Det militära sambandssystemet RA180 börjar bli föråldrat samtidigt som mobiltelefoni utvecklas snabbt. Systemen skiljer sig från varandra ur flera aspekter, men den allmänna färdigheten i att använda mobiltelefoni ger fördelar för militärt samband. Tidigare forskning har visat att det finns en del brister hos mobiltelefoni, men hur dessa brister förhåller sig till ett sambandssystem som redan används av Försvarsmakten finns inte att studera. Den här uppsatsen syftar till att undersöka om det finns någon militär nytta av att använda mobiltelefoni för samband, istället för RA180. För att göra det görs en systemanalys där systemen jämförs och värderas sinsemellan. I uppsatsen framkommer flera av de möjligheter som finns om mobiltelefoni används som sambandssystem och en av de största är att systemet har en högre tillgänglighet tack vare den befintliga infrastrukturen. Mobiltelefoni har en lägre militär nytta än RA180 i ett specifikt scenario, men flera av de anledningar som gjorde den militära nyttan lägre finns det lösningar för. Kryptering är en av dessa och det finns alternativ som skulle höja säkerheten avsevärt hos mobiltelefoni. / The military communication system RA180 is aging while mobile telephony is evolving rapidly. These systems differ from each other in many aspects, but the overall skill in using a mobile phone offers benefits for military communication. Previous research has shown that there are some flaws in mobile telephony, but how these deficiencies relate to a communication system that is already in use by the Armed Forces have not been studied yet. This essay aims to investigate whether there is any military utility of using mobile telephony for the communication instead of RA180. A systems analysis, where the systems are compared and evaluated, will be implemented for this purpose. The essay reveals several opportunities available when mobile telephony is used as communication systems and one of the main potential is that the system has a higher availability due to the existing infrastructure. Mobile telephony has a lower military utility than RA180 in a specific scenario, but for several of the reasons that resulted in a lower military utility there are solutions. Encryption is one of these and there are options that would improve security significantly in mobile telephony.

The transformation of the Swedish Armed Forces is bringing about major changes in many areas. Indirect fire is one capability affected by these changes. Financial savings, a shrinking organization and higher eligibility requirements mean that fewer soldiers will gain access to exclusive high-tech support resources such as the JAS 39 Gripen aircraft and the ARCHER artillery system. This thesis aims to examine whether access to indirect fire capability can be increased through the use of civilian products and communication networks. Technology development in the civilian mobile communications area is exponential and nations such as the USA, facing challenges similar to those of the Swedish Armed Forces, devote substantial resources to research and development. Is the use of mobile phones for military purposes the innovation needed by the Swedish Armed Forces, do the necessary technical conditions exist and is the technology applicable during peace and wartime operations? The results indicate that the military use of commercial technology is too low at the moment, but that the technology itself sets no limits, and that there is a need and a demand to develop military mobile apps. The robustness of commercial networks does not meet Armed Forces’ requirements and the Armed Forces need a clear strategy that states the aims and objectives before procurement and implementation is possible. The results show further that, regardless of the challenges identified, there are good reasons to continue to pursue these issues in order to build up experience and knowledge in this area of technology. The development of civil mobile phone technology for military purposes will mean that there is an economically viable resource to use in the future.

För att känna igen eller identifiera egna förband och enheter har man sedan långt tillbaka använt sig av olika metoder. Oftast har dessa utgjorts av olika symboler och tecken på fanor, flaggor, uniformer med mera. I nutid har allt fler olika tekniska system för igenkänning och identifiering, eller så kallad Combat Identification (CID), av egna förband, börjat användas. Dessa system uppvisar mer eller mindre komplexitet, har olika för- respektive nackdelar och bidrar i olika utsträckning till förmågan att framgångsrikt genomföra CID. Syftet med uppsatsen är att jämföra olika CID-system konstruerade för avsutten trupp för att öka kunskapen avseende den militära nytta systemen har med avseende på minskad risk för vådabekämpning när ett förband sätts in i urban miljö. Vid jämförelsen av de olika systemen kan konstateras att CID-systemen endast ger militär nytta när ett förband har en uppgift där stridsförloppen är långsamma, till exempel övervakning. De CID-system som särskilt utmärker sig vid övervakning är TIR-systemen. / Since long ago different methods have been used in order to recognize or identify own units. Most often the methods consisted of different symbols and signs placed on banners, flags, uniforms and so on. Today several different technical systems for recognition and identification of own units, so called Combat Identification (CID), are entering service. The systems show more or less complexity in their construction, hold advantages as well as disadvantages and thus contribute in varying degree to the ability to successfully carry out CID.  The purpose of this essay is to compare different CID-systems designed for ground soldiers, in order to increase the knowledge of what military utility the different systems may have in terms of reducing the risk of friendly fire when a unit is deployed in an urban environment. When comparing the different systems it is clearly that CID-systems only give military utility when a unit has a task where the battle progress is slow, such as surveillance. The CID-system that especially excels when used in surveillance is the TIR-systems.

