Byggnader med kulturhistoriskt värde ger insikt i hur levnadsvillkor och synsätt från olika tider har förändrats över tid. För att ge kommande generationer möjlighet att ta del av denna insikt bör dessa byggnader bevaras och underhållas ändamålsenligt. En stor del av bevarandearbetet hamnar på kommunen och enskilda kommuntjänstepersoners uppfattning och värderingar. Denna studie syftar till att undersöka huruvida kommunerna arbetar proaktivt med att kartlägga byggnader med kulturhistoriskt värde. Dessutom undersöks i vilken utsträckning tillsynskontroller utförs på byggnader med nekat rivningstillstånd. Målet med studien är att ge inblick i hur kommunerna i landet arbetar med att bevara byggnader med kulturhistoriskt värde samt att kunna se eventuella skillnader i bevarandet gällande kommuners storlek och geografiska placering och/eller kommuntjänstepersonernas utbildning och erfarenhet. Genom ett enkätutskick till samtliga kommuner och följdfrågor kring enkäten till kommuntjänstepersoner kunde frågeställningen besvaras. Studien påvisar skillnader i det proaktiva arbetet kommunerna emellan. Större kommuner arbetar i större utsträckning proaktivt och kommuntjänstepersonerna i större kommuner är mer positivt inställda till detta arbetssätt. Korrelationer mellan kommunstorlek och resurstillgång vid bevarandet kunde också påvisas. Mindre kommuner ansåg i större utsträckning att resurstillgången begränsade bevarandearbetet. Studien visar även på geografisk skillnad där kommuner i norra Sverige utför tillsynskontroller i större utsträckning än kommuner i mellan- och södra Sverige. / <p>Examensarbetet är utfört vid Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN) vid Tekniska fakulteten, Linköpings universitet</p>