Syftet med denna studie är att utforska den negativa syn på Eva som präglade renässansens religiösa konst. Allt som oftast verkar konstvetare vara överens om att Evas framställning inom renässanskonsten tycks vara tyngd av främst negativa värden och associationer. Det finns naturligtvis alster där Evas uppenbarelse har tolkats övervägande bära andra värden än de syndiga och farliga, men dessa förefaller till syntes vara i bister minoritet. De flesta renässansverk där Eva är avbildad skulle idag betraktas som misogyna, men misogyni verkar vara ett för trubbigt begrepp att använda i detta sammanhang, när hela dåtidens samhälle vilade på fundamentalt skilda värdegrunder från de som präglar dagens västvärld. Denna uppsats ämnar undersöka vad de negativa föreställningarna grundade sig i samt vad som var roten till Eva-motivets popularitet i det kristna Europa under 1400-och 1500- talet. Vidare ämnas undersökas hur den negativa synen gentemot Eva kom till uttryck inom konsten. Det är inte främst konstnärens individuella uttryck som kommer att tolkas, utan genom att analysera betydande sociala, kulturella och stilmässiga förutsättningar under renässansen vars spår går att fina i de sex verk som är studiens underlag, är målet att i konstverken finna gemensamma mönster och ledtrådar som kan belysa hur man såg på Eva och därmed även i förlängningen på kvinnan. Tre frågeställningar har formulerats med studiens syfte i beaktande: Vad karaktäriserade synen på Eva innan och under renässansen, och hur växte detta synsätt fram? I vad grundar sig Eva-motivets popularitet under denna epok? På vilka olika sätt gestaltas Eva i de valda verken? Finns det några återkommande symboler och allegorier verken emellan, och vad ämnar dessa belysa? Vilka negativa värden associerades Eva med, och på vilka sätt framgår detta i de valda verken?

I uppsatsen analyseras det teologiska innehållet i tre altartavlor utförda av den under gustaviansk tid verksamma konstnären Pehr Hörberg. Med en produktion på totalt 87 altartavlor, varav 49 beställdes för östgötska kyrkor, var Hörberg under 1700- och tidigt 1800-tal en framträdande kyrkomålare. I uppsatsen utforskas även vilka faktorer som kan ha bidragit till konstnärens popularitet som kyrkomålare. Motiven som analyseras i uppsatsen är Jesu födelse, Nedtagandet från korset och Kristi himmelsfärd. Med utgångspunkt i en metod skräddarsydd för att kunna tolka bilder teologiskt analyseras dessa motiv utifrån en kristen kontext. Därmed blir innehållet i dessa altartavlor, vilket även är syftet med uppsatsen, mer tillgängligt för såväl kristna som icke-kristna betraktare.