För att skydda kulturhistoriskt värdefulla byggnader från rivning används PBL 9 kap. 34 § 2 om byggnaden är placerad inom detaljplan eller områdesbestämmelser. Förarbeten till paragrafen är tydliga med att vad som definieras som kulturhistoriskt ska avgöras med hänsyn till lokala överväganden. När en ansökan om rivningslov inkommer till kommunen ska den prövas mot PBL 9 kap. 34 § 2. För att kunna neka rivning ska byggnaden uppfylla rekvisitet kulturhistoriskt värdefull. Det kulturhistoriskt värdefulla kan vara byggnaden i sig eller den helhetsmiljö byggnaden är en del utav. För att styrka det kulturhistoriska värdet används utlåtanden från muséer, kulturinventeringar, privata företag med bebyggelseantikvarisk kompetens och kommunens egna planer. Kommunernas kulturhistoriska planer och program är inte alltid uppdaterade, vilket ställer högre krav på kunskapen om kulturhistoriskt värdefulla byggnader hos kommunernas tjänstepersoner. Studien tyder på att det finns en varierande kunskapsnivå bland tjänstepersonerna som deltagit i enkätundersökningen, i vissa fall förekommer feltolkningar av lagen. Det går inte att härleda kunskapsnivån till varken utbildning eller erfarenhet inom yrket. När tjänstepersonerna brister i kunskapen försvårar det kommunernas förutsättningar att följa lagens intentioner. För bedömning av en byggnads kulturhistoriska värde är bebyggelseantikvarisk kompetens till stor hjälp. Kommunerna bör uppdatera och utöka inventeringen av kulturhistoriskt värdefulla byggnader för att kunna göra kvalificerade avvägningar när det gäller att neka eller bevilja rivningslov. Studien visar på brister när det gäller kommunens information till fastighetsägare om fastighetsägarens rättighet till ersättning vid nekat rivningslov. Det är dessutom ovanligt att kommunerna budgeterar för denna ersättning. Det är svårt att avgöra varför kommunerna brister i informationen till fastighetsägarna och om bristen av budget leder till sämre information. Faktum kvarstår dock, kommunen är skyldig att ersätta fastighetsägaren om skadan av det nekade rivningslovet uppfyller kvalifikationsgränsen betydande skada i förhållande till värdet på berörd del av fastigheten. Lagstiftningen är tydlig, men kunskapen behöver spridas bland Sveriges kommuner för att i större utsträckning möjliggöra bevarandet av kulturhistorsikt värdefulla byggnader. / To protect culturally valuable buildings from demolition Planning and Building Act chapter 9 section 34 p. 2 is used if the building is located within the detailed development plan or area regulations. Preparatory work on the section is clear that what is defined as cultural history must be decided regarding local considerations. When an application for demolition permit is submitted to the municipality, it must be tested against Planning and Building Act chapter 9 section 34 p. 2. To deny demolition, the building must meet the cultural heritage prerequisite. The cultural-historical value may be the building itself or the overall environment the building is part of. To prove the cultural-historical value, statements from museums, cultural inventories, private companies with building antiquarian competence and the municipality's own plans are used. The municipalities' cultural history plans and programs are not always updated, which places higher demand on the knowledge of culturally valuable buildings in the municipal's officials. The study indicates that there is a varying level of knowledge among the officials who participated in the survey, in some cases there are misinterpretations of the law. It is not possible to deduce the level of knowledge neither to education nor experience in the profession. When the officials knowledge is not sufficient municipalities make desitions in conflict with the intentions of the law. The competence of conservation officers is of good help for the building committee in assessing the cultural historical value of a buildning. Municipalities should update and expand the inventory of culturally valuable buildings to be able to make qualified assesments when it comes to denying or granting demolition permits. This study shows deficiencies in the municipality's information to property owners about their rights to compensation in the event of a denied demolition permit. Furthermore, it is unusual for municipalities to budget for this compensation. It is difficult to determine why the municipality's lack in information to property owners and whether the lack of budget leads to deficient information. However, the fact remains, the municipality is obliged to compensate the property owner if the damage of the refused demolition permit meets the qualification, significant damage in relation to the value of the affected part of the property. The legislation is clear, but the knowledge needs to be spread among Sweden's municipalities in order to enable the preservation of culturally valuable buildings.

