Det finns en omfattande forskning som undersöker om en stats styrelseskick, ofta mätt i graden av demokratisering, påverkar dess militära effektivitet och därmed möjligheterna att vinna mellanstatliga krig. Denna studie bidrar inom detta forskningsfält genom att undersöka om konsolidering av en stats styrelseskick påverkar sannolikheten för att vinna mellanstatliga krig. Utifrån teorier om hur stater påverkas av perioder av konstitutionella förändringar, vilka enligt vissa forskare kännetecknas av inre splittring och reducerad nationell ledningsförmåga, skapas ett antal hypoteser utifrån huvudtesen att en ökande konsolidering bör leda till en ökande sannolikhet för att vinna krig.  Studien använder en kvantitativ metod för att utifrån data över samtliga stater som deltagit i mellanstatliga krig i perioden mellan åren 1816 och 2007 pröva studiens hypoteser och besvara forskningsfrågan. Resultatet visar att konsolideringen sannolikt inte har en påverkan på statens förmåga att vinna mellanstatliga krig när sambandet undersöks under kontroll för demokratisering och ekonomisk styrka. Däremot visar studien att styrelseskicket har en effekt på konfliktutfallet, även under kontroll för alternativa förklaringar, så att en ökande grad av demokratisering tenderar leda till en ökande sannolikhet för vinst. Studien lämnar ett vetenskapligt bidrag genom att framtida forskning kan exkludera konsolideringen som en förklaringsfaktor samtidigt som den finner stöd för forskningen som visar på att styrelseskicket påverkar den militära effektiviteten.

Why do strong states, despite their far superior military capabilities, experience increasing difficulties in defeating small states in asymmetric conflicts? In this thesis I develop a conceptual framework based on Keohane & Nye's theory of complex interdependence, in which I argue that the increased degree of mutual interdependence among strong states leads to decreased cost-tolerance when exercising military power. This, in turn, leads to power being exercised in other forms such as different types of sanctions, influence on political agendas or through political pressure made possible by asymmetric vulnerabilities. The conceptual framework is tested with descriptive statistics and multiple linear regression on all 118 cases of asymmetric conflicts fought between 1945 and 2003. The results challenge existing knowledge about factors such as the importance of military power, troop commitment, external support, the nature of government and freedom of the press. At the same time, risks are identified in small states’ strategies that are based on external support. The result of the study indicates that such strategies lead to increased cost-tolerance among strong intervening states.