Introduktion: Systemisk Lupus Erythematosus är en prototypisk autoimmun sjukdom som gör att immunförsvarets antikroppar angriper kroppens egna vävnader, vilket leder till kronisk inflammation i kroppens organsystem. Idag finns ingen verksam behandling för Systemisk Lupus Erythematosus. Syftet med denna studie var att undersöka hur Dvitamintillskott påverkar Systemisk Lupus Erythematosus. Metod: Artiklarna hittades i databasen ”Pubmed” med sökningen ”Systemic Lupus Erythematosus and vitamin D supplementation”. Bland sökresultaten fanns sex relevanta artiklar som hade undersökt effekten av D-vitamintillskott på SLE. Resultat: Mer än hälften av patienterna i samtliga studier nådde serum 25(OH) D-nivåer som ansågs vara tillräckliga. D-vitamintillskottet minskade Th1/Th17-cellerna men ökade också Treg-celler och Th2-celler. Tre studier visade sig ha en signifikant minskning i sjukdomsaktivitet och anti-dsDNA antikroppar. Komplement C3 minskade i studie 2. Diskussion: Fem av studierna tyder på att oral administrering av D-vitamin tillskott har gett positiv inverkan på SLE. Två av de granskade studierna rapporterades inge positiv klinisk effekt hos deltagarna. Slutsats: D-vitamintillskott dämpar immunsystemet genom att öka Treg-celler och Th-2-celler men även minska Th1/Th17-celler och B-celler samt produktionen av autoantikroppar och anti-dsDNA-antikroppar. Effekten av D-vitamintillskott på komplement C3 och C4 är oklar. Det krävs dock fler studier med fler deltagarantal för att dra en slutsats om Dvitamintillskott kan användas som behandling för SLE. / Background: Systemic Lupus Erythematosus is a prototypical autoimmune disease in which antibodies attack healthy tissues in the body, causing inflammation in several organs. Aim: The aim of this literature study was to investigate the effect of Vitamin Dsupplementation on SLE. Method: The articles were searched in the database called ”Pubmed” using the search terms ”Systemic Lupus Erythematosus and Vitamin D supplementation”. Six of the articles which examined the effects of D-vitamin supplementation on SLE were relevant for this study. Result: More than half of the patients in all six studies reached sufficient serum 25(OH)D. Vitamin D-supplement reduced Th1/Th17-cells but increased Tregs-cells and Th2-cells. 3 studies showed a decrease in disease-activity and anti-dsDNA. C3 decreased in study 2. Discussion: Five studies indicated that the oral administration of vitamin-D supplementation had a positive effect on SLE. Two of the examined studies did not observe any clinical effect of the vitamin-D supplement. Conclusion: Vitamin-D supplement suppresses the immunesystem by increasing Treg cells and Th-2 cells but also reducing Th1/Th17-cells and B-cells as well as the production of autoantibodies and anti-dsDNA antibodies. The effect of vitamin D-supplement is unclear. More studies with more participants are required to determine if vitamin-D supplement can be used as a treatment for SLE.

Background: The interest of vitamin D has increased in the last years. That is because there is so many possible positive effects of vitamin D and also because many individuals has vitamin D deficiency. Modern man spends much time indoors which leads to lower levels of vitamin D. People who have emigrated from a sunny climate to a Nordic climate often gets a deficiency due to a more pigmented skin which requires a larger amount of UVB to get an adequate synthesis of vitamin D. Aim: The aim with this study is to compare and evaluate how similar the instrument mini VIDAS measures 25(OH)D total against the current existing method cobas e 602. A discussion about if 25(OH)D total has a place in primary health care is included in the study. Method: The comparison was based on 39 samples. The samples was analyzed on cobas e 602 and mini VIDAS. A precision test was performed. External controls from DEQAS was also included in the study. The results have been presented with simple linear regression analysis, mean value, SD and CV. Results: The comparison between cobas e 602 and mini VIDAS gave a coefficient of determination of 81,34 %. mini VIDAS was closest to the external controls target values. Conclusion: There is no obvious conclusions about if mini VIDAS fulfills the requirement to be introduced to primary health care. The coefficient of determination of 81,34 % should be at least 95 %. However is mini VIDAS closer to the external controls target values then cobas e 602. There is factors that implies that 25(OH)D total has a place in primary health care with regards to demand, use and because many individuals has vitamin D deficiency. The instrument is also user-friendly to a primary health care laboratory. / Bakgrund: Intresset för vitamin D har ökat de senare åren. Det beror dels på att det finns många eventuella positiva effekter av vitamin D och dels på att många individer har brist på vitamin D. Nutidens människa spenderar mycket tid inomhus vilket leder till lägre nivåer av vitamin D. Personer som har utvandrat från ett soligt klimat till nordiskt klimat får ofta brist på grund av en mer pigmenterad hud som behöver större mängd UVB för att få en adekvat syntes av vitamin D. Syfte: Syftet med den här studien är att jämföra och utvärdera hur lika det patientnära instrumentet mini VIDAS mäter 25(OH)D total mot befintlig metod cobas e 602. Diskussion om analysen 25(OH)D total har en plats i primärvården ingår även i studien. Metod: Jämförelsen baserades på 39 st prover. Proven analyserades på cobas e 602 och mini VIDAS. Ett precisionsförsök gjordes. Externkontroller från DEQAS inkluderades även i studien. Resultaten har presenterats genom enkel linjär regressionsanalys, medelvärde, SD och CV. Resultat: Jämförelsen mellan cobas e 602 och mini VIDAS gav en förklaringsgrad på 81,43 %. mini VIDAS var närmst externkontrollernas målvärden. Slutsats: Det går inte att dra självklara slutsatser ifall mini VIDAS uppfyller kraven att införas i primärvården. Förklaringsgraden som är på 81,43 % bör vara minst 95 %. Däremot överensstämmer mini VIDAS med externkontrollerna bättre än cobas e 602. Det finns faktorer som tyder på att analysen 25(OH)D har en plats i primärvården med avseende på efterfrågan, användningsområde och antal individer med brist. Instrumentet är dessutom användarvänligt för ett primärvårdslaboratorium.