Äldre byggnader som ligger i historiskt känsliga områden är sällan tillgängliga för personer med nedsatt rörelseförmåga. Det är viktigt att anpassa äldre byggnader så att de blir tillgängliga och uppfyller dagens krav för tillgänglighet. Otillgängliga entréer kan begränsa en persons rörelsefrihet eller förhindra personer med nedsatt rörelseförmåga att komma in i byggnaden, vilket kan leda till diskriminering och minskad inkludering i samhället. Det kan även strida mot lagar och förordningar som finns idag för tillgänglighet i offentliga byggnader. Arbetet i den här studien har fokuserat på tillgänglighet hos entréer till publika lokaler för personer med nedsatt rörelseförmåga. Arbetet syftar till att kartlägga kraven hos entréer till historiskt känsliga byggnader och hur byggnaderna kan förändras till att bli tillgängliga. I den här rapporten har tre publika lokaler belägna på Storgatan i Växjö använts som underlag. Målet är att hitta lösningar som kan leda till att entréer blir tillgängliga och kan användas av personer med nedsatt rörelseförmåga.  För att uppnå syftet och målet som satts för projektet användes tre olika metoder, den ena är litteraturstudie med utförande av fyra intervjuer med olika relevanta aktörer inom tillgänglighet för publika lokaler. Den andra metoden är en fallstudie där tre publika lokaler undersökts med hjälp av en checklista med lagar och krav från Boverkets byggregler. Den tredje metoden var att ta fram ett förslag på en tillgänglig entré som ritades med dataprogrammet Autodesk Revit på ett av de utvalda objekten.  Resultatet visar att brister som finns idag i historiskt känsliga byggnader när det gäller tillgänglighet är många och behöver åtgärdas. Brister som finns vid entréer kan exempelvis vara en brant lutning på en ramp, dålig belysning, ett för litet utrymme för manövreringen eller att det saknar kontrastmarkeringar. Åtgärder bör utföras varsamt med hänsyn till det kulturhistoriska värdet. De visade sig även att befintliga åtgärder som exempelvis en ramp, kan vara otillgängligt. En ramp behöver uppfylla alla krav som finns idag för att kunna räknas som tillgänglig. Slutsatsen visar att det bör ske förändringar när det gäller tillgänglighet i publika lokaler. De utvalda entréerna uppfyller inte kraven som finns idag för en tillgänglig ramp och tillgänglig entré. Det krävs ett samarbete mellan kommunen och fastighetsägaren för att kunna uppnå ett resultat som gynnar personer som är i behov av en tillgänglig entré. / This work has been carried out to show how it is possible to combine accessibility in buildings of cultural heritage and historical value. In this case, three local buildings have been studied on Storgatan in Växjö, with a focus on people with reduced mobility.  The work was carried out by studying laws that apply accessibility, making a site visit and interviewing experts on the subject. The goal was to come up with a proposal for each selected premises. Solutions should be able to be an inspiration to implement in real projects for buildings with the same characteristics. The results of the study showed that there is a lack of accessibility in three selected entrances. Inaccessible buildings can mean restrictions for people with reduced mobility to be able to carry out daily activities. There is also a need to include accessibility in buildings that have a building memory.

Samtidigt som debatten kring jordens klimatförändring är i full gång har intresset för att miljöcertifiera byggnader vuxit oerhört. För fastighetsägare är det en möjlighet att bevisa för sina hyresgäster och köpare att byggnaden är hållbar. Är en byggnad miljöcertifierad har en oberoende part intygat att den uppfyller en nivå av hållbarhet som bestäms utifrån standardiserade kriterier. Fastighetsägaren kan alltså använda certifikatet i marknadsföringssyfte. Den här studien undersökte om en byggnad som är byggnadsminnesförklarad kan miljöcertifieras med Miljöbyggnad. Målet var att hitta kostnadseffektiva lösningar för att uppfylla de miljöcertifieringskriterier som eventuellt inte uppfylls idag. Miljöbyggnad har i dagsläget inga specifika kriterier för kulturhistoriskt värdefulla byggnader, så bedömningen har skett mot de allmänna kriterierna. Vid certifiering med Miljöbyggnad sker en granskning utifrån energi-, inomhusmiljö- och materialrelaterade kriterier. Verktyget mäter alltså inte bara byggnadens hållbarhet i fråga om växthusgasutsläpp utan även i hänseende till hälsan och välbefinnandet hos personerna som vistas i byggnaden. Byggnaden som har utvärderats är Kungliga Tekniska Högskolans studenters kårhus. Den byggnadsminnesförklarades 2012 på grund av sin utpräglade och välbevarade funktionalistiska utformning. Byggd 1930 uppfördes den mitt under en brytningstid när funktionalismen var på intåg i Sverige. I studien har alla kriterier som krävs för en miljöcertifiering gåtts igenom och stämts av mot hur byggnaden ligger till idag. Särskild fokus har lagts på Miljöbyggnads energirelaterade kriterier. För att minska energianvändningen har energieffektiviseringsåtgärder