För att skydda kulturhistoriskt värdefulla byggnader från rivning används PBL 9 kap. 34 § 2 om byggnaden är placerad inom detaljplan eller områdesbestämmelser. Förarbeten till paragrafen är tydliga med att vad som definieras som kulturhistoriskt ska avgöras med hänsyn till lokala överväganden. När en ansökan om rivningslov inkommer till kommunen ska den prövas mot PBL 9 kap. 34 § 2. För att kunna neka rivning ska byggnaden uppfylla rekvisitet kulturhistoriskt värdefull. Det kulturhistoriskt värdefulla kan vara byggnaden i sig eller den helhetsmiljö byggnaden är en del utav. För att styrka det kulturhistoriska värdet används utlåtanden från muséer, kulturinventeringar, privata företag med bebyggelseantikvarisk kompetens och kommunens egna planer. Kommunernas kulturhistoriska planer och program är inte alltid uppdaterade, vilket ställer högre krav på kunskapen om kulturhistoriskt värdefulla byggnader hos kommunernas tjänstepersoner. Studien tyder på att det finns en varierande kunskapsnivå bland tjänstepersonerna som deltagit i enkätundersökningen, i vissa fall förekommer feltolkningar av lagen. Det går inte att härleda kunskapsnivån till varken utbildning eller erfarenhet inom yrket. När tjänstepersonerna brister i kunskapen försvårar det kommunernas förutsättningar att följa lagens intentioner. För bedömning av en byggnads kulturhistoriska värde är bebyggelseantikvarisk kompetens till stor hjälp. Kommunerna bör uppdatera och utöka inventeringen av kulturhistoriskt värdefulla byggnader för att kunna göra kvalificerade avvägningar när det gäller att neka eller bevilja rivningslov. Studien visar på brister när det gäller kommunens information till fastighetsägare om fastighetsägarens rättighet till ersättning vid nekat rivningslov. Det är dessutom ovanligt att kommunerna budgeterar för denna ersättning. Det är svårt att avgöra varför kommunerna brister i informationen till fastighetsägarna och om bristen av budget leder till sämre information. Faktum kvarstår dock, kommunen är skyldig att ersätta fastighetsägaren om skadan av det nekade rivningslovet uppfyller kvalifikationsgränsen betydande skada i förhållande till värdet på berörd del av fastigheten. Lagstiftningen är tydlig, men kunskapen behöver spridas bland Sveriges kommuner för att i större utsträckning möjliggöra bevarandet av kulturhistorsikt värdefulla byggnader. / To protect culturally valuable buildings from demolition Planning and Building Act chapter 9 section 34 p. 2 is used if the building is located within the detailed development plan or area regulations. Preparatory work on the section is clear that what is defined as cultural history must be decided regarding local considerations. When an application for demolition permit is submitted to the municipality, it must be tested against Planning and Building Act chapter 9 section 34 p. 2. To deny demolition, the building must meet the cultural heritage prerequisite. The cultural-historical value may be the building itself or the overall environment the building is part of. To prove the cultural-historical value, statements from museums, cultural inventories, private companies with building antiquarian competence and the municipality's own plans are used. The municipalities' cultural history plans and programs are not always updated, which places higher demand on the knowledge of culturally valuable buildings in the municipal's officials. The study indicates that there is a varying level of knowledge among the officials who participated in the survey, in some cases there are misinterpretations of the law. It is not possible to deduce the level of knowledge neither to education nor experience in the profession. When the officials knowledge is not sufficient municipalities make desitions in conflict with the intentions of the law. The competence of conservation officers is of good help for the building committee in assessing the cultural historical value of a buildning. Municipalities should update and expand the inventory of culturally valuable buildings to be able to make qualified assesments when it comes to denying or granting demolition permits. This study shows deficiencies in the municipality's information to property owners about their rights to compensation in the event of a denied demolition permit. Furthermore, it is unusual for municipalities to budget for this compensation. It is difficult to determine why the municipality's lack in information to property owners and whether the lack of budget leads to deficient information. However, the fact remains, the municipality is obliged to compensate the property owner if the damage of the refused demolition permit meets the qualification, significant damage in relation to the value of the affected part of the property. The legislation is clear, but the knowledge needs to be spread among Sweden's municipalities in order to enable the preservation of culturally valuable buildings.