Historiskt har soldater till fots burit sin personliga utrustning till fots. Den övriga utrustning som soldaten behövde transporterades ofta i vagnar dragna av olika dragdjur. Då stridstempot och framförallt framryckningshastigheten har ökat, har behovet av att bära med sig all nödvändig utrustning ökat. I takt med att nya system tillförts, har därmed också den burna vikten för den enskilde soldaten ökat. Undersökningen har genomförts som en komparativ studie av olika typer av obemannade markfarkoster, så kallade UGV-system, genom att deras möjligheter och begränsningar har analyserats och jämförts utifrån de krav som ställs av scenariot, och av den militära användaren, vid lösandet av en specifik taktisk uppgift. Kriterierna för jämförelse har med hjälp av konceptet militär nytta, framtaget av Andersson et al (2015), tagits fram ur scenariot. Studien kan konstatera att den militära nyttan med dessa UGV-system är att soldaternas egen rörlighet och uthållighet ökar, samtidigt som den skaderisk som tunga bördor innebär minskar. En soldat som inte är utmattad efter att ha burit tung utrustning har en högre stridsberedskap och agerar med större skärpa. Förbandens operativa rörlighet och uthållighet ökar också och beroende på vilket UGV-system som används återfinns olika grader av militär nytta. / Historically, soldiers on foot have carried their personal equipment. Other equipment that the soldier needed was often transported in wagons drawn by different beasts of burden. As the high operational tempo, and above all, forward speed has increased, the need to carry all necessary equipment also has grown. And, as new systems have been added, the load to carry for the individual soldier has thus increased. The survey has been conducted as a comparative study of different types of unmanned ground vehicles, so-called UGV systems, by analyzing their possibilities and limitations based on the requirements of the scenario and also the requirements by the military user in solving a specific tactical task. The criteria for comparison have been developed from the scenario using the concept of military utility, developed by Andersson et al. (2015). The study concludes that the military benefits connected to the UGV systems are that the individual mobility and endurance of the soldiers increases, and that the risk of injuries from carrying heavy loads decreases. A soldier not exhausted from carrying heavy loads has a higher combat preparedness and acts with greater focus. The operational mobility and endurance of the unit also increases and, depending on which UGV systems are used, different degrees of military benefit are to be found.

Mobilt Kärnnät (MKN) är benämningen på kommunikationsinfrastrukturen i Försvarsmaktens Ledningssystem IO 2014. MKN realiseras genom sammankoppling av mobila noder som är grupperade vid staber och förband inom markarenan. Ett flertal transmissionssystem och transmissionsmedia kan användas för sammankoppling. I detta arbete har sammankoppling med två olika radiolänksystem studerats. Radiolänk 371 utvecklades för att hantera transmissionen i arméns tidigare sambandssystem, Telesystem 9000. Radiolänk 373 är under utveckling och införande. Utgångspunkten för jämförelsen har varit MKN kravställning. Kraven har inordnats under ett urval den militära lämplighetens indikatorer, som är en del i konceptet för militär nytta, för att ge svar på om det införandet av det nya systemet kan bidra till den militära nyttan. Arbetet indikerar att införandet av ett nytt radiolänksystem som transmissionssystem i MKN kommer att bidra till den militära nyttan genom ökad överföringskapacitet i nätet, möjligheter till större flexibilitet vid upprättande av transmissionsnätet och det nya radiolänksystemets förmåga att sända och mottaga i två riktningar samtidigt, med olika moduleringsformer, med endast en utrustning. / Radio relay links is used to connect the system nodes within the land component commands communication network structure. The radio relay link-system used today, Radio relay link 371, was developed in the mid-80s to support the former communication network structure, Telecommunication System 9000. The development of technology since has made the old radio relay link outdated and the Swedish Defence Materiel Administration has developed a new radio relay link system, RL 373, to the Swedish Armed Forces. The purpose of this study was to examine whether the new radio relay link better contributed to the military utility, by comparing the two radio relay link systems towards the demands that are set for the communication network structure. The study indicates that the implementation of the new radio relay link better contributes to the military utility by adding increased flexibility, both tactical and technical and it also supports higher transmission speeds. The new system is also able to establish two connections in different directions from one piece of equipment and the adaptive modulation capability built in the system also contributes to the desired flexibility.

