Syfte: Uppsatsens syfte är av beskrivande samt analyserande karaktär och ämnar undersöka Högskolan i Halmstads nuvarande krisorganisation och kriskommunikation. Målet är att sedan identifiera om, och i så fall hur, den befintliga kriskommunikationen kan effektiviseras. Metod: Insamling av dokument, semistrukturerade intervjuer och e-post enkäter. Resultat: Studien visar att krisorganisationen kan vara strukturerad på olika sätt beroende på vilken omfattning en kris bedöms ha. Det finns formellt inga fullständiga strategier för kriskommunikation, även om det informellt går att se tydliga mönster i hur sådan kommunikation sköts. Denna präglas av organisationens hierarkiska struktur och går i praktiken till och från närmsta chef. Organisationen är präglad av en traditionell syn på kriskommunikation, effektiviseringsförslag föreslår att organisationen i större utsträckning anammar en senmodern syn på kriskommunikation.

<p>Uppsatsen syftar till att beskriva och få en ökad förståelse för hur internkommunikationen på Jönköpings Länstrafik AB ser ut, kopplat till kanaler och delaktighet. De frågeställningar som vi har valt att använda oss utav är: Vilka kanaler för internkommunikation finns? Vad anser de anställda om kanalerna och deras informationsfunktion? Är de anställda delaktiga inom företaget, dvs. får de information, kan de uttala sig i frågor, kan de påverka beslut etc.?</p><p>För att få fram våra resultat har vi använt oss utav en kvalitativ intervjumetod där vi valt att intervjua nio anställda på olika nivåer inom företaget.</p><p>Utifrån det sammanställda resultatet kan vi dra slutsatsen att Jönköpings Länstrafik AB är ett företag som består av två större avdelningar som i sin tur sitter på två olika arbetsplatser. Detta bidrar till att företaget känns splittrat. Vi kan även se att de anställda på JLT inte har så stor kunskap om internkommunikation och de olika kommunikationskanalerna som finns på företaget. Till sist kan vi dra slutsatsen att de anställda inom JLT anser att delaktigheten inom företaget kan förbättras då det i dagsläget känns som om företaget är uppdelat i två olika block, samt att företagets vision och policies inte uppmärksammas tillräckligt mycket inom företaget, vilket kan bidra till minskad delaktighet.</p>

Uppsatsen syftar till att beskriva och få en ökad förståelse för hur internkommunikationen på Jönköpings Länstrafik AB ser ut, kopplat till kanaler och delaktighet. De frågeställningar som vi har valt att använda oss utav är: Vilka kanaler för internkommunikation finns? Vad anser de anställda om kanalerna och deras informationsfunktion? Är de anställda delaktiga inom företaget, dvs. får de information, kan de uttala sig i frågor, kan de påverka beslut etc.? För att få fram våra resultat har vi använt oss utav en kvalitativ intervjumetod där vi valt att intervjua nio anställda på olika nivåer inom företaget. Utifrån det sammanställda resultatet kan vi dra slutsatsen att Jönköpings Länstrafik AB är ett företag som består av två större avdelningar som i sin tur sitter på två olika arbetsplatser. Detta bidrar till att företaget känns splittrat. Vi kan även se att de anställda på JLT inte har så stor kunskap om internkommunikation och de olika kommunikationskanalerna som finns på företaget. Till sist kan vi dra slutsatsen att de anställda inom JLT anser att delaktigheten inom företaget kan förbättras då det i dagsläget känns som om företaget är uppdelat i två olika block, samt att företagets vision och policies inte uppmärksammas tillräckligt mycket inom företaget, vilket kan bidra till minskad delaktighet.

Många PR-konsulter anser att mediebilden av PR och lobbying är negativ och att branschen skildras som manipulativ och dold. Det finns dock en annan uppfattning som går ut på att verksamheterna inte framställs lika negativt som för tio år sen, att de har naturaliserats. Uppfattningarna är motsägelsefulla. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka om de stämmer överens med den verkliga mediebilden av PR och lobbying (aktiviteter och utövare), och därmed också få en insikt i om olika aspekter av verksamheterna har naturaliserats. En jämförelse har gjort av DN:s och SvD:s rapportering senhöstarna 2000 och 2010 genom en kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att mediebilden är mer negativ 2010 jämfört med 2000. Någon egentlig naturalisering kan inte skönjas. Utrymmet har ökat men artiklarna har inte blivit fler. PR-experter som kommentatorer har inte blivit ett vanligare fenomen, och politiker som går till PR-branschen framställs både kritiskt och okritiskt. PR och lobbying framställs i högre grad som dolda verksamheter. En förklaring till den mer negativa bilden kan vara branschens utveckling på senare år men även journalisternas behov att sätta gränser mot en expanderande PR-industri som de har blivit mer beroende av. Tidningarna har två större granskningar av branschen 2010, varav den ena särskilt tar upp lobbying. I den fokuseras på politikernas ansvar för bristande transparens. PR-branschens ansvar genomlyses inte, vilket skulle kunna tyda på att dess bristande öppenhet ses som något naturligt och därför inte ifrågasätts.

The use of social media offers an effective communication tool. 56% of the Swedish population use social media every day, public libraries choose to use social media with the hope of an increased patron interaction. Some researchers say that the libraries’ presence on social media has never been requested by the patrons themselves, and that the interaction generally is low. The purpose of this thesis is to examine and create knowledge about the librarians’ experiences from the use of social media in a library context, to interact with patrons. Three semi structured interviews were performed to obtain the purpose, they were then analysed with the help of qualitative data analysis. To interpret the material, a theoretical frame consisting of communication theories was used. The results show that the patron interaction can be summarized in three categories: one category with a two way-communication, where some interaction between library and patron happen. One category with a one way-communication, where the librarian publishes information without receiving any response. And one category showing that information sent from the librarians does not always reach outside the own organisation. Thus, the information circulates between librarians, rather than reach library patrons. The conclusion is that better policy’s need to be formed in order for the libraries to reach outside their own organization and to achieve the desired two way-communication.