Syftet med arbetet var att uppdatera evidensläget avseende sambandet mellan vitamin D och atopiskt eksem. Hypotesen som prövas är ”Hög vitamin D-nivå i blodserum är negativt korrelerad med utveckling av atopiskt eksem”. Uppsatsen utgår från en metaanalys med samma frågeställning som publicerades 2016 av Kim et al. I denna metaanalys kunde en korrelation påvisas. Sedan Kim et alpublicerades har flera studier som behandlar korrelationen mellan vitamin D och atopiskt eksem publicerats. Detta arbete är en litteraturstudie innehållande sju vetenskapliga artiklar som behandlar just ämnet atopiskt eksem och vitamin D. Artiklarna som används är publicerade efter maj 2015, detta för att enbart inkludera nya artiklar. Resultatet visar att två av sju artiklar stödjer arbetets hypotes att det finns en korrelation mellan vitamin D och atopiskt eksem. Slutsatsen är att arbetets hypotes inte kan styrkas genom denna litteraturstudie: det verkar inte finnas en korrelation mellan vitamin D och atopiskt eksem. Resultatet är därmed inte detsamma som i Kim et alsom publicerades 2016 med samma frågeställning. / The aim of this study was to determined the relationship between atopic eczema and vitamin D. The hypothesis that were tested are:” A higher level of vitamin D in blood serum is negatively correlated with atopic eczema”. The studyis a literature review: seven scientific articles on the subject vitamin D and atopic eczema are used in this essay. The work is based on a 2016 meta-analysis by Kim et althat addressed the same issue. The results show that two out of seven articles indicate a negative association between vitamin D and atopic eczema. In the other five studies no significant result is evident.  The conclusion is that there appears to be no direct link between vitamin D levels and atopic eczema. This is an opposite outcome to the Kim et almeta-analysis.

Bakgrund: Vitamin D finns i två olika former, det animaliska D3 (kolekalciferol) och det vegetabiliska D2 (ergokalciferol). Det har rått olika åsikter bland läkarkåren och allmänheten om vilken av de två formerna som är mest potent för att höja 25(OH)D-statusen i blodet, det värde som mäts för att avgöra vitamin D-halten i kroppen. Då vitamin D-brist är vanligt förekommande bland befolkningen i Norden är det viktigt att veta vilken form som har bäst effekt och som därför bör användas för att behandla och förebygga vitamin D-brist. Det har även betydelse för veganer som inte äter det animaliska D3, där rekommendationen kanske behöver ändras. Syfte: Syftet med studien var att ta reda på om det finns någon skillnad i potensen av D2 respektive D3 för att höja 25(OH)D-statusen i blodet och i så fall, att hitta möjliga orsaker till denna skillnad. Metod: Sex relevanta vetenskapliga originalartiklar, som har undersökt effekten av D2 vs. D3 på 25(OH)D-statusen i blodet, hittades i databasen PubMed. Studierna genomfördes mellan 2008 och 2017. Studiedeltagarna var vuxna friska människor. Resultat: Fyra av studierna pekade på att D3 var mer effektivt än D2 för att höja 25(OH)D-statusen. En studie kom fram till att det inte fanns någon skillnad i potensen mellan D2 och D3 och en studie visade att D2 var mer effektivt jämfört med D3 när det gällde daglig behandling med låga doser men att D3 uppvisade bättre effekt vid behandling med höga doser med två eller fyra veckors avstånd. Slutsats: Majoriteten av studierna visade en bättre effekt av D3 än D2 för att höja 25(OH)D-nivåer i blodet. De blandade resultaten samt det begränsade antalet studier och deltagare gör att det inte är möjligt att kunna komma fram till en tydlig slutsats. / Background: Vitamin D comes in two different forms, D3 from animals (cholecalciferol) and D2 from plants (ergocalciferol). There has been different opinions among physicians and the general public about which of the calciferols is more potent to raise 25(OH)D-levels in the blood, which is the value that is measured to determine the vitamin D-status in the body. Since vitamin D deficiency is common among the people of the Nordic countries it is important to know which form has the best effect and should be used to treat and prevent vitamin D deficiency. Furthermore, it is relevant for vegans who do not eat the animalic D3, where recommendations might have to be changed. Aim: The aim of the study was to find out if there were differences in potency of D2 vs. D3 to raise 25(OH)D status in the blood and if so, to find possible explanations for those differences. Methods: Six relevant original articles that examined the effect of D2 vs. D3 on 25(OH)D status in the blood, were found in the database PubMed. The studies where published between the years 2008 and 2017. The participants were healthy adults. Results: Four of the studies suggested that D3 is more effective than D2 in order to raise the 25(OH)D status. One study concluded that there is no difference in the effectiveness of D2 vs D3 and one study showed that D2 is more effective than D3 when it comes to daily treatment but that D3 has a better effect than D2 when treatment happens on a two or four weekly basis with large doses. Conclusion: Most of the articles suggested a better effectiveness of D3 than D2 to raise 25(OH)D levels in the blood. However, besides the mixed results, the number of studies and participants was too small to come to a clear conclusion.