This study investigates the potential military utility and key priorities of employing extra-large unmanned underwater vehicles (XLUUVs) in the complex and challenging environment of the Baltic Sea. Focusing on payload benefits, technological advancements, and military utility, the research employs a theoretical framework based on concept analysis, systems engineering and military utility. Data is collected and analyzed using a mixed-methods approach including literature review and scenario analysis. The findings suggest that XLUUVs could complement and extend existing defense systems in the Baltic Sea region, demonstrating proficiency in handling diverse missions with factors of flexibility, endurance, adaptability, and modular design. The study highlights the importance of further research and development in areas such as autonomy, communication technologies, and systems integration.

No description available.

Sverige har Europas äldsta C-130 Herculesflotta, nationellt benämnt Transportflygplan 84, som ska bytas ut innan 2030 på grund av ökande underhållskostnader. Det har ännu inte identifierats eller beslutats om en lämplig ersättare till TP 84. Detta arbete studerar the fiktiva scenariot av införskaffning och implementering av ett större transportflygplan än TP 84 för att användas i taktiska operationer. Arbetet svarar på frågan Hur påverkas Försvarsmakten av införskaffandet av ett stort transportflygplan med hänsyn till effekt, lämplighet och ekonomisk överkomlighet? Detta ämnas besvaras genom att applicera teorin om militär nytta på flygplanet C-130J Super Hercules, som är i motsvarande storlek som TP 84 samt C-17 Globemaster III som är större och vanligtvis används till strategiska operationer. Syftet med arbetet uppnås genom insamlad empiri från dokumentstudier från både officiella dokument, tidigare studier och elektroniska dokument som kompletteras av en intervju med en före detta överste vid svenska transport- och specialflygsdivisionen. Arbetets slutsats är att en implementering av ett större transportflygplan påverkar Sveriges transportflygsförmåga negativt. Ett flygplan i motsvarande storlek som TP 84 är att föredra för taktiska operationer. Arbetet bidrar även med två förbättringspunkter till teorin om militär nytta där dimensionen Ekonomisk Överkomlighet föreslås få större inverkan på den slutgiltiga bedömningen samt att lägga till ytterligare en indikator under dimensionen Militär Lämplighet som bör beröra området politik. / Sweden currently operates the oldest C-130 Hercules fleet in Europe which is to be replaced before 2030 due to rising maintenance costs. A suitable military cargo aircraft has not yet been identified nor decided upon. This report studies the fictional case of acquiring and implementing a larger aircraft than the C-130H Hercules for use in tactical operations. The report answers the question How would an implementation of a large military cargo aircraft affect the Swedish Armed Forces regarding military effect, military suitability and economic affordability? This question aims to examine the implementation by applying the theory of Military Utility on the C-130J Super Hercules which has a size comparable to C-130H Hercules and the C-17 Globemaster III which is larger and commonly used for strategic airlift. The purpose of this study is achieved by gathering empirical data by using documentary studies from both official government documents, previous studies and electronic documents as well as from an interview with a former Air Force Colonel responsible for the development of the Swedish airlift squadron. The author concludes that the implementation of a larger aircraft negatively impacts the airlift capabilities. An aircraft in the same size as C-130H Hercules is preferred for tactical operations. This report also contributes with two key points to improve the theory of military utility by giving the dimension Economic Affordability a larger impact in the final judgement as well as implementing an additional indicator to the dimension Military Suitability, named political.

