions, in line with New Literacy Studies. With this perspective, it is possible to investigate literary concepts such as narrative, and participants’ construction of story elements, through the way in which these aspects are utilized by participants to construct social action – what participants do with their utterances. To study this, video recordings have been made in one primary and one secondary school, in two different Swedish cities. The results of the study show constructions of a comics literacy, where participants engage with both visual and textual aspects of the material and negotiate focalization of narrative perspective and construction of narrative structure as well as narrative devices such as speech and thought bubbles. Furthermore, meaning making of comics literacy also includes the construction of discourses around comics as a specific type of story telling, either for material or literary reasons. The thesis discusses how participants construct classroom literature, and provides insight into how interaction around comics enables participants to construct and negotiate discourses around what comics literacy is and what it enables, as well as how to talk about, create, and read comics. / Intresset för serier som svenskt skolmaterial har stigit de senaste åren och publiceringen av serier för barn och ungdomar har också ökat. Även om forskning om new literacies har intresserat sig för kombinationer av bild och text så finns det fortfarande lite forskning på serier som literacymaterial, speciellt som en del av skolpraktik. Med det stigande intresset för serier och deras kvaliteter som exempel på new literacies, så pekar detta mot att det finns en relevans i att utforska hur meningsskapande med serier görs i skolan. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur lokalt situerad literacypraktik görs där elever och lärare skapar mening med serier. Studien kombinerar forskning om literacy, serier och diskursiv psykologi för att, i linje med New Literacy Studies, undersöka aspekter av literacy som en del av deltagarnas sociala konstruktioner – inte som ett individuellt, mentalt fenomen. Med detta perspektiv är det möjligt att undersöka litterära koncept som narrativ och deltagares konstruktion av berättelseinslag, genom det sätt på vilka dessa aspekter används av deltagare för att interagera – vad deltagare gör när de säger något. För att studera detta har videoobservationer använts i en lågstadieskola och en högstadieskola i två olika svenska städer. Resultaten från studien demonstrerar konstruktioner av serie-literacy där deltagarna engagerar sig i både text och bild i materialet, diskuterar berättandeperspektiv och konstruktioner av narrativ struktur, såväl som berättarverktyg, t.ex. prat- och tankebubblor. Därutöver inkluderar serie-literacy också deltagarnas skapande av seriediskurser där serier görs till en specifik typ av berättande, antingen på materiell eller litterär basis. Avhandlingen diskuterar hur deltagare konstruerar klassrumslitteratur, och studien erbjuder en insikt i hur interaktion runt serier möjliggör för deltagare att konstruera och förhandla diskurser om vad serieliteracy är och vad det erbjuder för möjligheter, såväl som hur deltagare kan prata om, skapa och läsa serier.