tagits fram som ger en besparing på hundratusentals kronor per år. Energieffektiviseringsåtgärderna består av bättre drift av ventilationen samt byte till effektivare belysning. Energiberäkningsprogrammet DesignBuilder har använts för att utvärdera energieffektiviseringsåtgärderna samt för att simulera termisk komfort och dagsljusinsläpp. Energikällornas hållbarhet vid olika miljöval på elhandelsavtalet och om det finns möjlighet att installera solskydd för fönstren har också undersökts. Hindret för en certifiering är att byggnaden åtminstone behöver uppfylla myndighetskrav på tillgång till dagsljus. Det finns också osäkerheter som har att göra med om energieffektiviseringsåtgärderna minskar energianvändningen så mycket som krävs för en certifiering. För övrigt finns goda förutsättningar för en miljöcertifiering. / Climate change is widely discussed these days, and the interest in environmental assessment for buildings has increased enormously. For landlords and house-owners, it brings the possibility to prove to their tenants and customers that their buildings are sustainable. A building with an environmental assessment certificate is assured by an independent inspector to fulfill a certain level of sustainability that is specified by standardized criteria. The landlords can subsequently use the certificate for advertising. This study investigated if a listed historic building can be certified according to the Swedish environmental assessment method Miljöbyggnad. The objective was to find cost effective ways to meet those criteria for environmental assessment that are not fulfilled today. Miljöbyggnad has no specific set of criteria for historical buildings today, so the investigation has been performed using the general criteria. For a certification with Miljöbyggnad, an audit from energy, indoor environment and material point of view is performed. Thus, the assessment method does not only measure sustainability regarding greenhouse gas emissions, but also concerning well-being of the occupants of the building. The examined building is the student union house of the Royal Institute of Technology (KTH) in Stockholm. The building was listed in 2012 due to its pronounced and well preserved functionalistic design. Built 1930, it was raised during the time when the functionalism was introduced in Sweden. In the study, all criteria for the environmental assessment have been evaluated for the current situation of the building. The energy related criteria has been emphasized. In order to decrease the energy use, measures for improving the energy efficiency has been found, that will save several hundred thousand SEK per year. The measures consist of improved operation of the ventilation system and retrofitted lighting for better efficacy. The energy calculation program DesignBuilder has been used to evaluate the energy efficiency measures and to simulate thermal comfort and daylighting. The sustainability of the energy sources for different environmental options for the electricity contract and the possibility of installing shadings for the windows have been investigated as well. The main difficulty for a certification is that the building has to fulfill building codes for daylighting. There are also uncertainties regarding the energy efficiency measures being able to decrease the energy use sufficiently for a certification. Other than that, the prospects are good for a certification.

Purpose: The building stock in Sweden consists mainly of buildings built before 1977, when the building standard regarding energy balance was introduced. These buildings usually have low energy efficiency. The Swedish Parliament has set up goals that focus on decreasing the energy use in residential and commercial buildings with 50 % by the year 2050, compared with the level in 1990. This study aims to investigate how the energy efficiency of existing non-insulated brick buildings can be improved while taking into consideration historical preservation. These buildings, which make up our cultural heritage, have a large potential for reduction of energy use, environmental impact and heating costs. Therefore, they are an important part of achieving the environmental goals. Method: The main method of this study was a case study in which collection of documents and interviews took place. The case study has been performed on a non-insulated brick building at Södra Munksjön, Jönköping. Information about the building was gathered through the document collection. Based on this information, a specific energy use has been calculated using an energy calculation program. Energy efficiency measures have been put into the program to understand which specific energy use that can be achieved. In the interviews, people active in the field determined if these measures can be implemented without distorting the cultural-historical value of the building. Findings: The study shows how extensive the renovation and restoration of a noninsulated brick building has to be to meet the requirements of specific energy