Marinens neutralitetsvakt under andra världskriget är trots sin närhet till nutiden ett ämne som är relativt sett outforskad i modern forskning. En av huvuduppgifterna för verksamheten var att bevara Sveriges neutralitet och territoriella suveränitet genom att förhindra krigförande parter att använda landets territorium. Standardverket på ämnet, som skrevs på marinledningens initiativ på 1960–talet, är det enda verket som delvis behandlar den aspekten av marinens neutralitetsvakt. Där görs grova kvantifieringar av informationen som presenterar övergripande siffror för vissa av åren under perioden. I den övriga forskningen nämns inte aspekten alls. Den här uppsatsen syftar därmed på att skapa en överblick och förståelse för den här aspekten av marinens neutralitetsvakt för att kunna dra slutsatser kring marinens effektivitet. Det görs genom att undersökningens resultat står till grund för en diskussion om marinen som organisation enligt Brooks teori om militär effektivitet.  Undersökningen görs genom att chefen för marinens krigsdagbok under andra världskriget studeras både kvantitativt och kvalitativt. Kvantifieringen görs av de neutralitetskränkningar och åtgärder som förekommer i källmaterialet. Den kvalitativa delen av arbetet består av en textanalys av direktiven och inläggen som relaterar till neutralitetskränkningar. Undersökningen visar en stor diskrepans mellan standardverket och det undersökta källmaterialet. Diskrepansen betyder att mer forskning på ämnet är nödvändigt, för att fastställa och fördjupa forskningen kring marinens neutralitetsvakt. Uppsatsen finner att marinens effektivitet varierade under andra världskriget och att den kanske nådde sin höjd åren 1942–1943. Sett till helheten så lyckades marinens neutralitetsvakt med sitt syfte – att bevara Sverige från kriget. / The Navy’s neutrality guard during World War II, despite its proximity to the present, is a subject that is relatively unexplored in modern research. One of the main tasks of the neutrality guard was to preserve Sweden’s neutrality and territorial sovereignty by preventing warring parties from using the country’s territory. A classic book on the subject, written at the initiative of the naval leadership in the 1960s, is the only work that at least partially deals with this aspect of the Navy’s neutrality guard. There, rough quantifications of the information are made, presenting overall figures for some of the years during the period. This aspect is not mentioned at all in the rest of the research. This bachelor thesis thus aims to create an overview and understanding of this aspect of the Navy’s neutrality guard in order to draw conclusions about the Navy’s effectiveness. This is done by basing a discussion on the results of the thesis about the Navy as an organization according to Brooks’ theory of military effectiveness. The investigation is carried out by studying the chief of the Navy’s war diary during World War II both quantitatively and qualitatively. The quantification is made from the neutrality violations and measures that occur in the source material. The qualitative part of the work consists of a text analysis of the directives and posts that relate to neutrality violations. The thesis shows a large discrepancy between the previous research and the source material examined. The discrepancy means that more research on the subject is necessary to determine and deepen the research around the Navy’s neutrality guard. The essay finds that the Navy’s effectiveness varied during World War II and that it perhaps reached its peak in the years 1942–1943. Seen as a whole, the Navy’s neutrality guard succeeded in its purpose – to keep Sweden out of the war.

Operational effectiveness is an actor’s ability to use its military assets to achieve victory on the battlefield. Due to the evolution of society from the state as the central actor to international networks the modern battlefield has been reshaped. Former studies on operational effectiveness are all based on conventional warfare which raises questions on the validity of these theories on the modern battlefield.This study aims to test former theories on operational effectiveness to a new empirical context and answer the question of what makes an actor superior on the modern battlefield.The findings shows that even if former theories on operational effectiveness applies on the modern battlefield there are new indicators and actions that has to be considered in building the theory.The Swedish Armed Forces needs to address operational effectiveness as a phenomenon and train its personnel to be more innovative and adaptive to the modern operational environment.

Det finns en omfattande forskning som undersöker om en stats styrelseskick, ofta mätt i graden av demokratisering, påverkar dess militära effektivitet och därmed möjligheterna att vinna mellanstatliga krig. Denna studie bidrar inom detta forskningsfält genom att undersöka om konsolidering av en stats styrelseskick påverkar sannolikheten för att vinna mellanstatliga krig. Utifrån teorier om hur stater påverkas av perioder av konstitutionella förändringar, vilka enligt vissa forskare kännetecknas av inre splittring och reducerad nationell ledningsförmåga, skapas ett antal hypoteser utifrån huvudtesen att en ökande konsolidering bör leda till en ökande sannolikhet för att vinna krig.  Studien använder en kvantitativ metod för att utifrån data över samtliga stater som deltagit i mellanstatliga krig i perioden mellan åren 1816 och 2007 pröva studiens hypoteser och besvara forskningsfrågan. Resultatet visar att konsolideringen sannolikt inte har en påverkan på statens förmåga att vinna mellanstatliga krig när sambandet undersöks under kontroll för demokratisering och ekonomisk styrka. Däremot visar studien att styrelseskicket har en effekt på konfliktutfallet, även under kontroll för alternativa förklaringar, så att en ökande grad av demokratisering tenderar leda till en ökande sannolikhet för vinst. Studien lämnar ett vetenskapligt bidrag genom att framtida forskning kan exkludera konsolideringen som en förklaringsfaktor samtidigt som den finner stöd för forskningen som visar på att styrelseskicket påverkar den militära effektiviteten.

