I denna uppsats undersöks programmet Anki som ett hjälpmedel för att lära sig det japanska skriftsystemet hiragana i en gymnasiekurs i nybörjarjapanska. 22 elever har deltagit i en studie där de har delat med sig av sina provresultat i hiragana och genomfört en enkät om deras användning och uppfattning av Anki samt hur de skulle vilja att undervisningen i hiragana såg ut. Genom två enkätundersökningar före två prov i skriftsystemet hiragana har eleverna fått svara på hur ofta de använder Anki och utefter dessa svar har eleverna delats in i två grupper. De största upptäckterna som har gjorts i denna studie är att de elever som valde att använda Anki, presterar bättre på både proven i hiragana än de elever som inte valde att använda Anki. Elevgruppen som använde Anki håller en konstant hög nivå som motsvarar betyg B eller A, medan elevgruppen som inte valde att använda Anki presterar på D-nivå under det första provet och sedan som grupp sänker sig till E-nivå. Eleverna verkar i regel tycka att Anki är ett program som är lätt och smidigt att använda, men de har haft svårt att tillägna sig vissa funktioner.