Dödsfall, arbetsplatsolyckor, hot och våld. Alla är de exempel på kriser som inträffar på svenska företag varje år. Dessa händelser ställer krav på att företagen har en organisation och struktur för att klara av att hantera kriserna och för att minska verkningarna av dem. Krishantering är ett samlingsbegrepp för hur man systematiskt arbetar för att minska krisens omfattning, både före, under och efter att den har inträffat. Syftet med att använda krishantering är att företagen skall kunna förebygga att allvarliga händelser inträffar och att hantera dem på ett effektivt sätt.   Ungefär sju av tio svenska företag har idag etablerad krisberedskap som gör att de klarar av att hantera kriser och olyckor, men lagstiftningen ställer krav att alla företag skall planera och organisera krisstöd och krishantering oavsett verksamhetsområde och bransch. Syftet med denna studie är att undersöka hur chefer i privata företag beskriver krishantering inom sina verksamheter och hur man ser på prioritering av krishanteringen. Studien undersöker även huruvida det anses viktigt med utbildning för att skapa förutsättningar för att bedriva ett gott krishanteringsarbete. Totalt har fyra stycken kvalitativa intervjuer genomförts med chefer i privata företag och organisationer. Intervjuerna har sedan analyserats utifrån innehållsanalys med meningsbärande enheter, koder, kategorier samt underkategorier.  Resultatet i studien påvisar stora skillnader mellan större och mindre företag, där de större företagen har etablerade krisorganisationer med rutiner och arbetssätt som gör att de på ett effektivt sätt kan hantera allvarliga händelser. De mindre företagen saknar krisberedskap helt och hållet och saknar många gånger information och kunskap om hur de skall tolka och applicera lagtext på området.

Arbetet till sjöss är förenat med risker som kan medföra att olyckor sker. Det ska finnas en plan för krishantering redan innan en olycka har inträffat. Det grundläggande förutsättningarna för att hantera följderna av en händelse finns reglerade i svensk lagstifting men hur följs den drabbade sjömannens hälsa upp av rederiet som arbetsgivare? Med denna frågeställning som bakgrund är syftet med det här arbetet att undersöka hur svenska rederier använder sin krishanteringsplan med fokus på förberedande arbete och omhändertagande av personal efter en kris. För att få svar på frågeställningen har en kvalitativ intervjuundersökning används som metod för datainsamling. Undersökningen omfatter en delvis strukturerad intervju med sju respondenter från sex olika svenska rederier. Resultatet av undersökningen visar att rederierna förhåller sig till gällande krav och regelverk och för att uppfylla en del av kraven tar de hjälp av externa aktörer såsom företagshälsovård och psykologer. Rederierna poängterar att det är svårt att utforma en krisplan för något som inte har hänt, att förutse alla scenarion som kan inträffa betraktas inte som möjligt oavsett hur mycket de övar. Besättningen anses dock som det absolut viktigaste för verksamheten och det sätts inga gränser för att främja deras välbefinnande i kriser. / Shipping is often associated with risks which can lead to accidents. There should be a plan for crisis management even before an accident has occurred. Basic prerequisites to deal with the consequences of an accident are regulated in national legislation but how well monitored is the affected sailor’s health by the shipping company as an employer? With that question as a background, the purpose of this thesis is to research how swedish shipping companies use their crisis management plan to support and care for their crew after a crisis. In order to answer the question, qualitative interviews were used as a method for collecting data. The research survey includes a semi-structured interview with seven respondents from six different shipping companies. The research shows that the shipping companies adhere to the requirements and regulations and in order to meet parts of the requirements, they use services of external actors such as occupational health providers and psychologists. The shipping companies explain that it is difficult to create a plan of action for something that has not occurred. To predict a complete scope of crisis scenarios is not deemed as possible, regardless of the amount of drills conducted. The crew is considered the most important element of the business and no restrictions is put on their well being during a time of crisis.