Påverkansoperationer är inte ett nytt fenomen utan har teoretiserats och använts i historien. Douhet förespråkade terrorbombning mot civilbefolkningen som en metod för att få motståndaren att kapitulera snabbare. Senare tids påverkansoperationer handlar mer om att påverka utan kinetisk verkan, genom cyberkrigföring, informationskrigföring eller annan kognitiv påverkan. Seger i väpnade konflikter är till del teoretiserat men seger som uppnås genom påverkansoperationer mot civilbefolkningen, politiska och militära styret är hittills tämligen outforskat.  Denna uppsats analyserar begreppet seger i förhållande till påverkansoperationer mot civilbefolkningen och statens politiska och militära ledning. Syftet med studien är att utröna huruvida den teoretiska synen på seger behöver utvidgas för att kunna omfatta även effekter av icke-kinetiska krig­förings­metoder i mellan­statliga konflikter. Studien genomfördes som en explorativ, beskrivande, teorikonsumerande och teoriutvecklande enfallsstudie på fallet Krim. Studiens resultat ger att Robert Mandels och William C. Martels segerteorier behöver utvecklas för att harmonisera med nya tidens krigföring. Seger behöver ses mer holistiskt när påverkansoperationer nyttjas eftersom segern redan kan vara uppnådd innan striden på marken sker.