Byggbranschen står för ca 20 % av Sveriges totala utsläpp av koldioxidekvivalenter och Sverige har som mål att inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser år 2045. Det behöver därför göras något för att minska utsläppen. Olika material genererar olika mycket utsläpp av växthusgaser under sin livscykel och ett sätt att minska utsläppen är därför att välja material med låga utsläpp. Syftet med studien är att med hjälp av livscykelmetodik jämföra bidrag till klimatpåverkan från en bullerskärm med träullsskivor och en med lime hempcrete-panel. Förhoppningen är att denna studie kan få beställare av bullerskärmar att välja en skärm som bidrar till ett mindre utsläpp av växthusgaser. De metoder som valts för att kunna besvara studiens frågeställningar är litteratursökning, intervju, livscykelmetodik och ett beräkningsverktyg, förenklade klimatåtgärdsverktyget. Studien pekar på att den bästa bullerskärmen för miljön är den av lime hempcrete, dock har även bullerskärmen av träullit liten klimatpåverkan då även den är gjord av biobaserade material som binder koldioxid. För att minimera utsläppen för båda bullerskärmarna ytterligare finns det olika metoder, byta drivmedel för arbetsmaskinerna, minimera transportsträckor och att använda återvunnet stål & metall. Det finns inga direkt jämförbara eller opartiskt granskade värden för koldioxidbindning vilket kan anses påverkar validiteten för studien. Då emissionsvärdena för koldioxidbindning har hämtats genom litteraturstudier har variationen bidragit till att två extremvärden har valts för beräkningarna. Detta kan tyckas ge en mer representativ bild av materialen då hela spannet tydliggörs. En standardiserad metod för om/hur beräkning med koldioxidbindning ska göras hade skapat en transparens vid beräkning av livscykelanalyser för biobaserade material. / The construction industry accounts for about 20% of Sweden's total emissions of carbon dioxide equivalents and because Sweden aims to have no net greenhouse gas emissions by 2045, something must be done to minimize emissions. Materials generate different emissions during their life cycle and one way of reducing emissions could be to choose materials with low emissions. The purpose of the study is to compare contributions to the climate impact between a noise screen with wood wool boards and one with lime hempcrete panel, using life cycle methodology. The methods chosen for the study are literature search, document analysis, interview, life cycle methodology and a calculation tool, förenklade klimatåtgärdsverktyget.The study indicates that the best noise screen for the environment is that of lime hempcrete, however the noise screen of wood wool also have little climate impact, since it is also made of bio-based materials that bind carbon dioxide. To minimize emissions for both noise screens further, there are different methods, changing fuel for the working machines, minimizing transport distances and using recycled steel & metal.There are no directly comparable or partially examined values for carbon dioxide binding which can be considered to affect the validity of the study. As the emission values for carbon dioxide binding have been obtained through literature studies, the variation has contributed to the selection of two extreme values for the calculations. This may seem to give a more representative view of the materials as the entire span is clarified. A standardized method for how calculation with carbon sequestration should be done would create a transparency in the calculation of life cycles for bio-based materials.

Peatlands provide multiple ecosystem services, including extensive carbon sequestration and storage, yet many peatlands have been degraded or destroyed. Peatlands carbon storage capacity is connected to inherently low decomposition rates, causing the build-up of organic matter. Reasons suggested for this include waterlogged conditions that reduce the amount of available oxygen for the decomposer community, a low pH that inhibits bacterial decomposition, and colder temperatures lowering metabolic rates. This study focused on edge effects on decomposition in the transition zone between Sphagnum bogs and surrounding forest, with the expectation that decomposition is lowest in the bog and highest in the forest, but with a mix of factors causing intermediate decomposition rates near the bog edge. Transitional decomposition rates were measured across six bogs in central Sweden during the summer of 2021, using the tea bag index. Three 20 meter transects, each containing seven pairs of tea bags, were buried across the margins of each bog, centred at the edge of the Sphagnum moss. Soil moisture content, pH, and plant composition was also recorded at each burial site, and with 12 temperature loggers placed evenly among four of the bogs. The results confirmed the hypothesis regarding edge effects, and soil moisture was the dominant factor affecting the decomposition rate, having a strong significant negative correlation. The interaction of pH was significant but with an unexpected negative correlation, most likely due to the low pH in the surrounding forest. Temperature displayed no significance, and plants indicative of low decomposition rates included Vaccinium oxycoccos, Drosera rotundifolia, and especially Sphagnum species. The conclusions are that there is an edge effect on decomposition, and maintaining, or restoring, the hydrology of a peatland is the most important factor for continued carbon storage, with a rough estimation of an areas decomposition rate possible to estimate based on its vegetation. / Torvmarker bidrar med flera ekosystemtjänster, däribland utbrett koldioxidupptag och kollagring, trots detta har många torvmarker idag antingen skadats eller förstörts. Torvmarkers förmåga att lagra kol beror på en låg nedbrytningstakt, vilket gör att organiskt material ackumuleras; möjliga förklaringar som föreslagits till detta är vattensjuk mark som minskar syretillgången för nedbrytarsamhället, ett surt pH som missgynnar bakteriell nedbrytning, samt lägre temperaturer vilket sänker metabolismen generellt. Den här studien fokuserade på hur kanteffekter påverkar nedbrytningen i övergångszonen mellan vitmossemyrar och skog, med förväntningen att nedbrytningen är lägst ute i myren och högst i skogen, men att flera olika faktorer orsakar en intermediär nedbrytningshastighet i myrkanten. Nedbrytningshastigheten i 6 myrars övergångszoner, belägna i centrala Sverige, uppskattades under sommaren 2021 med hjälp av tepåseindexet (tea bag index). Tre 20 meters transekter med 7 par tepåsar vardera begravdes vid varje myr, med mitten vid kanten på vitmossan. Mätningar gjordes vid varje tepåsepar gällande markfuktighet, pH, och växtsamhälle, samt vid 4 myrar så placerades totalt 12 temperaturloggrar. Resultaten bekräftar hypotesen om kanteffekter och markfuktighet framträdde som den dominerande faktorn, med en signifikant negativ effekt på nedbrytningshastigheten. Effekten av pH var också signifikant men med en oväntad negativ korrelation, förmodligen på grund av den sura jorden i omgivande tallskog (Pinus sylvestris). Temperatur hade inte någon signifikant effekt, och växter som indikerade låg nedbrytning var Vaccinium oxycoccos, Drosera rotundifolia, samt framförallt Sphagnum spp.. Slutsatsen är att det finns en kanteffekt och att bevara, eller återskapa, hydrologin av en vitmossemyr är den viktigaste faktorn för fortsatt kolinlagring, med en grov skattning av ett områdes nedbrytningshastighet möjlig att basera på markernas växtlighet.

