Bakgrund: Prevalensen av ledbroskskador ökar idag globalt och det finns ingen fullt kurativ kirurgisk behandlingsmetod för att återställa ledens normala funktion vid olika ledbroskskador. Detta tillsammans med att ledbrosk har en låg inneboende läkningsförmåga medför att nya behandlingstekniker behöver utvecklas, en lovande sådan är matrix-assisterad autolog kondrocytimplantation (MAKI), där tredimensionella polymermatriser, ”scaffolds”, används för att stimulera kondrocytintegration och kondrogenes. En utmaning är att framställa scaffolds med optimal komposition för detta. Polymeren chitosan har visats sig kunna ha de efterfrågade egenskaperna. Syfte: Syftet med studien var att analysera scaffoldstruktur och integration av kondrocyter i chitosan-baserade 3D-scaffolds med olika andel chitosan, cellulosa och iso-vanillin. Metoder: Kondrocyter respektive broskfragment odlades under olika tidsintervall i scaffolds med olika komposition. Snitt från odlingarna färgades in med hematoxylin-eosin, DAPI och falloidin för att kunna undersöka scaffoldstrukturen respektive identifiera förekomst av celler i scaffoldsen. Snitten analyserades i ljus- och fluorescensmikroskop och representativa bilder togs. Resultat: Scaffoldstrukturen skiljde sig mellan alla scaffolds, där låg molekylvikt av chitosan gav en mer kompakt och sammanhängande struktur än chitosan av hög molekylvikt. Celler kunde inte identifieras med DAPI i någon av scaffoldsen odlade med kondrocyter eller broskfragment. Celler sågs med falloidin i scaffolds odlade med kondrocyter under en kortare tidsperiod. Slutsats: Resultaten kan inte bekräfta att chitosan-baserade scaffolds kan främja kondrocytintegration. Scaffoldsen som användes i denna studie var möjligtvis för porösa för att bidra till tillräcklig celladhesion. Skillnad på scaffoldstruktur kunde ses men ingen slutsats kring hur struktur påverkar kondrocytintegration kunde dras.

Introduktion: Hyalint brosk består av kondrocyter inbäddade i ett extracellulärt matrix som täcker alla kroppens synoviala leder. I dag är skador på hyalint brosk ett folkhälsoproblem med begränsade behandlingsmöjligheter. Mesenkymala stamceller har i flertalet studier visat sig vara en lovande kandidat för framtida behandling av broskskador, eftersom dessa kan differentiera till broskproducerande kondrocyter. Modern behandling av broskskador innefattar odling av patientens egna kondrocyter eller stamceller för att sedan återföra dem till broskskadan. För att göra detta effektivt behöver optimering av odlingsförhållanden för aktuella celler utföras. Syfte: Att undersöka tillväxt hos kondrocyter samt mesenkymala stromaceller från benmärg i varierande odlingsförhållanden, detta med avseende att utvärdera vilka tillsatser som mest gynnar cellernas viabilitet och proliferation. Material & Metod: Framtagning av kondrocyter och mesenkymala stromaceller från benmärg i denna studie utfördes på överblivet ortopediskt material från en individ. Cellerna kollagenasbehandlades innan de odlades ut i ett standardmedium under tre veckor. Därefter odlades de i närvaro av olika tillsatser under sex dagar. Cellernas viabilitet mättes genom relativ fluorescens med CellTiter-Blue® reagens medan proliferationen mättes genom cellräkning med flödescytometri. Resultat: Det fanns en signifikant skillnad (ANOVA, p<0,05) mellan minst två tillsatser inom grupperna för viabilitetsanalys samt cellräkning för både kondrocyter och benmärgderiverade mesenkymala stromaceller (BMMSC). Kondrocyterna som odlades i närvaro av fetalt bovint serum (FBS) hade högre proliferation och viabilitet än de celler som odlades i frånvaro av FBS. FBS i kombination med insulin-transferrin-selen (ITS) och kondrocytfaktorerna (KF) dexametason, prolin, insulin samt transforming growth factor beta hade störst positiv effekt på proliferationen. Vidare visade Minimum Essential Medium α med tillsats av FBS 10 % ha störst effekt, av den panel som undersöktes, på både viabilitet och proliferation hos BMMSC. Slutsats: FBS i kombination med ITS och KF hade störst stimulerande effekt på proliferation hos kondrocyter. Val av standardmedium hade större betydelse än tillsats av faktorer vid odling av BMMSC in vitro. / Introduction: Articular cartilage consists of chondrocytes and covers all the synovial joints in the body. Articular cartilage injuries are today a public health issue with limited orthopedic treatments. Mesenchymal stem cells have shown to be a promising candidate for future treatment of articular cartilage injuries due to their many abilities. Modern treatment of cartilage damage involves cultivation of the patient´s own chondrocytes and stem cells. To make this treatment as effective as possible the culture conditions for chondrocytes and stem cells must be optimized. Aim: To study cell growth in chondrocytes and mesenchymal stromal cells from bone marrow in varying culture conditions, this regarding to evaluate the most optimal culture conditions for cell viability and proliferation. Method: Cell extraction in this study was performed on leftover orthopedic material. The cells were treated with collagenase and then cultured in a standard medium for three weeks before they were cultured in presence of various factors for six days. Cell viability was measured by relative fluorescence while proliferation was measured by cell counting. Result: There was a statistically significant difference (ANOVA, p<0,05) between at least two additives within the groups for viability analysis and cell count for both chondrocytes and bone marrow-derived mesenchymal stromal cells (BMMSC). The chondrocytes cultured in presence of fetal bovine serum (FBS) had a higher proliferation and viability compared to the cells cultured in the absence of FBS. FBS in combination with insulin-transferrin-selenium (ITS) and the chondrocyte factors (CF) dexamethasone, proline, insulin and transforming growth factor beta had the biggest impact on proliferation. Minimum Essential Medium α with FBS 10% additive showed positive effects on both viability and proliferation of BMMSCs. Conclusion: FBS in combination with ITS and CF had a good effect on the proliferation of chondrocytes. The choice of standard medium seems to have a more important role than growth factor additive when studying BMMSCs expansion in vitro.