use according to Boverkets byggregler 21. The existing building has a specific energy use of 430 kWh/m2 and year. After adding insulation, renovation of windows and doors, replacement of ventilation and heating system this is equal to 79 kWh/m2 and year. Boverkets byggregler 21 has a requirement for new constructions of 80 kWh/m2 and year for premises in climatic zone III. Additionally, this study shows that these measures can be executed without distorting cultural-historical values of the building. Implications: The study indicates a great potential of energy-savings in non-insulated brick buildings and that it can be done without distorting the cultural-historical values. The energy consumption for residential and commercial buildings can then be considerably reduced which creates an opportunity to fulfil environmental goals. Boverket is recommended to review which requirements of specific energy use that should be set up at reconstruction of cultural-historical buildings. Fundamentally, it is the same requirements that are applied at reconstructions as at new constructions. However, several exemptions allow an adaption of the requirement levels to ensure the cultural-historical value. The study indicates that these exemptions are not required. Limitations: Since all buildings are unique, the result in this study cannot directly be generalised to other buildings. Instead, this study can be used as reference material indicating which measures that have a significant impact on the energy use. Interpreting the interviews, it is possible to determine whether the planned measures can be executed without distorting the cultural-historical value of the building. Keywords: Cultural-historical valuable buildings, distortion, energy efficiency, noninsulated brick buildings, specific energy use. / Syfte: Byggnadsbeståndet i Sverige består till stor del av byggnader uppförda innan 1977 då den svenska byggnormen om energihushållning introducerades. Dessa byggnader har vanligtvis låg standard avseende energieffektivitet. Sveriges riksdag har formulerat mål som innebär att energianvändningen i bostäder och lokaler ska minska med 50 % fram till 2050 jämfört med 1990 års nivå. Studien syftar till att utreda hur befintliga icke isolerade tegelbyggnader kan energieffektiviseras samtidigt som hänsyn tas till kulturhistoriskt bevarande. I denna grupp av byggnader som utgör vårt kulturarv finns en stor besparingspotential vad gäller energi, miljöpåverkan och uppvärmningskostnader. De är därmed en viktig del för att uppnå miljömålen. Metod: Studiens huvudmetod har utgjorts av en fallstudie och inom ramen för denna har dokumentinsamling och intervjuer skett. Fallstudien har utförts på en icke isolerad tegelbyggnad på området Södra Munksjön, Jönköping. Genom dokumentinsamlingen har uppgifter om byggnaden samlats in. Utifrån dessa har en specifik energianvändning beräknats med hjälp av ett energiberäkningsprogram vilket även har visat vilken specifik energianvändning som uppnås med olika åtgärder. I intervjuer har personer verksamma inom området avgjort om dessa åtgärder kan utföras utan att förvanska byggnadens kulturhistoriska värde. Resultat: Studien visar hur omfattande renovering och restaurering som behövs av en icke isolerad tegelbyggnad för att uppfylla Boverkets byggregler 21:s nybyggnadskrav på specifik energianvändning. Den befintliga byggnaden har en specifik energianvändning på 430 kWh/m2 och år. Efter tilläggsisolering, renovering av fönster och dörrar, byte av ventilations- och värmesystem uppgår denna till 79 kWh/m2 och år. Boverkets byggregler 21 har ett nybyggnadskrav på 80 kWh/m2 och år för lokaler belägna i klimatzon III. Studien visar även att dessa åtgärder kan utföras utan att förvanska byggnadens kulturhistoriska värde. Konsekvenser: Studien visar att det finns en stor energibesparingspotential i icke isolerade tegelbyggnader och att en sådan energieffektivisering kan ske utan att förvanska kulturhistoriska värden. Därmed kan energianvändningen för bostäder och servicesektorn minskas avsevärt vilket skapar förutsättning för att uppnå miljömål. Boverket rekommenderas att se över vilka krav på specifik energianvändning som bör ställas vid ombyggnationer av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. I grunden är det samma egenskapskrav som ska tillämpas vid ändring av en byggnad som vid nybyggnation. Flertalet undantag möjliggör dock en anpassning av kravnivåerna så att byggnadens kulturvärden inte skadas. Studien indikerar att dessa undantag inte behövs. Begränsningar: Då alla byggnader är unika kan resultatet i denna studie inte direkt appliceras på andra byggnader. Studien kan istället användas som ett referensobjekt där det framgår vilka åtgärder som ger stor påverkan på energianvändningen. Baserat på intervjuerna går även avgöra huruvida planerade åtgärder kan utföras utan att förvanska byggnadens kulturhistoriska värde. Nyckelord: Energieffektivisering, förvanskning, icke isolerade tegelbyggnader, kulturhistoriskt värdefulla byggnader, specifik energianvändning.