Oförmåga att minska utsläppen av växthusgaser i tillräckligt takt för att undvika en alltför kraftig global uppvärmning har motiverat framtagandet av tekniker med potential att minska mängden koldioxid i atmosfären. En av dessa tekniker är bioenergi med koldioxidlagring (Bio-energy with carbon capture and storage, BECCS), där koldioxid avskiljs från punktkällor med biogena utsläpp och lagras i geologiska strukturer. Även biokol tillsatt till jordbruksmark har potential att bidra till negativa utsläpp. Både svenska och internationella strategier inkluderar negativa utsläpp för att uppfylla förpliktelserna i Parisavtalet. För att säkerhetsställa att teknikerna lever upp till potentialen krävs ett livscykelperspektiv där klimatpåverkan beräknas på systemnivå. En livscykelanalys utfördes, där klimatpåverkan vid utnyttjande av grenar och toppar (GROT) från den svenska skogsindustrin beräknades för teknikerna BECCS och biokol tillsatt till jordbruksmark. Teknikerna jämfördes med ett referensscenario där GROT förbränns i ett kraftvärmeverk för att producera el och fjärrvärme utan omhändertagande av koldioxid som bildas vid förbränning. Resultaten visar att BECCS har potentialen att bidra med negativa utsläpp på mellan -168 och -666 kg CO2-ekvivalenter/ ton GROT torrsubstans (TS). Då GROT-skörden ökar till 80% av den årliga avverkade arealen skog i Sverige och kombineras med gallring, resulterar 666 kg CO2-ekvivalenter/ ton GROT TS, i 4,4 miljoner ton CO2-ekvivalenter per år. Detta motsvarar 25,8 % av klimatpåverkan från inrikestransporter i Sverige år 2016. Nettoutsläppen från biokol tillsatt till jordbruksmarker, varierar mellan 934 och -344 kg CO2-ekvivalenter/ ton GROT TS. Då GROT-skörden ökar till 80% av den avverkade arealen skog i Sverige och kombineras med gallring, resulterar 344 kg CO2-ekvivalenter/ton GROT TS i 2,2 miljoner ton CO2-ekvivalenter. Detta motsvarar 13,3 % av klimatpåverkan från inrikes transporter i Sverige år 2016. Båda teknikerna har potential att åstadkomma nettonegativa växthusgasutsläpp, men resultaten är beroende av klimatpåverkan från ersättande el- och fjärrvärmeproduktion. / The inability to achieve sufficient reduction of greenhouse gas emissions has led to the development of techniques with potential to achieve negative greenhouse gas emissions. One of these techniques is called Bio-energy with carbon capture and storage (BECCS), where carbon dioxide is captured from biogenic point sources with biogenic emissions and stored underground. Biochar applied to farmland is another technique with potential to achieve negative greenhouse gas emissions. Both Swedish and international strategies, to meet the obligations in the Paris Agreement, include negative greenhouse gas emissions. A life cycle approach is required to ensure that the techniques deliver on the promise of negative emissions. A Life cycle assessment was conducted where the global warming potential was calculated for BECCS and biochar added to farmland in two different scenarios where tops and branches (GROT) from the Swedish forest industry were used as feedstock. The techniques were compared to a reference scenario where GROT were used in a combined heat and power plant (CHP-plant). The results show that BECCS has the potential to achieve net negative emissions of between -168 and -666 kg CO2-equivalents/ tonne GROT dry matter (DM). When GROT is harvested from 80% of the yearly final felling areas in Sweden and combined with thinning, 666 kg CO2-equivalents/ Mg GROT DM is equivalent to in 4,4 million ton CO2-equivalents per year. This corresponds to 25,8 % of Sweden's greenhouse gas emissions from domestic transportation in 2016. The results of greenhouse gas emissions from biochar applied to farmland varied between 934 to -344 CO2-equivalents/ Mg GROT DM. When GROT is harvested from 80% of final felling areas in Sweden and combined with thinning, -344 CO2-equivalents/ Mg GROT DM is equivalent to 2,2 million ton CO2- equivalents per year. This corresponds to 13,3 % of Sweden's greenhouse gas emissions from domestic transportation in 2016. Both techniques have the potential to achieve net negative greenhouse gas emissions. However, the results are greatly influenced by the climate impact from generating the electricity to replace the losses in electricity production when GROT is used for BECCS and biochar instead of in a CHP-plant.