Med den nya omvärldsutvecklingen där NATO moderniserar sitt missilförsvar i Europa samt att Ryssland har placerat taktiska ballistiska robotar i Kaliningrad påverkade Sveriges behov till att anskaffa förmågan att bekämpa ballistiska robotar. Sverige har därför anskaffat Patriotsystemet, dock utan att tillföra ett radarsystem för att invisa ballistiska robotar till luftvärnsförbandet. Missilförsvar är ett väl utforskat område, allt från bekämpningsförlopp till hur en sensorkedja ska se ut. Forskningen tar däremot inte upp vilka förutsättningar ett nyanskaffat radarsystem behöver innefatta för att bidra till att invisa ballistiska robotar för luftvärnsförbanden. I uppsatsen genomfördes en modellering, teknisk analys, där teorin missilförsvar en kedja av event nyttjades för att härleda krav på radarprestanda. En analys om hur organisationerna idag nyttjar radarsystem och hur de tekniska och taktiska kraven påverkar organisationen genomfördes med konceptet militär nytta. Resultatet visar att organisationen där radarsystemet tillförs behövde kompletteras med ett sensorkompani och säkerhetsförband för att uppfylla kravet till invisning. Mot bakgrunden av det scenario som togs fram för undersökning visar den tekniska analysen att radarn vara fordonsburen samt ha en räckvidd på 500 km och en höjdtäckning på 50 km. Den måste även vara kompatibel med Patriotsystemet samt en sensorkedja för strategiskt partnerskap. / With the new developments in international affairs, where NATO modernizes its missile defense system in Europe and Russia has placed tactical ballistic missiles in Kaliningrad, Sweden needs to acquire the ability to combat ballistic missiles. Sweden has therefore acquired the Patriot system, however without adding an early warning radar for the Air defense against ballistic missile. Missile defense is a well-explored area, ranging from missile defense events to how a sensor chain should function. The research does not, however, discuss the abilities an acquired radar system needs to help guide ballistic missiles for Air defense units. In this essay, a modeling and a technical analysis based on the theory Missile defense a chain of events are used to conclude requirements for radar performance. An analysis of how the organizations use radar systems today and how the technical requirements affect the organizations was implemented with the concept Military utility. The result indicates the organization there the radar system will be implemented needs to be reinforced with a sensor company and a security unit to meet the requirement for guidance. The background of the scenario that has been developed for the analysis shows that the radar should be integrated to a vehicle, have a range of 500 kilometers and a height coverage of 50 kilometers. Battle management systems must also be compatible with the Patriot system and the sensor chain for strategic partnership.

Sea mines are a cheap weapons system useful for hindering an opponent’s freedomof movement. Controllable sea mines, that can be activated and deactivated after they havebeen laid out, can be laid out prior to break out of war. The main bulk of sea mines storedtoday in Swedish depots are not controllable. This thesis compares the military utility between two controllable mine systems. The existingM9-system and a system draft based on wireless underwater communication. With theSwedish navy as the military actor using the systems, the comparison is set against abackground scenario of an escalating crisis. In this context the military effectiveness, militarysuitability and affordability of the systems is studied. The results indicate that the KT-system introduced in this study has a slightly greater militaryutility. At the same time, the results point out a number of differences between the systems,which in the end might be of greater use to a decision maker than a summed up rating. / Sjöminor är ett billigt vapensystem som kan användas för att hindra enmotståndares rörelsefrihet. Sjöminor som är kontrollerbara kan aktiveras och stängas av efterfällning vilket möjliggör minering före ett krigsutbrott. Huvuddelen av de minor som idagfinns i svenska förråd är okontrollerbara. Denna studie jämför militär nytta mellan två kontrollerbara sjöminsystem. Det existerandeM9-systemet och ett idésystem baserat på trådlös undervattenskommunikation. Med densvenska marinen som tänkt brukare och mot bakgrund av ett eskalerande krisscenariostuderas vilket av systemen som skulle vara mest militärt effektivt, militärt lämpligt ochsamtidigt ekonomiskt överkomligt. Resultatet indikerar att det i studien presenterade KT-systemet som introduceras i denna studiehar en liten fördel ur ett militärt nyttoperspektiv. Samtidigt visar de på ett antal skillnadermellan systemen vilket i slutänden kan mer användbara för en beslutsfattare än ett sammanvägtbetyg.