I takt med att allt fler kulturhistoriskt värdefulla byggnader rivs i landets kommuner utarmas Sveriges kulturarv enligt Riksantikvarieämbetet. Vilken betydelse har då en kulturhistorisk värdebeskrivning i den kommunala beslutsprocessen? Lidingö stad valdes som fallstudie eftersom man där beslutat att riva öns landmärke, en fackverksbro av järn och nitad stål, Gamla Lidingöbron, invigd 1925. Bron är med sin karaktäristiska konstruktion och stora bågspann ett starkt etablerat signum vid öns infart. Den har flera likheter med Gamla Årstabron i Stockholm som till skillnad från Gamla Lidingöbron är statligt ägd, utsedd till byggnadsminne och därmed skyddad. Det framkom i denna studie att Gamla Lidingöbrons kulturhistoriska värde inte hade diskuterats inför rivningsbeslutet 2012 samt att en för ändamålet beställd värderingen saknades i beslutsunderlaget. Planarbetet för en ny bro, ”Lilla Lidingöbron”, som senare lades fram fick kritik från alla remissinstanser som yttrade sig om kulturmiljö eftersom de ansåg att den äldre stålbron borde bevaras. Kommunen uppmanades att ta fram ett bevarandealternativ. Kritiken ledde inte till någon omprövning trots existerande alternativa förslag.  Det enda som skedde var att beskrivningen av brons värde till slut skrevs in i den nya detaljplanen med ordalag tagna ur värderapporten. På vissa ställen dock vända till sin motsats (sid 20-25). Det tillades även där att den kulturhistoriska värderapporten hade använts inför inriktningsbeslutet 2012 trots att det inte var så. Beslutet visade sig ha rötter till tidigt 2000-tal vilket beskrivs i en bilaga.  En utblick görs mot beslutsprocessen för Gamla Danviksbron i Stockholm, byggd 1922, i syfte att exemplifiera hur ett redan taget rivningsbeslut faktiskt kan ändras efter att kulturvärdet åberopats av remissinstans. Till skillnad från Lidingö kommun samarbetade man därefter med de sakkunniga i byggnadsvård för att bevara Gamla Danviksbron.  Slutsatsen är att en kulturhistorisk värdebeskrivning är viktig då den informerar och vägleder om vad som är värdefullt, vad man bör bevara och varför. Dock kan en sådan rapport förlora sin mening när det finns politiska intressen som favoriserar andra lösningar. Likaså när tjänstemän och politiker helt enkelt inte har kunskap om kulturhistoriska värden eller saknar kompetens att samordna olika aktörers intressen när det kommer till att integrera kulturvärden, miljö och innovativa lösningar (bevara och förnya) – med ekonomi och funktion. / As more buildings with established cultural-historical value are being demolished around the country, Sweden's cultural heritage risks being depleted according to The Swedish National Heritage Board. What then is the impact of a cultural-historical value report in the municipal decision-making process? The municipality of Lidingö was chosen as an example because of its decision to demolish the island's landmark bridge; the Old Lidingö bridge (Gamla Lidingöbron), an iron and steel truss bridge from 1925. This bridge, with its characteristic construction, and large arched span, is a strongly established symbol for the island. It has several similarities with the protected state-owned Old Årsta bridge in Stockholm. In this study, it emerged that an existing cultural-historical report, describing the bridge’s high value, was not taken into consideration as a basis for the decision made by the municipality in 2012. During the planning work for a new bridge, Little Lidingö bridge, the municipality received criticism from concerned parties (e.g. Stockholm County Administrative Board) that commented on the cultural value, because they felt that the bridge should be preserved. The municipality was encouraged to develop a conservation-focused alternative. In response to the criticism, the officials did not reconsider the decision. They merely included more of the content of the cultural-historical value report in the detailed development plan. In some of the added paragraphs the meaning of the words was reversed (page 20-25). The development plan also states that the report had been considered prior to the demolition decision, although it had not been. Indications that the 2012 decision had its roots in the early 2000s are included in the appendix. To compare with similar decisions, a brief look is also taken at Stockholm municipality, where the decision-making process regarding the Old Danvik Bridge, built in 1922, is given as an example of how they instead changed direction, and collaborated with experts in cultural conservation.In conclusion, a cultural-historical value description is extremely important. It provides a basic description of what is valuable, what should be preserved and why. However, such a report may lose its impact if there is a political agenda moving in another direction. Another reason that this type of document might be devalued is if officials and politicians lack knowledge of cultural history, or the skills to coordinate the interests of different actors; integrating cultural values, the environment, and innovative solutions (preserving and innovating) – with economics and function.