The historic tension between military experts and political sovereignty over the armed forces continues to dog the field of civil-military relations. History has shown us that some politicians are more than willing to interfere in military operation as well as military officers are willing to act on the political scene. This study combines theories of traditional War Science with those of Political Administration studies and by doing so it tackles the phenomenon from different angles providing new insights. Being able to provide this approach is useful for future studies within the field. By comparing Denmark´s and Sweden´s contribution to multinational military operations in Afghanistan, following the terrorist attack on September the 11th 2001, this study highlights the institutional autonomy of the forces contributed in relation to military effectiveness over both a short and long term perspective. By doing so the method applied identifies interesting empirical variations as well as changes over time in the two countries examined. This study provides valuable insights into the practises of military power in a world characterized by significant changes in security threats which constitutes another important purpose of this study. The area of research is complex and causality is somewhat elusive, however this study clearly shows a co-variation and that Sweden has been more reluctant to release autonomy to its troops than Denmark. It also addresses the extensive cost both in human and capability terms when working in complex environments, and with the aim to reach ambitious security political goals in the endeavour to be militarily effective.

Till följd av Försvarsmaktens tidigare inriktning mot insatsförsvar och den strategiska time-out som präglade början av 2000-talet förfogar luftvärnet idag över luftvärnssystem som är flera decennier gamla. Systemen är inte dimensionerade för att möta dagens högteknologiska motståndare och regeringen har därför beslutat att en ersättare till Robotsystem 97 skall vara på plats senast 2020. Valet står mellan Patriot och Aster SAMP/T, syftet med detta arbete är därför att undersöka och bedöma den militära effektiviteten för respektive luftvärnssystem. Undersökningen baseras på en komparativ analys där luftvärnssystemen jämförs utifrån ett scenario med tillhörande händelseförlopp och kravställningar. Slutligen sammanställs och presenteras resultatet i en multimålmodell för att på ett kvantitativt sätt kunna mäta skillnaderna mellan systemen. Resultatet visar på att Aster SAMP/T har störst potential att vara effektivt i en given kontext men att Patriot också uppfyller de krav som ställs nästintill utan begränsning. Då jämförelsen grundar sig på ett begränsat scenario med specifika förutsättningar är det viktigt att ha i beaktande att resultatet endast har validitet mot det scenario och kravställningar som luftvärnssystemen jämförts utifrån. / As a result of the Swedish Armed Forces previous focus on international operations and strategic timeout in the beginning of the 21st century, the air defense today has surface-to-air missile systems that are several decades old. The systems are not designed to handle today’s high-tech opponent and the government has therefore decided that a replacement for MIM-23 HAWK must be in place by 2020. The choice stands between Patriot and Aster SAMP/T, the purpose of this paper is therefore to investigate and assess the military effectiveness of each surface-to-air missile system. The survey is based on a comparative analysis where the systems are compared to each other in a scenario which includes several events and requirements. Finally, the results are compiled and presented in a multi-goal-model to quantitatively measure the differences between the systems. The result shows that Aster SAMP/T has the greatest potential of being effective in a given context, but that Patriot also meets the requirements almost without any limitations. As the comparison is based on a particularly limited scenario with very specified conditions, it is important to take into account that the result is valid only against the scenario and requirements from which the systems are compared.

The traditional landings with large warships near the coastline have been replaced by means of vessels moving beyond the horizon from the coast where the landing will take place. The old landing crafts have been replaced by transport helicopters and close air support, a threat that the amphibious battalion lacks resources to meet. The Swedish Armed Forces faces a possible acquisition of MANPADS and therefore the main purpose with this study was to examine the systems: FIM-92 Stinger RMP, Mistral and RBS70 NG, in order to assess which one of them who had the greatest potential to be effective when used by the amphibious battalion in a coastal defense operation. The study was conducted as a multiple criteria decision analysis, based on the concept of military utility. The result indicated that the RBS70 NG was the system that best met the requirements and demonstrated the greatest potential to be military efficient, although Mistral with minor exceptions fulfilled the requirements. As the study was delimited to a theoretical study based on three specific scenarios, further studies are recommended with simulations, as well as field trials before the result can be given a higher validity. The result, however, already helps us to understand how MANPADS contributes with military utility in coastal defense operations. / De traditionella landstigningarna med stora fartyg uppträdandes kustnära har ersatts med metoder innebärandes att fartygen rör sig bortom horisonten från den kust där landsättningen/landstigningen ska ske. De gamla landstigningsbåtarna har i hög grad ersatts med helikoptrar som understödda av attackhelikoptrar och flygplan utgör den nya dimensionerande hotbilden. En hotbild som amfibiebataljonen saknar resurser för att möta. Då Försvarsmakten står inför en eventuell anskaffning av ett buret luftvärnssystem till amfibiebataljonen har denna undersöknings främsta syfte varit att bedöma vilket av systemen FIM-92 Stinger RMP, Mistral eller RBS70 NG som uppvisat störst potential att vara militärt effektivt när de nyttjas av en amfibiebataljon i kustförsvarsoperationer. Undersökningen genomfördes som en komparativ analys med multimålmetod och tre olika typfall som grund. Jämförelsen tog sin utgångspunkt kring teoribildningen om militär nytta och då mer specifikt militär effektivitet. Resultatet indikerade att RBS70 NG var det system som bäst mötte amfibiebataljonens krav och därmed uppvisade störst potential att vara militärt effektivt, även om Mistral med enstaka undantag också uppfyllde kraven till synes utan begränsningar. Då studien avgränsats till en teoretisk jämförelse i tre specifika typfall, rekommenderas fortsatta studier med såväl simuleringar som praktiska prov innan resultatet kan ges en högre validitet. Resultatet bidrar däremot redan nu till en förståelse för vad som ökar den militära effektivitetenvid genomförande av kustförsvarsoperationer.