Byggnader med kulturhistoriskt värde ger insikt i hur levnadsvillkor och synsätt från olika tider har förändrats över tid. För att ge kommande generationer möjlighet att ta del av denna insikt bör dessa byggnader bevaras och underhållas ändamålsenligt. En stor del av bevarandearbetet hamnar på kommunen och enskilda kommuntjänstepersoners uppfattning och värderingar. Denna studie syftar till att undersöka huruvida kommunerna arbetar proaktivt med att kartlägga byggnader med kulturhistoriskt värde. Dessutom undersöks i vilken utsträckning tillsynskontroller utförs på byggnader med nekat rivningstillstånd. Målet med studien är att ge inblick i hur kommunerna i landet arbetar med att bevara byggnader med kulturhistoriskt värde samt att kunna se eventuella skillnader i bevarandet gällande kommuners storlek och geografiska placering och/eller kommuntjänstepersonernas utbildning och erfarenhet. Genom ett enkätutskick till samtliga kommuner och följdfrågor kring enkäten till kommuntjänstepersoner kunde frågeställningen besvaras. Studien påvisar skillnader i det proaktiva arbetet kommunerna emellan. Större kommuner arbetar i större utsträckning proaktivt och kommuntjänstepersonerna i större kommuner är mer positivt inställda till detta arbetssätt. Korrelationer mellan kommunstorlek och resurstillgång vid bevarandet kunde också påvisas. Mindre kommuner ansåg i större utsträckning att resurstillgången begränsade bevarandearbetet. Studien visar även på geografisk skillnad där kommuner i norra Sverige utför tillsynskontroller i större utsträckning än kommuner i mellan- och södra Sverige. / <p>Examensarbetet är utfört vid Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN) vid Tekniska fakulteten, Linköpings universitet</p>

Att söka bygglov kan uppfattas som en komplicerad process för privatpersoner som inte är insatt i bygglovssökandet, därför har rapporten ett mål med att utföra en del undersökningar för att finna nya lösningar som kan implementeras och minska andelen icke kompletta ärenden. Denna rapport riktar sig också på bristerna i bygglovsprocessens första skede samt hur det går att åtgärda dem genom att till exempel identifiera problemen och därefter förbättra respektive del.Studien grundar sig på att gå in på detalj såsom de olika kommunikations tillvägagångssätt för respektive kommun. Vi kommer även att undersöka på ifall informationen som ges av kommuner är tillräckligt samt lättillgängligt för sökande.Skrivandeprocessen som har använts för att utföra denna fallstudie har byggts på kvantitativ forskningsmetod då vetenskapliga artiklar, litteraturstudie, enkätundersökning användes. Utöver detta ingick en kvalitativ forskningsmetod genom intervjuer via Teams med olika bygglovschefer och bygglovhandläggare från respektive kommun.Resultatet består av besvarade enkäter som delades ut till både bygglovssökande och bygglovhandläggare i respektive kommun som ingår i studien. Kommuner som ingår i studien är Karlstad, Eskilstuna och Surahammars kommun. De besvarade enkäterna har formulerats på ett sätt för att kunna redovisa data i olika figurer såsom diagram och tabeller, vilket i sin tur ger en tydlig bild över de oklarheter som uppstår vid ansökan.Utifrån arbetets resultat har det visat sig att det som var mest problematiskt för bygglovssökande var kontrollplanen. Det upplevdes som den svåraste handlingen att få tag på och skicka komplett. Åtgärd till det är att ge möjlighet för sökande att få en liknande komplett bygglovsansökan som de kan ladda ner ifrån kommunhemsida vilket kan användas som en jämförelse. En lagändring eller förtydligande ifrån Boverkets hemsida är också en lösning då alla tre kommuner har hämtat exakt information och även behövt göra tillägg med information, beskrivningar och exemplar.Förtydligande av exempelritningar samt hemsidan är också en lösning för att underlätta för sökande genom att göra innehållet mer lättförståeligt. En text på hemsidan som upplyser om att väntetiden blir kortare vid en korrekt bygglovsansökan var också en lösning och dessutom att förbättra kommunikationen mellan handläggare och sökanden så att det blir mer lättillgängligt att nås via e-post, telefon och även fysiska möten vid frågor.En annan lösning som ficks fram från resultatet var att en spalt med handläggarens kontaktuppgifter för att få direkt kontakt och på så sätt förbättra kommunikationen mellan sökande och handläggaren gällande oklarheter och frågor. / Applying for a building permit can be perceived as a complicated process for private individuals who are not familiar with building permit applications. Therefore, this study has the goal of reducing the proportion of incomplete applications through conducting some surveys to find innovative solutions that can be implemented. We also focus on the shortcomings in the first stage of the building permit process, as well as how they can be remedied by e.g., identifying problems and then improving each part. The study goes into detail on different communication approaches for each municipality. We also investigate whether the information provided by municipalities is easily accessible to applicants. In achieving the above stated goals, a quantitative research method where scientific articles, literature studies and questionnaires were used. In addition to this, qualitative research methods were included through team interviews, primarily with different building permit managers and building permit administrators for each municipality. The results consist of answered questionnaires that were distributed to both building permit applicants and building permit administrators in each municipality who have collaborated with them. The partners in the report have been Karlstad, Eskilstuna and Surahammar municipality. The responses have been formulated in a way to be able to present data in various figures such as diagrams and tables, which in turn give a clear picture of most of the ambiguities that arise in the application. Based on the results of the work, it has turned out that it was most problematic for building permit applicants regarding the control plan. It was perceived as the most difficult document to get hold of and send complete. A measure for this is to give applicants the opportunity to receive a similar complete building permit application that they can download from the municipal website, which can be used as a comparison. A change in the law or clarification from the National Board of Housing, Building and Planning's website is also a solution as all three municipalities have obtained exact information and needed to make additions with information, descriptions, and copies. Clarification of sample drawings and the website is also a solution to make it easier for applicants by making the content easier to understand. A text on the website stating that the waiting time will be shorter with a correct building permit application was also a solution and to improve communication between administrators and applicants so that it becomes more accessible to be reached via e-mail, telephone, and even physical meetings with questions. Another solution that emerged from the result was that a column with the administrator's contact information to get direct contact and thus improve the communication between the applicant and the administrator regarding ambiguities and questions.