Syftet med denna studie är att undersöka hur professionella krishanterare arbetar med att ge stöd tillindivider som drabbas av traumatiska kriser i dagens moderna Sverige. Vi har genom kvalitativmetod utfört nio intervjuer med professionella krishanterare med erfarenheter av att mötamänniskor i kris. Tre av informanterna är medlemmar i POSOM (psykiskt och socialtomhändertagande), tre arbetar inom Svenska kyrkan, två är kuratorer inom psykiatrin respektiveskolan och en arbetar som psykolog inom psykiatrin. Den vetenskapsteoretiska ansats som använtsär hermeneutiken. Det insamlade empiriska materialet är analyserat med hjälp av följandesocialpsykologiska teorier och begrepp: krisens faser (Cullberg, 2006), holding, mellanområde ochövergångsobjekt (Winnicott, 1993), Benämnandets kraft (Crafoord, 2005), den ontologiskatryggheten och konfiskering av erfarenheten av Giddens (Johansson, 1995), Emotionsteori (Scheff,1990) samt abstrakt och konkret socialitet (Asplund, 2004). Med utgångspunkt i dessa teorier så harvi försökt att lyfta fram en socialpsykologisk förståelse av hur krishanteraren kan vara en hjälp förindividen att bearbeta den traumatiska krisen, samt hur vi kan se att funktionen krishanterare är ettbehov i ett individualistiskt Sverige. Vi kom fram till att krishanteraren genom att förmedla enmedmänsklig närvaro, hjälper och stöttar individen genom krisen. Vi tolkar det som attkrishanteraren i det individualistiska Sverige har ett behov att fylla, av krishanterare i och med attmänniskor idag är ovana vid att hantera kriser och de sociala banden är svagare.